Jag har lyssnat igenom "Misfits" nya album The Devils Rain, som är deras första riktiga skiva sedan 1999 års Famous Monsters.
Däremellan har lite tvivelaktiga samlingar släppts, dels material från Graves-eran och senare en coverskiva 2003 på en massa 50-talslåtar Jerry Only diggade.
Jag skall ha det sagt från början.
Det finns inget band vars musik betytt så mycket för mig som Misfits, och då allt gammalt material med glade Glenn på sång och som ensam låtskrivare.
Misfits var anledningen till att jag själv började spela gitarr överhuvudtaget.
De två skivorna som spelades in med Michael Graves på sång var faktiskt riktigt bra då man väl kom över tanken att de kanske inte ens borde fått använda namnet till att börja med.
Det nya Misfits spelade snabb och mer Metal-influerad allsångsvänlig punkrock med tidsenlig produktion, speciellt på Famous Monsters.
Sedan spårade tåget ur.
Gítarristen Doyle (som med Jerry var de enda från gamla Misfits), trumslagaren Dr.Chud gjorde redan avhoppade Graves sällskap iom att Jerry fick storhetsvansinne och nu trodde sig vara en sångare av rang.
Marky Ramone från ja gissa själva och Dez Cadena från Black Flag turnerade runt med Jerry Only och körde lite blandade greatest hits-set från alla bands karriärer.
Nu har då första riktiga skivan på mycket länge kommit och den har mer gemensamt med 2003 års Project 1950 än alla äldre skivor.
Det farliga och aggressiva som ständigt fanns närvarande i gamla Misfits framförande är helt bortblåst, istället är det ett trevligt och lite mysigt band som gör egna punkversioner av 50-tals låtar.
Det har ungefär samma skrämselfaktor som Buddy Holly, dock inte sagt att det är dåligt.
Tvärtom så är skivan The Devils Rain genomstabil, det är överlag rätt bra låtar med hög melodifaktor.
Det är bara det att det är så harmlöst, för att uttrycka det som en PT på SATS så saknar framförandet glöd.
T.o.m versionerna av låtarna twiligt och the dead och land of the dead hade mer bett i 7" versionerna som släpptes förra året.
Ytterliggare en blinkning åt gamla tider är att skivan är mixad med basen till vänster och endast har en kompgitarr till höger i ljudbilden (liksom Ramones första skiva hade), vilket förstärker just 50tals touchen som jag antar att de är ute efter.
Tyvärr så för det även med sig att det låter tunnt och kraftlöst, det är förövrigt Ed Stasium som producerat som ett tag var husproducent åt just Ramones.
Men om du kan släppa allt som har med det gamla original och 90tals Misfits att göra så kan du glädja dig åt en lättlyssnad och framförallt trevlig stund med 50 minuter långa The Devils Rain.
