Marduk - Frontschwein

Jag skrev en jättelång och lagom nördig text om Marduk och Frontschwein. 

Men blogger skrotade den, troligtvis var den väl lite för kristen för att få publiceras.

Oerhört kort sammanfattning:

Frontschwein är en bra skiva med WWII relaterade texter i satanisk skrud, dock inte lika bra som den direkta föregångaren Serpent Sermon.

Anathema Maranatha

Ny låt med Sveriges bästa black metalband genom tiderna Marduk har dykt upp.
I denna hymn får vi stifta bekantskap med mer dubbelkaggar än vanligt och Deathspell Omega plink på gitarrerna samt lite spoken word, annorlunda i Marduk sammanhang men absolut bra.

Lyssnar gör du via blabbermouth och soundcloud HÄR.
Jag längtar som ett barn efter tomten på julafton då det kommer till nya plattan, fett gay av mig.

Musikåret 2012

Jag skulle vilja ta tillfället i akt och hälsa alla nya och gamla läsare hjärtligt välkomna till Tre-R.
Den senaste tiden har medlemmar från band som Devil och Vanhelgd samt deras supportrar hittat hit.
Tyvärr har vissa inte glatts åt deras medverkar på den fantastiskt sammanställda årsbästalistan.

Det i dessa tider av "facebook och forum"-kommentarer därför viktigt att påminna om att detta endast är en persons åsikt om deras respektive skivor och att du som lyssnare har rätt till att ha en helt annan uppfattning om skivorna, även om den med största sannolikhet är helt fel.

Men vad har vi då att se fram emot musikåret 2012?

Många släpp är självklart inte utannonserade än men vi kan börja med att invänta skivor med Nekromantheon, Aura Noir, Autopsy, Kreator, Marduk, Putrified och Ofermod.
Om dessa verk levererar det dem lovar så kan mycket väl 2012 bli ett lyckat avslut på världshistorien.

300 Sidor På 3 Dagar: Blod Eld Död

Hur känns det som författare att lägga ner år på att göra researh, intervjuer och sammanställa allt i en bok för att en nisse sedan skall konsumera verket snabbt och genast söka sig vidare till nästa underhållningskälla?

Det kan låta negativt men borde uppfattas som positivt då man oftast sträckläser böcker som är bra, och det är just Blod Eld Död.
Boken och författarna har fått endel uppmärksamhet i media inför släppet vilket är kul då de gjort en seriös men trevligt skriven bok om i flera fall seriös extrem metal.
Band som Bathory, Dissection, Watain, Nifelheim, Shining och Entombed lämnas stort utrymme.
Andra som skymtar förbi är Marduk och Abruptum.

Det är drivet skrivet och lättläst, ingen senastionsjournalistik alá Aftonbladet sålångt ögat når, men mycket tidigare okänd information når ögonen ändå.
Utrymme ges åt att förstå artisternas val, image, inställning och i flera fall turnérande vardag.
Några nya infallsvinklar ges även i boken, den om kvinnor och acceptans inom extremmetal är en av dem.
Men framför allt delen om Dissection om och med Jon fascinerar, speciellt intervjun efter Midsummer Massacre/avskedsspelningen.

Igenkänningsfaktorn är ofta hög om man varit på spelningar både framför, bakom och på scenen.
Speciellt då jag varit på några av konserterna som nämns i boken.

Mina egna minnen av Watain på The Rock i Linköping 2006 sträcker sig främst till extrem fylla då bandet inte gick på förens efter midnatt och att vi anlände flera timmar innan, att Switchblade var extremt tråkiga att se live men bättre att höra, att blodkanonerna gick av och att närmsta person framför smidigt fick agera handduk, att golvet blev jävligt halt efter ett tag, att de spelade Storm Of The Antichrist från då ännu ej släppta Sworn To The Dark och att Pelle totalt fuckade upp gitarrintrot till I Am The Earth, den starka närvaron av skinnbulor och andra SD-röstande personer samt att att Massgrav-trummisen/skribenten Mattias Indy var jävligt kort han med.

En annan igenlänningsfaktor är den att Harry från Die Hard blir påfrestenade/underhållande då han är full (se Watain-kapitlet, eller valfri oldschool thrash/deathmetalspelning).

Denna välskrivna bok rekommenderas starkt att läsa tillsammans med Daniel Ekeroth's Swedish Death Metal från 2007, då får du en bra helhetsbild över Svensk smutsig death och black och dess klimat.

PS: 185kr från Adlibris.

Konsten Att Spendera Pengar Du Inte Har På Saker Du Inte Behöver

Det här är helt onödigt då jag sedan många år äger albumet Panzer Division Marduk på vanlig cd och har diverse andra konstiga utgåvor av bandet.
Men detta nysläpp tilltalar köpetarmen likväl, 4st 7tummare i limiterad upplaga.

WWII

Ett spår från kommande Marduk Ep'n.

When I Sin I Sin Real Good

"Black Morgan" snackar lite om kommande Marduk Ep'n och Devils Whorehouse byte av namn till Death Wolf.
Lagom läsning denna långfredag hittar ni här.

För Sverige I Tiden

Jag nyss lagt lite gitarr på vad som troligtvis kommer att bli den mest ambitiösa (frivilliga, viktiga att poängtera) förproduktionen jag gjort, äckligt värre. Då skall det till att jag ofta har lite svårt att hålla i tyglarna, allt skall göras fort som fan så i mitt fall får det ses som något positivt denna gång. I brist på annat att fylla ut detta utrymme så kan jag meddela att jag i flera dagar haft ett sug att lyssna på den sista Marduk-skivan med Legion på sång, dvs 2003 års World Funeral. Dock har jag svårt att komma till skott, troligtvis för att den är bättre i min fantasi än i verkligheten. Efter att börja skivan med en av de bästa låtarna Marduk någonsin gjort (with satan and victorious weapons, en omskrivning av en gammal svensk konungs valspråk) så sölar de ner redan i låt nummer två med bleached bones, and that's a no no! Inget fel på låten i sig, utan det är att dess plats är just nummer 2, den tar bort allt som den första låten skapat, nej den skulle ha platsat lite längre bak. Annars har World Funeral några kanon spår såsom titelspåret, cloven hoof, castrum doloris (en version av en gammal Bellman visa) samt sista instrumentala spåret Blackcrowned som snott lite från klassisk musik. Dessutom är detta första skivan som Emil skulle klåpa till med sitt start/stopp-trumspel, det är klart att han är duktig som bara den men hans spelstil låtar kackobajs för att beskiva det objektivt. Som tur är har han dock slutat och Marduk har skaffat sig en vettig trumslagare igen. Det är lite kul att många av inläggen förr eller senare handlar om Marduk, hmm... HAHA, faan vad illa det ser ut, lycka till med att läsa den här skiten.

Då Stannar Dansen

Idag besöktes Livrustkammaren och om du har ett historiskt interesse samt är fascinerad av stormaktstiden rekommenderas verkligen ett besök till denna håla i Slottet.

Gamla rustningar, vapen, vagnar, fallna konungars sista plagg alá 1600-tal mm finns att beskåda på mycket nära håll.

La Grande Danse Macabre

Dit må vägen ta oss idag.

502

Marduk släpper en 3 låtars Ep i maj med det fantastiska färgvalet babykräkgul.

Black Morgan med manskap har knåpat ihop ytterliggare tre stycken 2's världskriget och det lär som vanligt då det gäller Marduk vara bra som fan.

...bloggjävel så skall det se ut.

Behold The Second Coming

En ny skivspelare har införskaffats och nu låter det fanimig bra igen.
Den gamla gick sönder i senaste flytten men passande nog så fyllde jag år för några dagar sedan och lite pengar trollades magiskt min väg, mycket trevligt.

Så idag har en ny sak införskaffats på netonnet till ett trevligt pris och den låter kanonbra.
Skivor som spisats under dagen:

Stench - In Putresence (första testet att skivspelaren funkade, succé)
Deathspell Omega - Paracletus
Nifelheim - Servants Of Darkness
Marduk - ROM 5:12 (en skiva som den förra vägrade spela, hålet var för trångt, ehh.. mmm)
Morbid Angel - Blessed Are The Sick
Nifelheim - Envoy Of Lucifer (nu får de fan släppa en ny skiva tycker jag)

För dem som inte fattat så är det alltså vinyl som spelats under dagen inte mp3 på en ipod.

Ett Återseende

De senaste dagarna har jag återstiftat bekantskapen med några gamla favoriter.

Denna gång blev det valda delar från Legion-eran av Marduk nämligen:

Heaven Shall Burn...

Nightwing

La Grande Danse...

Infernal Eternal

Konstigt nog har jag inte lyssnat på Panzer Division Marduk som är en av mina riktiga favoriter, men man får ju en hel del av dem låtarna på liveplattan Infernal...

Navelskåderi

Man kan undra vad den här bloggen har för syfte, inte är det att uppdatera om massa spännande saker titt som tätt iaf, icke.

Dagens spännande inlägg handlar om botaniserande bland skivor du har men knappt lyssnar på av en eller annan anledning, och NEJ det är inte mp3 vi snackar om.
Skivor du har är SKIVOR (Lp, Cd...) inte en fil i en mapp i en dator.

Dagens ungdom, fy fan.

Nåja, jag fick ett ryck och här är vad som spisades, jag inkluderar formatet också för att evetuella skitungar skall fatta att du inte har ett album om du har den som 30mb på en hårddisk.

Jag började soft med:

Anaal Nathrakh - eschaton (promo cd)
Sjukt intensiv industri-black, stundvis bra, stundvis irriterande.

Cirith Gorgor - firestorm apocalypse (promo cd)
Melodiös 90tals black, kompetent men intetsägande.

Arkhon Infaustus - perdition insanablis (promo cd)
Stundvis som en blandning av Deathspell Omega och Cannibal Corpse, dock var det med albumet som kom efter detta "Orthodoxyn" som bandet blev riktigt bra.

Cannibal Corpse - tomb of the mutilated (cd)
Hammer smashed face som första spår sätter ribban, dock blir det rätt enformigt efter ett tag, Cannibal Corpse's album blev bättre på 00talet.

God Among Insects - Zombienomicon (cd)
GAI's andra platta, mer polerad och med mer kängpunkinslag, bra men inte lika bra som första plattan, dock är sista spåret the bashing of skulls klockrent.

God Among Insects - World Wide Death (cd)
Under 2 år (2004-2005) så var GAI ett av mina favoritband, första plattan har en sluskigare sound och en mer Autopsy känsla över sig än uppföljaren.
Mördarriffet halvvägs in i "chainsawed christians" tillhör fortfarande det bästa som gjorts inom deathmetal.

Entombed - clandestine (cd)
En klassiker, mer avancerad spelmässigt än övriga plattor detta gäng gjort.
Nicke Andersson (Hellacopters mfl) står inte bara för merparten av låtskrivandet samt trumspel utan denna gång även sång då LG kickades (för att efter plattan komma tillbaka).

Marduk - wormwood (cd)
Senaste Maruk, eller Marduk version 3.0.
Mer necro än Legion-eran av bandet, bra låtar och många logiska Funeral Mist-vibbar.

Repugnant - epitome of darkness (lp)
Något av en sentida deathmetalklassiker, med all rätt.
Soundet är fuckat, oldschool och med något skevt i ljudbilden, men med förbannat bra låtar med en höjdpunkt i Morbidcovern "another vision".

Marduk - infernal eternal (2xlp)
Legion-eran av Marduk med Fredrik Andersson och hans speciella "jagärenmaskin"-trumstil.
Ett livealbum inspelat på turnén som följde panzer division marduk plattan, en av mina favoriter förövrigt, känd för att det bara grindas rakt igenom hela plattan.
Marduk har en vana att släppa många liveplattor, men eftersom att de släppat så mycket samt ändrat om i sättningarna genom åren så tycker jag att det är befogat.
På denna skiva bjuds man på av en sorts best of up to date (2000) med en merpart av metarial från senaste plattan.
Panzer division Marduk engulfs you in fire!


Övrigt:

Legion (tidigare känd som Joey Tempest av black metal, för alla som sett honom live) sjunger på kommande återföreningsplattan med thrashbandet Witchery (med folk från massa kända och hyfsade band).
Låt finns på deras myspace, det låter bättre än någonsin.

Witchery Myspace

Into Utter Madness

Show me the face...

Så var då Marduks nya ute (nåja, via farbror internet iaf) och efter några lyssningar så känns Marduk vitalt igen, nog för att jag tycker att mer eller mindre alla album med Norrköpings finest är värda att äga, men ROM var lite väl såsig med en inte allt för smickrande produktion.

Nu är dock ordningen återigen återställd och Funeral Mist-vibbarna är starkare än någonsin, det känns som att Mortuus blivit varm i kläderna till tredje albumet och tagit större plats även låtmässigt och inte bara sångmässigt.

Speciellt spåret (passande betitlat) funeral dawn låter så mycket nutida Funeral Mist att den snarare skulle passat bättre på Maranatha än på ett Marduk album, tänkt white stone på redan nämnda verk.

Bra som fan är det i vilket fall som helst, precis som sig bör.
Omslaget är dock fortfarande fult som fan... (på fel sätt).

Pansar

I september släpper Marduk nytt, hoppas plattan är bättre än omslaget...



Marduk gjorde i övrigt en rejäl uppryckning med Plauge Angel då Mortuus, Arioch, Daniel eller vad han nu vill kalla sig anslöt sig.
Innan dess hade både world funeral samt La grande danse... haft lite väl många sömnpiller även om det här och var blixtrade till som på Panzer division plattan.

Rom 5:12 som fortfarande är en bra platta var dock lite av en besvikelse så nu är det upp till bevis igen.
Iom titeln wormwood så fortsätter de även på spåret med bibelreferenser vilket vi som vana lyssnare av både Marduk och Funeral Mist för den delen finner... tryggt.

Das War Das...

The New Wave Of Swedish Oldschool DeathMetal

Alla (dvs jag, ensam?) har väl självklart uppmärksammat att en nyvåg av svenskdöds har tågat in i vardagsrummet.

I början av 90talet så blev det en fet boom och nu tycker jag mig ha uppmärksammat att en drös mer eller mindre nya band kommit fram.

Death Breath (rutinerat duo, ett såkallat kändisband), Tribulation (kids med bra känsla för välproducerat oldschool mangel av lightvariant), Karnarium (pissrutten produktion som gjorde att jag blev totalt oförmögen att lyssna på skivan) samt Tormented (vars enda riktiga nackdel är att de ligger på ett extremt sunkigt skivbolag som totalt skiter i banden, devils grip the iron fist...).

Säkerligen finns det fler band, men man kan ju inte lägga för mycket energi på att uppmärksamma alla band, elitistiskt skall det vara och förutom Karnarium så får dessa representera den nya vågens elit.

Nog för att Death Breath har Nicke Andersson som iprincip sket ut den svenskadödsscenen i slutet av 80talet via Nihilist/Entombed samt som mentor till Dismember.
Inte att glömma så medverkar en annan deathmetalveteran i Robert Pehrson i bandet (som även då och då innehåller gäster från Merciless, Grave, Repulsion mfl) och i Tormented's fall ståtar dem med sångaren från Marduks första dödsdoftande album Dark Endless.

Så så jävla nytt o fräscht är det inte, men nog faan är det iaf hyfsat nya band gubbarna lirar i.

Grotta ner er i "ny rutten fräsch gammal ofräsch döds".









Karnarium får ni leta upp själva om ni vill höra, men varför ni skulle vilja göra det övergår isof mitt förstånd.