För Sverige I Tiden

Jag nyss lagt lite gitarr på vad som troligtvis kommer att bli den mest ambitiösa (frivilliga, viktiga att poängtera) förproduktionen jag gjort, äckligt värre. Då skall det till att jag ofta har lite svårt att hålla i tyglarna, allt skall göras fort som fan så i mitt fall får det ses som något positivt denna gång. I brist på annat att fylla ut detta utrymme så kan jag meddela att jag i flera dagar haft ett sug att lyssna på den sista Marduk-skivan med Legion på sång, dvs 2003 års World Funeral. Dock har jag svårt att komma till skott, troligtvis för att den är bättre i min fantasi än i verkligheten. Efter att börja skivan med en av de bästa låtarna Marduk någonsin gjort (with satan and victorious weapons, en omskrivning av en gammal svensk konungs valspråk) så sölar de ner redan i låt nummer två med bleached bones, and that's a no no! Inget fel på låten i sig, utan det är att dess plats är just nummer 2, den tar bort allt som den första låten skapat, nej den skulle ha platsat lite längre bak. Annars har World Funeral några kanon spår såsom titelspåret, cloven hoof, castrum doloris (en version av en gammal Bellman visa) samt sista instrumentala spåret Blackcrowned som snott lite från klassisk musik. Dessutom är detta första skivan som Emil skulle klåpa till med sitt start/stopp-trumspel, det är klart att han är duktig som bara den men hans spelstil låtar kackobajs för att beskiva det objektivt. Som tur är har han dock slutat och Marduk har skaffat sig en vettig trumslagare igen. Det är lite kul att många av inläggen förr eller senare handlar om Marduk, hmm... HAHA, faan vad illa det ser ut, lycka till med att läsa den här skiten.