Adversarial - D.E.N.A.T.B.K.O.N

...eller Death, Endless Nothing and the Black Knife of Nihilism.
En tung titel minsann.

I en interlud bjuds vi på ett George Orwell citat som avslutas med "...boot stomping on a human face forever".

Men mer Bad Religion anknytning än så bjuder inte fullängdare nummer två på från detta Kanadensiska band.

Istället är det tuffa ryska bårhus gängen Pseudogod och Ill Omened som möter de franska självskade banden Aosoth och Antaeus i denna Black/Death smältdegel.

Intensivt, dissonant, kraftfull produktion och ett bra låtmaterial.

Ca 37 min spel tid, gott så!

Ill Omened - Conflagration Roaring Hell

Ill Omened är om man ska generalisera Pseudogod's demo lineup, personersom sedan avvek och bildade ett nytt band, alltså Ill Omened.

Detta är deras debutalbum och det är släppt via Finska skivbolaget Kvlt, dvs samma bolag som släppte Pseudogod's debutalbum för några år sedan.

Conflagration Roaring Hell är således ett utmärkt komplement till förlagans Deathwomb Cateshesis, båda banden är av samma moder.

Ill Omened's album har lite klenare produktion än förlagans albumdebut.

Vi bjuds på bra ös, schysst låtskrivande för genren och godkänt framförande.

Gillar du förlagan ska du absolut spana in det här gänget.
Rekommenderas till dig som vill ha ryskt stryk, ändock i audio format.

Pseudogod - Sepulchral Chants

Ryska Pseudogod släppte Deathwomb Cateshesis för några år sedan.

Ett riktigt tungviktaralbum av krossande Death/Black Metal.

Sepulchral Chants samlar det material gruppen presenterat för omvärlden innan och efter albumet i form av demos, EP's och split-material.

Dom första upptagningarna har lite för dåligt (gitarr)ljud för att jag ska uppskatta kompositionerna tillfullo men merparten av denna samlingsskiva är kanon för dig som gillar fullängdaren.

Således rekommenderas denna överkurs i Ryskt mangel till dig som redan är frälst av gravplundrarna från Perm.

Necromaniac - Morbid Metal

Necromaniac är en multinationell kvartett stationerad i London vars debutdemo heter Morbid Metal.

På denna kassett bjuds vi på material som bäst kan beskrivas som Nifelheim utan de värsta Iron Maiden influenserna, detta tillsammans med en rejäl dos Thrash Metal al'a 1985.

Are you morbid? 

Svaret är ja.

Ghost - Meliora

För många såkallade underground fans som "hängt med" sedan första albumet uppstod genast en problematik när Ghost's andra album släpptes.

Men problemet med uppföljaren Infestissumam låg nog snarare i lyssnarnas perception som bottnade i en missuppfattning.

Den att Ghost var ett Metal-band.

Något som kanske inte är sådär jättekonstigt om man som uppkommande band delat scen bara i Stockholm med Repugnant, Deströyer 666 och Watain.

Eller Stench och In Solitude vid ett senare konsert tillfälle, när hypen tilltagit.

Inför Meliora är dock förutsättningarna annorlunda, Ghost är inte ett avskalat Mercyful Fate i analog 70tals skrud.

På Meliora är Ghost snarare ABBA, där producent Klas Åhlund gjort sitt bästa för att få bandet att låta stort.

Albumet är i mitt tycke mycket bättre än föregångaren både till låtskrivande, arrangemang och produktion.

Men det kan likväl handla om låg förväntning och glädjen av att bli positivt överraskad.

Pluspoäng även för lättsamt Repugnant-minnande Mummy Dust.

Bra album!