Ghastly - Carrion Of Time

Jag stiftade bekantskap med Ghastly från Finland iom deras schyssta 7" EP Serpentine Union/Divine Fire för två år sedan.

Efter ett medverkande på en Metal On Metal IVth Crusade samlingen med Finsk Death Metal förra året så är vi nu framme vid fullängdsdebuten.

Ghastly spelar vad man skulle kunna kalla Stoner Death Metal, mycket sväng och inget direkt furiöst tempo.
Det extremt nedrökta omslaget passar således väl och du kan ögna igenom detaljerna väl iom att albumet hittills endast är släppt på vinyl.

Ghastly's duo är således ett av de bästa nu aktiva finska banden i min mening.
Mitt enda minus är introt som inte tillför något annat än lätt irritation.

Vampire - Cimmerian Shade

Lättlyssnat, catchy och minnesvärt.

Så skulle man kunna sammanfatta Vampire.

Det har ändrats om lite i lineupen sedan vi sist stiftade bekantskap med varann då det vankades fullängsdebut.

Ny på trumpallen är en herr Abysmal Kondor som är mer Paul Bostaph än Dave Lombardo i sitt spel, mindre groove/sväng och mer rakt spel.
Dock spelar gamle trumslagaren på merparten av spåren och den nye endast på ett, kul att jämföra dom dock.

In Solitude bekante Henrik Palm bidrar inte heller med leadgitarr denna gång.
Vilket självklart gör att solona inte påminner om dom på det saliga bandets svanesång Sister, istället är dom betydligt mer "vanliga" och Thrash Metal.
Fortfarande bra, bara lite annorlunda.

Vampire forsätter iaf att leverera grym hitbetonad Death/Thrash Metal av 80-tals modell.

Denna MLP har exakt samma uppbyggnad som Slaegt's, ett riktigt spår, ett mellanspel och avslut med två riktiga spår.

Hur som haver, grymt bra och troligtvis årets minialbum!

Venefixion - Defixio

Vad vi har här är 15 minuter debutant demo al'a Fransk Death Metal.

Jag tycker att det låter som en smältdegel av lite svenska band som Death Breath, Maim och Morbus Chron (runt första plattan).
Hög rockfaktor utan att krångla till det, det är bra helt enkelt.

Lägg inte upp en meningslös flaggbild på Facebook, köp en kassettdemo istället.
Gör något på riktigt.

Ares Kingdom - The Unburiable Dead

Mitt problem med äldre Ares Kingdom verk och Chuck Kellers tidigare band Order From Chaos var att hans gitarrsound alltid varit för otydlig för att urskilja vad fan människan spelar, vilket i 9 av 10 fall betyder att jag fullständigt skiter i bandet ifråga.

Lyckligtvis är detta ordnat till fullängdare nummer 3 med krigsgudens kungarike.
The Unburiable Dead är ett temaverk om första världskriget, ett mycket bra sådant får jag tillägga.

Alldeles för få album, spel, filmer görs om det stora kriget.

Över 7 spår och 45 minuter riffar Chuck och co. fram medryckande Thrash/Death Metal i sann 80tals andra, extra plus i kanten för vokalisten Alex riktigt skitiga pipa som ger materialet en råhet som annars skulle saknas.

Trumslagare Mike Miller må vara bandets Lars Ulrich och panoreringar av trummorna lite si och så i mixen samt att soundet överlag är lite väl klent.
Men det är en petitess när helheten är såpass god som den ändå är.

Låtmässigt finns det inte mycket att klaga på, en höjdpunkt som i mitt tycke sticker ut är det inledande groove-riffet i Demoralize, bra skit!

Slaegt - Beautiful And Damned

Det här är 23 minuter Blackened Heavy Metal, medryckande och catchy i en relativt diskant produktion.

3 riktiga spår och ett akustiskt mellanspel bjuds vi på av danskarna på detta minialbum. 

Dom riktigt våta Heavy Metal drömmarna som de första spåren hintar om levs ut till fullo i sista spåret Beautiful And Damned.

Jättebra och en av årets otippade höjdpunkter!
MLP via Iron Bonehead, MCD via Necroshrine Records.

Iron Maiden - Book Of Souls

Jag gillar verkligen The Final Frontier och tycker såhär 5 år efteråt att skivan fortfarande har riktigt starka låtar.

Plattan kvalar lätt in på topp 5 Maiden album i mitt tycke.

Blasfemi? 

Kan så tyckas, men så är det.

Book Of Souls fick dock kämpa i uppförsbacke.
Inte bara för den mustiga speltiden, utan snarare för att det tog betydligt längre tid för merparten av låtarna att "sätta sig".

Albumet är även gubbigare än föregångaren.

Vissa idéer på nya skivan fullkomligt skrek efter skämskudden, men efter en lyckad hjärntvätt på ca 20 genomspelningar så accepterades även dessa "missförstånd".

Woo ooo oo oo ooh - i The Red And The Black är ett sådant moment, men jag vet att det kommer funka klockrent live på en fullspäckad arena.
Men hemma i stereon gavs inte samma intryck, iaf inte inledningsvis.

Även Queen- parodi partiet (jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva det utan att hänvisa till Kalle och Chokladfabrikens Ompa-lompa) i Bruce Dickinsons episka avslutning Empire Of The Clouds var jobbigt att lyssna på.

Men, lite skavanker till trots så är Book Of Souls ett bra dubbelalbum och precis alla låtar har minst några riktigt grymma partier.

Utgåvan i större CD-format har dessutom ett texthäfte där man kan läsa all lyrik utan att få mens i huvudet av ansträngning (take note: alla underground Death & Black band).

Man kan lita på gamla gubbar.

Praise The Flame - Manifest Rebellion

Jag har sett fram emot denna fullängdsdebut sedan miniplattan Profane Cult släpptes 2013.

Vi har ett rått gäng kompetenta musiker från Chile som lirar Death Metal i stil med sentida Dead Congregation, kanske lite mer catchy och mindre atmosfäriskt.

Ska jag vara petig hade jag önskat lite mer klarhet i mastern, men det är i sammanhanget en petitess.

Manifest Rebellion är riktigt bra.

Rekommenderas!

Lana Del Rey - Honeymoon

Opium.