Som ni kanske ser härunder så har det varit ett enormt bra skivår med mängder av fantastiska, bra och mindre bra släpp.
Jag har plockat ut de album som jag anser vara årets "jag måste ha dem"-släpp för att sedan komma till övriga tips på bra skivor som du sedan bör spana in och slutligen några du bara skall undvika.
Som vanligt så är det den här sammanställningen av album på Tre-R som är den korrekta, alla de andra listor du sett fram tills idag kan du bortse från som amatöråsikter utan större betydelse.
Förbered dig på ett enormt inlägg.
Årets bästa album:
Autopsy - Macabre Eternal
Årets comeback album i death metal-genren.
Lagom dos sväng, äckel och medryckande skitiga riff i
Autopsy's bästa produktion ljudmässigt.
Dessutom är omslaget helt fantastiskt.
Mastodon - The Hunter
Ny omslagskonstnär, ny logga men fortfarande samma
Mastodon.
Mindre helhetstänk än 2009 års
Crack In The Skye, men det är bara låten "Curl Of The Burl" som inte håller måttet på ett annars mycket bra album.
In Solitude - The World The Flesh The Devil
Pelle har här på skiva nummer 2 lärt sig sjunga och In Solitude är nu landets bästa heavy metal band.
Iron Maiden och
Mercyful Fate i occult tappning med organisk
Dismember death metal produktion.
Spana även in den självbetitlade debuten, sången är som sagt inte lika bra som på The World... men musiken är stundvis äckligt bra.
Black magic, dark forces.
Charon/Hatespawn - Mass Celebration
En sen tillkomst på årsbästalistan då jag fick vinyl 7'an för någon dag sedan.
Sepulchral Voice Records fortsätter sin mission att förmedla mörker i gränslandet black/death metal.
Charon kommer släppa sin fullängdare
Sulphur Seraph i början av 2012, om skivan påminner om materialet här kommer den vara en garanterad höjdpunkt att invänta domedagen till.
Dropkick Murphys - Going Out In Style
Mina ungdomsfavoriter
DKM levererar den enda punkskiva du behöver i år.
Medryckande låtar med allsångsreränger, kanon.
Embrace Of Thorns - Praying For Absolution
En sen december upptäckt, även denna i det vackra gränslandet där gränserna mellan death metal och black metal möts och suddas ut.
Morbus Chron - Sleepers In The Rift
Årets death metal i den gamla
Nihilist/Entombed skolan.
Dvs ingen kliffotisk kabbala textmässigt men däremot en massa HP Lovecraft relaterat.
Bra riff, svängigt och med rätt attityd vid micken.
Vinylen skall förhoppningsvis anlända inom de närmaste månaderna.
Leviathan - True Traitor True Whore
Tråkigt nog något av en besvikelse då
Massive Conspiracy Against All Life var fulländad som album.
Lyckligtvis tar det sig halvvägs in på skivan och den avslutande delen är riktigt stark annorlunda black metal som stundvis drar sig åt jazz hållet.
Portrait - Crimen Laesae Majestatis Divinae
Portrait bytte sångare, filade på låtskrivandet och klev upp i toppskiktet.
Årets bästa julklapp blev i år en dubbelvinyl med landets just nu näst bästa heavy metalband.
Mer
Judas Priest än
Iron Maiden jämfört med kollegorna i
In Solitude, den gemensamma faktorn är dock tidiga
Mercyful Fate.
"Der Todesking" är en fantastisk avslutning på ett mycket starkt album.
Ravencult - Morbid Blood
Grekland kan det här med black/thrash alá
Nifelheim möter tidiga
Watain.
Skivan var så bra då jag först hörde den att jag blev tvungen att beställa den från USA med dyrt porto och allt jösses.
Omslaget är även här riktigt snyggt, Chris Moyen kan det här med bilder då han inte är upptagen med att rita getter och pentagram åt överskattade Finnarna i
Archgoat.
The Vaccines - What Did You Expect From The Vaccines
Ibland behöver man rensa öronen från all metal och då fungerar några Britter med bra melodisinne som en bra andningspaus.
De bygger vidare på
Ramones upptempo och refränger med 90talets britpop tradition.
Venenum - S/t (demo)
Tyskland börjar skita ur sig bra mörka death metal band med black metal approach.
I
Repugnant's farvatten kommer band som anammar
Darkthrones gamla antiproduktioner där en bra ljudbild är kornig med brus, inget life metal här inte.
Även detta släpp på Sepulchral Voice Records, en av de mest lovande nya banden.
Årets bubblare:
Absu - Abzu
Melechesh gamla trummis kör vidare med sitt Absu.
Bra, men inte bäst.
Spana in första spåret "Earth Ripper", diggar ni den skall ni spana in resten av skivan.
Mycket snyggt omslag signerat av samme Polske svårstavade namn som gjorde
Watain's Lawless Darkness.
Antichrist - Forbidden World
Sveriges bästa thrash metal band.
Jag tycker mig se en positiv trend där band såsom
Aura Noir, Nekromantheon och
Antichrist visar att thrash skall vara brutalt som gamla
Sodom, Destruction och
Kreator, inte som
Anthrax och andra skojroliga band.
Azarath - Blasphemers Maledictions
Behemoth's trumslagare Inferno piskar death metal som är ganska så teknisk men inte alls lika tråkig som i sin huvudsysslas diskografi.
Bra klös i sången.
Cerekloth - Halo Of Syringes
2 riktiga låtar och ett outro, death/black metal med inslag av
Deathspell Omega plink på gitarren.
Bra musik i väntan på fler låtar av
Charon och
Venenum.
Craft - Void
Jag beskrev deras tidigare släpp
Fuck The Universe såhär:
Som
Darkthrone fast sämre.
Darkthrone har sedan dess blivit sämre än sig själva och jag skulle nu beskiva
Craft såhär:
Som gamla
Darkthrone fast sämre.
The Devil's Blood - The Thousandfold Epicentre
Efter ett sömnpiller utan dess like till första skiva så kommer nu album nummer 2.
Till min glädje så är låtskrivandet betydligt mer intressant denna gång i en varm passande produktion.
Gillar ni occult rock så rekommenderas denna skiva samt deras tidigare Ep
Come Reap.
Edguy - Age Of The Joker
Sluta gråt små alver,
Edguy lirar inte längre power metal med fantasytexter.
Däremot gör de bra lättnynnad glad metal som är högst trevlig.
Inte det bästa de gjort men några riktigt bra låtar rymms på skivan, samt några självklara Tyska humorstunder.
Execration - Odes Of The Occult
Om
Autopsy var Norrmän och inne på lite mer jazziga arrangemang skulle det låta såhär.
Rekommenderas för fans av lika Norska
Obliteration, själv föredrar jag mitt ...ation med ett Execr... framför.
Foo Fighters - Wasting Light
Dave Grohl verkar vara en skön snubbe.
Förutom att ha lirat trummor med bra rockband såsom
Nirvana, Queens Of The Stoneage och
Them Crooked Vultures har han knåpat ihop
Foo Fighters klart bästa album.
Impiety - Worshippers Of The Seventh Tyranny
En enda låt på ca 38 minuter om jag inte minns fel.
Nyskapande och modigt av
Impiety och det skall applåderas.
Mer
Celtic Frost och mindre hysterisk kaos i 300bpm alltså.
Invidious - In Death
Uppsala Death Metal där
In Solitude's sångare och basist lirar metal of death.
Bra men inte bäst, det låter stundvis äckligt mycket
Repugnant och man funderar på vart man skall ringa och rapportera detta.
Men det är nog inte nödvändigt då basist och trummis spelar i dagens upplaga av just
Repugnant.
Allt är förpackar i en antiproduktion som i hörlurar låter lite fel på fel sätt, lite underligt mixat.
Bandet kan dock med tiden bli riktigt bra.
Maim - Deceased To Exist
Jag gillade förra albumet
From The Womb To The Tomb och jag gillar nya albumet också.
Autopsy döds i högre 2takts tempo där "Gravedigger Sacrifice" är det hiten.
Marduk - Iron Dawn EP
Marduk är ett av mina absoluta favoritband.
Regain Records verkade dock skita ner sig så vinylutgåvan går inte att få tag på.
Jag mer eller mindre längtar till ett nytt album, bästa släpp 2012?
Miasmal - S/t
Vissa band fattar inte det här med helhetsintryck.
Sjunger du om död och förruttnelse skall du se ut som så.
Det räcker inte bara med ett fräckt skivomslag, bandbilderna spelar också in på helhetsintrycket så stå inte bara där i dina jeans och din fina t-shirt med armarna hängandes som en slacker eller ha bandmys i soffan.
Euronymous skriker "liiiiiiiife metal!" från sin grav.
Annars helt okej döds i den gamla fina (men numera rätt uttjatade) Svenska skolan.
Kul medans du lyssnar men inget som direkt fastnar då skivan tagit slut.
Misfits - The Devil's Rain
Om du kan acceptera att detta egentligen inte är
Misfits så kan du få en rätt angenäm stund med mysfarbrorn Jerry och kans kompisar som spelar läskig 50tals rock n roll om mumier och sånt där farligt.
Enmansdiktatorn Jerry Only har iaf gjort sig av med världens osvängigaste trummis Robo inför skivinspelningen.
Bästa spår: "Death Ray".
Nick 13 - S/t
Psychobilly bandet
Tiger Army har alltid flörtat med country och här tar sångaren
Nick 13 steget fullt ut.
Lättsamt och trevligt att ha på i bakgrunden.
The Ravonettes - Raven In The Grave
Detta är ett äckligt ojämnt band, ibland undrar man vad sjutton de sysslar med medans de i andra stunder blixtrar till och gör mycket fin 50tals indie i sönderdistad gitarrkostym.
Rhapsody Of Fire - Chaos To Eternity
Det här bandet är för episkt för sig självt, därför har de efter detta släpp blivit två band, ett
Rhapsody Of Fire och ett
Rhapsody som de hetta förut.
Sista släppet med Luca Turilli bjuder iaf på en uppryckning ifrån den episka bajsmacka som de stundvis förvirrat sig sjäva med påsistone.
Fabio får till och med growla lite i ett spår, det ni.
Teitanblood - Purging Tounges
Teitanblood's samlade demos
Black Putrescence Of Evil suger rakt av från början till slut.
Dov knappt hörbar death metal inspelad i en replokal med kakmonstretgrowl över hela skiten.
Seven Chalices deras debutalbum hyllades därefter sönder och samman av alla som tyckte att dyrka satan verkar vara en ball idé.
Det var iaf bättre ljud än tidigare och delvis lyssningsbart, tyvärr var
Archgoat fortfarande närmsta jämförelse bandmässigt och det var förmycket gruffgruff för min förnäma smak.
Denna gång har de dock överträffat sigsjälva och gjort något som jag faktiskt kan uppskatta.
Teitanblood har behållit sin essens av gruffgruff death metal men tagit sig till en riktig studio och blandat upp influenserna med
Deathspell Omegas totala vansinne runt albumet
FAS.
Som resultat har vi en enda lång låt på ca 15 minuter och
Teitanblood's mest nyanserade verk hitills.
Långa partier med tal på spanska/latin ger låten en extra predikande prägel.
Textmässigt verkar det finnas paraleller till boken/filmen I Rosens Namn med Sean Connery från 80talet.
Som kuriosa så kan det nämnas att
Marduk samplade några meningar från filmen till introt på "With Satan And Victorious Weapons" från albumet
World Funeral.
Tyranex - Extermination Has Begun
Som vissa tydligen inte förstått så lirar man trots allt inte metal med kuken (se boken Blod Eld Död).
Tyranex har lyckligtvis fattat vad det handlar om och har en bra frontkvinna som väser som Schmier i
Destruction medans hon bjuder på riffmattor och 2takt's thrash tillsammans med övrigt manskap.
Musiken får gärna bli lite mer aggresiv och mörkare men detta är helt klart en bra debut.
Year Of The Goat - Of Darkness
Occult rock är det nya svarta och ett band vid namn
Year Of The Goat bjuder upp till hinhåledans.
Sångarens röst påminner väldigt mycket om killen i
Muse, medans musiken går mot de mer finstämda delarna hos
The Devil's Blood.
Årets JÄV:
Infuneral - Torn From The Abyss
Andra fullängdaren från Sthlm's
Infuneral som fortsätter sitt korståg i blod och förruttnelse.
Skivan har av flertalet skribenter beskivits som en perfekt blandning mellan gammal och ny black metal.
Infuneral - A Scent Of Death
En inställd Ep tillsammans med bonusspår blev istället en mcd.
Innehåller två av Infuneral's bästa låtar "Beyond The Glowing Stars" och "Into Silent Slumber".
Riktigt snyggt omslag.
Putrified - Spawn Of The Dead
A.Death från
Infuneral står som ensam diktator av det smutsiga dödsmetall landet.
För fans av skivor som
Mental Funeral, Pleasure To Kill, Hell Awaits, Like An Everflowing Stream, Epitome Of Darkness och
Devilry.
Nytt album kommer ut i slutet av januari 2012.
Årets sämsta:
Metallica & Lou Reed - Lulu
Årets sämsta räcker inte till som omdöme, det här kan mycket väl vara den sämsta musikaliska skiva som någorlunda seriösa musiker skapat någonsin i världshistorien.
Om du inte hört den så gör det för såhär går det när personer med förmycket pengar omger sig av ja-sägare som inte kan berätta att det de håller på med är fruktansvärt dåligt.
Till Lou Reed som försvarar skivan med att folk inte förstår den, så nej det är för att musiken är fullständigt horribel.
Om du så gärna hade velat berätta om Lulu som är ett bord som någon hatar (?) så kanske du skulle ha skrivit en bok istället.
Devil - Time To Repent
Devil kan tacksamt tacka
Lou Reed och Metallica för att inte få utmärkelsen årets sämsta släpp för detta är fruktansvärt amatöraktig mellanstadie rock.
Bandet försöker åka på occult vågen men det blir bara fel fel fel, sångaren är oerhört tattig och kör med pinsamma nödrim som inte ens 12åringar skulle komma undan med.
Musiken och låtarna är dessvärre inte mycket bättre dem heller och lägg till en tunn amatöraktig produktion och du har
Devil i ett nötskal.
Snygg omslagskonst dock är väl det enda positiva jag kan säga om bandet.
Årets besvikelser:
Morbid Angel - Illud Divinum Insanus
Jadu, David Vincent's återkomst till
Morbid Angel på skivfronten blev nog inte som de flesta fans hade hoppats på.
Halva skivan är helt okej dödsmetall som vi kommit att vänta oss från bandet, andra halvan är
Marilyn Manson industri, nu-metal techno och mörk tv-spelsmusik.
Förvirringen var total bland fansen, dessutom kunde du köpa skivan som en möbel/byrå vilket troligtvis fick James Hetfield att utbrista att han då faan skulle vara ett bord.
Too extreme...
Fleet Foxes - Helplessness Blues
Den här skivan är allt som släppet innan inte var.
Denna skiva är bedrövlig.
Flogging Molly - Speed Of Darkness
Jag är ledsen
Flogging Molly, men jag har vuxit upp och bryr mig helt enkelt inte längre.
Social Distortion - Hard Times & Nursery Rhymes
I Mike Ness har vi en annan kille/gubbe som totalt glömt hur man skriver bra låtar.
En riktigt dålig platta utan en enda bra låt, synd då skivan innan var jättebra.
The Strokes - Angles
Julian Casablancas soloplatta var en trevlig upplevelse med framför allt en mycket bra låt vid namn "Out Of The Blue" men även resterande del av skivan dög.
Denna skiva saknar allt som gjorde tidigare
The Strokes skivor samt Julian's soloplatta lyssningsvärda.
Vanhelgd - Church Of Death
Dessa Svenskar spelar dödsmetall med en baskagge och beröms för sina minnesvärda låtar och melodislingor.
Jag kommer inte ihåg en enda ton från denna skiva och då har jag gett den fler chanser än jag tycker att den förtjänar, nej jag tror jag skippar den här minihypen.
Bättre lycka nästa gång.
Årets jag har inte orkat lyssna in mig släpp:
Primordial - Redemption At The Puritans Hand
Skivorna
The Gathering Wilderness samt
To The Nameless Dead innehåller mycket starka ögonblick med mycket känsla.
Men tillfället då jag varit sugen på att höra
Primordial har bara inte infunnit sig under detta år.
Negative Plane - Stained Glass Revelations
Ett annat band som det varit en liten minihype runt.
Visst de har ett knasigt gitarrljud som får dem att låta som ingen annan, men är det bra bara för det?
Vad är det egentligen som är bra med det här bandet?
Sonne Adam - Transformation
Ett band från Israel som spelar en utav många former dödsmetall, och nej namnet betyder inte sonen Adam.
Första lyssningen sa mig ingenting, den andra viskade om något intressant, time will tell...
Så!
Nu kan ni inte klaga på att det inte släppts några lyssningsvärda skivor i år.
Gott nytt år och sådant som man säger men inte alltid menar.
