Ascension - The Dead Of The World

Tyskarna i Ascension är en av de bättre banden som dök upp i kölvattnet av Watain's mycket tongivande album Sworn To The Dark.

Här på fullängdare nummer två (eller tre om man räknar med den 45 minuter långa välproducerade demon With Burning Tounges från 2009) går de en liknande utveckling tillmötes som svenskarna.

Det är mer bombastiskt och mindre Black Metal än vad vi tidigare vant oss vid, precis som hos Uppsala bandet.

Mycket av materialet går även i långsammare lunk, iaf inledningsvis.

Med det sagt så ska det tilläggas att skivan är bra, produktionsmässigt är den dock väldigt polerad och saknar bett.

Vi bjuds iaf på 7 spår med en för generös speltid på nästan en timme.

The Dead Of The World saknar helt låtar med direkt hitfaktor som vi fann på redan nämnda demo samt 2010 års Consolamentum.

Men nog finns det minnesvärda partier alltid, nackdelen är att de är inpackade i lite väl långa transportsträckor.

Ytterligare en punkt de idagsläget har gemensamt med sina svenska kollegor.

Detta är helt klart ett album album.
Ett sådant där varje nytt spår förlitar sig på att det föregående skall ha vaggat in lyssnaren i sin värld och gjort grovjobbet. 

Kanske är det just därför skivan tar sig en bit in i speltiden.

Med facit i hand så är The Dead Of The World en besvikelse, dock köpvärld för dig som framförallt uppskattar Watain's mer sentida verk.

7 av 10 i betyg om vi skall prata siffror.

Kill your fucking darlings!

Marduk - Frontschwein

Jag skrev en jättelång och lagom nördig text om Marduk och Frontschwein. 

Men blogger skrotade den, troligtvis var den väl lite för kristen för att få publiceras.

Oerhört kort sammanfattning:

Frontschwein är en bra skiva med WWII relaterade texter i satanisk skrud, dock inte lika bra som den direkta föregångaren Serpent Sermon.

Cult Of Fire - Čtvrtá Symfonie Ohně

Tjeckerna vänder sina blickar mot hemlandet efter att ha låtit sig uppslukas helt av Indien på senaste fullängdaren. 

Denna 7" EP består av två instrumentala musikstycken, båda skrivna av den inhemska kompositören Bedřich Smetana och dedikerade till två floder som rinner genom landet.

A-sidan ståtar med Vltava som inte så lite påminner om huvudmelodin till Värmlandsvisan, detta har dock en helt naturlig förklaring för den som söker lite på kompositörens livshistoria. 

B-sidan har spåret/rinnande vattnet Vah.

Båda spåren tolkas i sann Cult Of Fire stil och om de hade haft sång så skulle säkerligen många lyssnare missta dom för original skrivna.

Denna fjärde symfoni av eld låter mer som den första fullängdaren snarare än den andra, då de orientaliska tongångarna skiner med sin frånvaro. 

Čtvrtá Symfonie Ohně förblir dock en parantes i diskografin, ändock en välljudande sådan.