Cruciamentum - Charnel Passages

Den här skivan har fått ett oförtjänt bra mottagande.
Jag gillar bandets tidigare demo och minialbum-släpp, men den här skivan klickar inte.

In genom ena örat och ut genom det andra.
Fläskig och snygg produktion men låtarna vill inte sätta sig, en av årets besvikelser tråkigt nog och då  har jag gett den många chanser.

Dock ska inte skivan tolkas som direkt dålig för det är den inte, den är bara inte alls så bra som många vill göra gällande.

The cake is a lie.

Shrine Of Insanabilis - Disciples Of The Void

Black Metal från Tyskland.

Första riktiga spåret tillika samplelåten var verkligen Marduk möter Melechesh.
Något besviken blev jag då övriga spår var mer slätstrukna.

Dock tillhör dom toppskiktet av WTC's kontrakterade band.
Om du känner till bolagets tidigare släpp så vet du vad som väntas.

Swarth - Veneficivm

7" EP som jag skaffade för nästan ett år sedan, här går det undan.
Swarth är ett sådant där hemligt band som spelar en långsammare version av det vi av bekvämlighetsskäl kan kalla för Orthodox Black Metal.

Produktionen (ej framförande och komposition) påminner endel om den på Deathspell Omega's höjdpunkt S.M.R.C.
Annars är musiken mer lik den Mortuus frambringade på debutalbumet detta med Mayhem (Attila)/Ondskapt-vibbar på endel av sången.

Ganska bra, framförallt A-sidan.

Howls Of Ebb - The Marrow Veil

Den här långa MLP'n kommer liksom aldrig igång, vilket troligtvis även är skaparnas mening då det rör sig om något knepig musik av folk som vill vara knepiga.

Nej, jag föredrar fullängsdebuten Vigils Of The 3rd Eye, den är mycket bättre.
Tråkigt.

VI - De Praestigiis Angelorum

Aosoth är BST's band, men där medverkar INRVI.
VI är INRVI's band, men där medverkar BST.

Nu när vi varit formella och tydliga kan vi konstatera att VI's alla tre medlemmar, inkluderat trumslagaren Blastum alla spenderat tid i live-lineupen hos ultravåldsverkarna Antaeus.

Utan att överdriva alltför mycket skulle musiken på denna debut fullängdare kunna ses som en smältdegel av Aosoth, Antaeus och riffande som påminner om Deathspell Omega's mer rakare verk.

Trummorna är lite platta och trots att dom spelas av kött och blod så skulle dom kunna vara lika programmerade som på Aosoth's verk.

Låtmaterialet är dock ganska catchy och det finns endel riktigt bra partier på plattan.
Alla låtar hans minst ett riktigt bra parti värt att minnas.

Det är inte fantastiskt, men det är stundvis riktigt bra.