När 2011 års skivskörd skulle summeras så uttryckte jag mitt missnöje med Vanhelgd's andra album Church Of Death.
Efter att ha läst mycket gott om skivan i diverse mag/fan/web-zines så kändes musiken som ett luftslott, ett för mig klart exempel på don't believe the hype.
3 år har gått, frontman Mattias Frisk har uppmärksammats för sina skivomslag och designer åt bl.a Ghost och Vanhelgd själva har bytt en medlem samt skivbolag sedan sist vi sågs.
Den inledande proceduren upprepades även detta år med goda omdömen i underground media, men jag var inte särskilt intresserad av skivan.
Tills dess att Anastasis från Dead Congregation även han tipsade om Vanhelgd's i sina ögon ouppmärksammade nya album i en intervju.
Perceptionen är som vi vet ytterst selektiv.
Efter allt "tjat" så beslutade jag mig för att ge Relics Of Sulphur Salvation en ärlig chans.
När CD'n väl anlänt i brevinkastet så började det hela med minuspoäng, något som hos mig nästintill alltid delas ut då lyriken saknas i bookleten.
Men, musiken föll mig denna gång i smaken.
Om du endast är bekant med Vanhelgd via diverse låtsamples så kan du lätt luras till att tro att de sysslar med tidig 90tals döds al'a svensk modell.
Så är dock inte fallet, även om HM2 ljudet från gitarrerna får dig att tänka på Sunlight studions glansdagar.
Relics Of Sulphur Salvation är alldeles för mycket doom al'a Black Sabbath, Crust Punk och Melodiös Death/Black Metal för att buntas ihop med Entombed, Dismember, Grave och co.
Ingen av dom banden hade tex. (tidigt i karriären) en sådan avslappnad ometal approach till trumarrangemangen eller långa egensinniga framträdande gitarrslingor.
Slutresultatet låter således väldigt eget även om beståndsdelarna känns igen och låtmaterialet visar sig med tiden starkt.
7 av 10 i betyg och årets positiva överraskning.
