Misþyrming - Söngvar Elds Og Oreiðu

Den isländska scenen fortsätter att producera kvalitativa band, föga oväntat är de vanligtvis även relaterade till varann.

Misthyrming fick en liten hajp iom Kim Kellys artikel om bandet för Vice.
Inga konstigheter då hon gillar Isländsk Black Metal, jag gillar Isländsk Black Metal och även du borde gilla Isländsk Black Metal.

Likt Svartidaudi, Carpe Noctem och Mannveira så bygger Misthyrming sin tonkonst på Deathspell Omega's grundstenar sedan paradigmskiftet runt 2004 års stilbildande SMRC.

Värt att tillägga är dock att alla band ändå låter relativt olika, även om de har saker som självklart förenar dom så utforskar de soundet i egna riktningar. 

Enkelt sagt, gillar du ett band så får du en drös nya favoriter på köpet.

Stundvis pratsjunger även vokalisten på ett snarlikt sätt som DsO's Mikko Aspa, även om han mer favoriserar gapande och vrål.

Duon (iaf vid inspelningen) har även den goda vanan att krydda med riktigt snygga ambient passager, något man faktiskt inte är bortskämd med nuförtiden. 

Ett gott hantverk med låtskrivandet, stundvis tom. riktigt gott. Som de starka leadgitarrerna i första låten på albumet.

Bra atmosfärisk Black Metal helt enkelt.

Rekommenderas! 

Perdition Temple - The Tempter's Victorious

Perdition Temple är gitarristen Gene's fortsättning på Angelcorpse.

På skiva två med det nya bandet, som även inkluderar en annan gammal Angelcorpse gitarrist, manglas det teknisk Death Metal av amerikanskt snitt i snabbt tempo med många taktbyten.

Vanligtvis är jag inte så förtjust i mer tekniska album då jag tycker att låtskrivandet alltför ofta glöms bort tillförmån för instrumental masturbation som ingen vettig människa blir glad av.

Men här finns lyckligtvis endel minnesvärda saker, även om skivans största behållning består i att effektivt och intensivt rensa lyssnarens hjärna i 30minuter efter långa Nicki Minaj sessioner.

Plus i kanten ska dom iaf verkligen ha för Impurath's (från Black Witchery) sånginsats, den är riktigt bra och bidrar till en råhet som skivan annars skulle sakna.

Jag gillar plattan och den känns pigg och rapp.

Det är egentligen bara en av de sista spåren som harvar lite på tomgång, annars är det medryckande rakt igenom.

Till nästa gång ser jag dock gärna att de har mer attack i trummornas produktion samt fokuserar lite mer på minnesvärda riff/ eller allra helst låtar och inte bara hastighet och komplexa gitarrfigurer.

Rekommenderas till fans av mer teknisk snabb döds, Angelcorpse samt de som uppskattar Impiety's mer tekniska alster.

Hooded Menace - Gloom Immemorial

Måste det gå så förbannat långsamt hela tiden?

Death Karma - The History of Death & Burial Rituals Part I

Tjeckiska Cult Of Fire slog igenom, i den grad ett litet underground black metal band som släpper skivor på independent bolag kan slå igenom, 2012 med albumdebuten Triumvirats. 

Året därpå, troligtvis medans vokalisten utforskade sin fascination för Indien och opium som förberedelse inför album två, släppte de övriga två visemännen A Life Not Worth Living.

En MLP som lät som ett punkigt skitigare Cult Of Fire.

Sedan dess har takthållare Tom Coroner ådragit sig en skada och Jürg från Heaving Earth har hoppat in i båda grupperna. 

Den pretentiösa titeln skvallrar här om att en något djupare och mer ambitiös approach har anammats inför fullängdsdebuten.

GG Allin samplingar lyser alltså här med sin frånvaro. 

Kort och gott är det här ett fullgott tillskott till din redan så näringsrika Cult Of Fire diet.

Det är riktigt bra Black Metal med orgel, starka melodislingor, lagom med smuts och starkt låtmaterial. 

Chansen att Death Karma's fullängdsdebut infinner sig på Topp 10 när året skall summeras är alltså hög.