Flagellant - Maledictum

Från landskapet i norr kommer Flagellant som håller fanan för Svensk Orthodox Necromorbus-ljudande Black Metal högt.

Andra albumet är släppt på välansedda W.T.C, sången och instrumenten är professionellt framförda och intrycket är att allt är väl genomtänkt.

Men vad är då problemet?

Jo, det är tråkigt.
Skivans främsta nemesis är dess speltid, 53min är alldeles för generöst för Flagellant's tolkning av Black Metal.

Materialet skulle hålla grymt för en speltid runt 35min, men i dagsläget bjuds vi på 20min utfyllnad.
Tänk dig att du ätit en riktigt god bit bakelse, sedan måste du äta en till bit som inte smakar lika bra.
Sen är du övermätt...och tjock, samt din flickvän dumpar dig och tar hunden med sig.

Det ska dock framhållas att det finns enhel del bra saker på skivan, när Flagellant är bra så är det... ja, riktigt bra.
Tyvärr finns det inte så många klockrena låtar som det finns grymma partier här och var.
Om bara skivan hade hållt rakt igenom så skulle den ha en självklar plats bland årets bästa släpp, men tyvärr.

Jag måste dock rekommendera det något otippade avslutningsspåret 13 Cauldrons Burn, som sticker ut med en lite annorlunda stil. De snabbsjungna verserna tillsammans med trummorna bygger upp ett riktigt shysst driv som tidigare saknats.
Mina närmaste associationer blir en 50år gammal Bob Dylan låt Subterranean Homesick Blus, Motörhead och Tom G Warrior häng på riffen.
Briljant!

Tips till nästs gång.
Kill your darlings och album nummer tre kommer bli fantastisk.
6 av 10 är det något låga betyget.

Celestial Bloodshed - Omega

Detta avskedsalbum (ordinarie sångaren blev ihjälskjuten redan 2009) sätter effektivt punkt för bandet på ett mycket passande sätt.

Välproducerad Black Metal som för tankarna till Mayhem runt DMDS och sentida Watain levereras med den autentiska frenesi som vi vant oss från de relaterade Norska Nidrosian banden.

Skivan avslutas dessutom med en riktigt bra replokalsinspelning med gamla sångaren vid mikrofonen.
Cirkeln är sluten,  alfa och omega.

Rekommenderas!

Flagellated Seraph - Beyond Salvation DIGI

Inom den närmsta tiden så kommer Flagellated Seraph's debut "Beyond Salvation" trilla in i distron på skitläcker digipack, då tycker jag att du din snåla jävel skall beställa ett ex så att du kan somna lycklig några nätter framöver.

Black Metal med briljant låtskrivande, fantastiska riff och trevligt Death Metal klös i sången.
Allt förpackat i en motsägelsefull dynamisk Endarker produktion.

Obs: ej jäv, eller?

Tips: Gospel Of The Horns

Black/thrasharna Gospel Of The Horns släpper nytt via Invictus Productions i början av juni.
Gillar du band som Deströyer 666 och Ravencult kan du streama en låt här.

Tips: Flagellated Seraph - Beyond Salvation

Flagellated Seraph's första fullängdare "Beyond Salvation" släpps den 30 juni på digipack via Hellthrasher Productions.
2 spår från plattan kan avlyssnas på Hellthraher's bandcamp sida.

Tips: MGLA - With Hearts Toward None

Vad passar bättre en tisdagkväll än att tipsa om kompetent Polsk black metal?
Svaret är självklart att inget annat är rimligt.

MGLA betyder fog på engelska, vilket självklart betyder funeral fog med Mayhem på Svenska.
De är ett band som jag först stiftade bekantskap med på den rejäla splitutgåvan Crushing The Holy Trinity för ett antal år sedan, där imponerade de knappast men de har med varje släpp blivit bättre och bättre.

Albumet Groza dök upp för några år senare och var mitt soundtrack på bussresor en hel vinter.
En kall ödslig Polsk misär med malande Darkthrone riff över svängiga men ändå ledsna trummor passade perfekt då man skulle muntra upp sig på väg till ytterliggare en dag på dåvarande jobbet.

Nu är de här igen med albumet With Hearts Toward None.
Sedan sist så har ljudbilden fått ett litet Endarker sound över sig, först rynkade jag på näsan men nu omfamnar jag ljudbilden då den passar alldeles utmärkt.
Materialet är en naturlig fortsättning på Groza, en kall ödslig Polsk misär med malande Darkthrone riff över svängiga men ändå ledsna trummor med skillnaden att där andra band tråkar ut så lyckas MGLA fånga lyssnaren.

Flagellated Seraph - Beyond Salvation

Dödskalle, vingar, svartvitt omslag, Black jävla Metal.




Tagna från cd'n Promo 2012.

Dagens Glada Feelgood Hit

Morbid Insulter heter/hette ett band som lirar/lirade Nifelheim Black/Thrash med Arioch/Mortuus-sång.
Refrängens raka "glada" trumkomp är briljant, sångaren beslutade sig dock förra året för att lämna jordelivet i förtid och bandets vara eller icke vara är såvitt jag vet osäkert.

Med detta i åtanke så kan ni nu lyssna på dagens feelgoodlåt "antichrist blasphemies" med Morbid Insulter, mycket nöje!

Kall Black Metal Att Frysa Till I Den Icke Existerande Värmen

Höst och vintertid är Black Metal tid, det är bara så det är så acceptera och omfamna.
För dem som lyssnat sig galna på Darkthrone's "en gubbe på omslaget"-skivor så kommer lite tips på annan primitiv black som håller fast vid samma känsla.

Det ena tipset är Kill med plattan No Catharsis.
Här är det lo-fi i ljudbilden och inga större spelmässiga finesser syns till, men med ett någorlunda catchy låtmaterial som sätter sig och en bra kall Norsk 90tals black känsla förmedlar det den ska.

Pest, även dem från Sverige lirar nu någon form av Black Thrash inte långt ifrån det fantastiska Nifelheim sysslar med.
Men innan Evil Return 7"an och Rest In Morbid Darkness albumet från 2008 så lirade de en mer Darkthrone'ifierad musik.
Tex, Darkthrone dyrkar Celtic Frost, Pest dyrkar Darkthrone.
Stundvis är skivan In Total Contempt inte långtborta från det nissarna i Craft sysslar med på albumen Void och Fuck The World, så gillar du Craft skall du spana in detta.

Pest gjorde även ett experiment med en 20 minuters låt vid ungefärligt namn Daudaferd, där de lät kalla melodier och fornsvenska leda vägen.
Dessa tre skivor är väl värda att spana in för den som vill ut på en kylig resa utan att allt blir Dimmu Borgir mesigt.

Som vanligt får du anstränga dig lite själv och leta upp ljudklipp och liknande, jag tänker inte göra allt jobb.

300 Sidor På 3 Dagar: Blod Eld Död

Hur känns det som författare att lägga ner år på att göra researh, intervjuer och sammanställa allt i en bok för att en nisse sedan skall konsumera verket snabbt och genast söka sig vidare till nästa underhållningskälla?

Det kan låta negativt men borde uppfattas som positivt då man oftast sträckläser böcker som är bra, och det är just Blod Eld Död.
Boken och författarna har fått endel uppmärksamhet i media inför släppet vilket är kul då de gjort en seriös men trevligt skriven bok om i flera fall seriös extrem metal.
Band som Bathory, Dissection, Watain, Nifelheim, Shining och Entombed lämnas stort utrymme.
Andra som skymtar förbi är Marduk och Abruptum.

Det är drivet skrivet och lättläst, ingen senastionsjournalistik alá Aftonbladet sålångt ögat når, men mycket tidigare okänd information når ögonen ändå.
Utrymme ges åt att förstå artisternas val, image, inställning och i flera fall turnérande vardag.
Några nya infallsvinklar ges även i boken, den om kvinnor och acceptans inom extremmetal är en av dem.
Men framför allt delen om Dissection om och med Jon fascinerar, speciellt intervjun efter Midsummer Massacre/avskedsspelningen.

Igenkänningsfaktorn är ofta hög om man varit på spelningar både framför, bakom och på scenen.
Speciellt då jag varit på några av konserterna som nämns i boken.

Mina egna minnen av Watain på The Rock i Linköping 2006 sträcker sig främst till extrem fylla då bandet inte gick på förens efter midnatt och att vi anlände flera timmar innan, att Switchblade var extremt tråkiga att se live men bättre att höra, att blodkanonerna gick av och att närmsta person framför smidigt fick agera handduk, att golvet blev jävligt halt efter ett tag, att de spelade Storm Of The Antichrist från då ännu ej släppta Sworn To The Dark och att Pelle totalt fuckade upp gitarrintrot till I Am The Earth, den starka närvaron av skinnbulor och andra SD-röstande personer samt att att Massgrav-trummisen/skribenten Mattias Indy var jävligt kort han med.

En annan igenlänningsfaktor är den att Harry från Die Hard blir påfrestenade/underhållande då han är full (se Watain-kapitlet, eller valfri oldschool thrash/deathmetalspelning).

Denna välskrivna bok rekommenderas starkt att läsa tillsammans med Daniel Ekeroth's Swedish Death Metal från 2007, då får du en bra helhetsbild över Svensk smutsig death och black och dess klimat.

PS: 185kr från Adlibris.

Dagens Rekommendation

För alla som tycker att Deathspell Omega sedan albumet FAS mest krånglat till allting så har det Polska bandet Blaze Of Perdition kommit med albumet Towards The Blaze Of Perdition.
En skiva där DsO-plink möter Arkhon Infaustus & Black Flame-mangel i deathmetalskrud samt mer orthodox black.
Det är precis på rätt sida i trumtrigglandskapet och låter stundvis som en blackversion av Escarnium från Brasilien.
Lite desperata vansinnesvrål/utrop alá Ondskap piffar också upp ljudbilden.

Skivan släpptes dock redan förra året på ett tråkigt format men Blood Harvest skickar i dagarna ut den på vinyl så har du några kronor över så kan du spendera dem där.
Produktiva som bandet är så kommer fullängdare nummer två ut i dagarna.

Rädda Människor Gör Musik Om Att Rädda Sigsjälva Från Andra

 En annan skiva som kommit är Saligia av det Polska bandet Dark Fury.
Jag började ana ugglor i mossen då loggan hade en örn ovan namnet och mycket riktigt.
Enligt metal-archives så sysslar dessa stolpskott med NSBM, vilket inte verkar vara en felrubricering då tidigare skivor har nämn såsom The Final Solution med låtar som fatherland.

Dock handlar hela skivan textmässigt om hur dumma prästerna är och alltid har varit, på ett väldigt infantilt och gulligt sätt.

Musikaliskt låter det dock helt okej, som ett mindre talangfullt MGLA, stundvis riktigt kaotiskt och coolt.
Jag skulle rekommendera denna skiva om det inte vore för att NSBM genren lämnar en eftersmak av inavel och grov idioti.

Blanda Om.

Buried By Time And Dust

Snart släpps både Metalion's feta bok med best of ur Slayer Magazines historia och därefter kommer en svensk bok med black och death metal-tema.
Tjuvläsa ett halv kapitel om Pelle Dead kan man göra i senaste Sweden Rock Magazine.

Pepp inför boksläppen kan du få genom att förkovra dig i den gamla Norska Black Metal-scenen med Varg Vikernes egna beskrivningar av det hela.
Om incidenten (?) som blev till mord kan du läsa här.

Romantische Abend

Då Craft senast släppte nytt album för 6 år sedan var min beskrivning av deras Fuck The Universe "som Darkthrone, fast sämre".
Sedan dess har Darkthrone bytt inriktning och släppt en hel drös skivor medan Craft först nu kommer med ett nytt album betitlat Void.

Första spåret släpps nu och det låter numera som följer:

Konsten Att Spendera Pengar Du Inte Har På Saker Du Inte Behöver

Det här är helt onödigt då jag sedan många år äger albumet Panzer Division Marduk på vanlig cd och har diverse andra konstiga utgåvor av bandet.
Men detta nysläpp tilltalar köpetarmen likväl, 4st 7tummare i limiterad upplaga.

WWII

Ett spår från kommande Marduk Ep'n.

Black Metal Abend Jaoo

Ni missar väl inte konserten i slutet av veckan nu på lördag.
Info får ni genom att klicka på bilden uppe till höger här på bloggen under den passande rubriken "gigtips".

When I Sin I Sin Real Good

"Black Morgan" snackar lite om kommande Marduk Ep'n och Devils Whorehouse byte av namn till Death Wolf.
Lagom läsning denna långfredag hittar ni här.

Black Metal Uppsala 7 Maj

Infuneral spelar med Withershin och Grá på klubben Cursed Uppsala i Uppsala (duuh!) på ett ställe som heter Karlssons Kök lördagen den 7 maj, som ni ser är det billig entré.
Du har väl ändå inget annat för dig så du kan lika gärna komma dit och spendera lite pengar på merch och dricka.

La Grande Danse Macabre

Dit må vägen ta oss idag.