Årslistan 2013

Som alltid när det gäller listor så gäller det dagens åsikter.
Endast tiden kan avgöra hur bra dessa skivor kommer att stå sig.

Vissa kommer att växa, andra... krympa.

Med det sagt så kommer här årets starkaste rekommendationer 2013.

Bäst:

Abysmal Grief - Amenti

Italien, kryptor och häxor som sakta dansar doom dans.

Aosoth - IV: An Arrow In Heart

Disharmonisk och välspelad Fransk BM med väldigt starka inslag av bibliska proportioner.
Satan is ever ready to seduce us with sensual delights.

Beyond - Fatal Power Of Death

Tysk Death Metal blitzkrieg, intensiv och diskant 80's Morbid Angel mangel.

Bölzer - Aura (MLP)

Schweiz levererar psykedelisk Death Metal i duo format, oväntat storartat.

Carpe Noctem - In Terra Profugus

Soundtracket till Islands kalla vidder, mörker och tomrum.

In Solitude - Lavender (7")

Det enda storartade spåret från ganska trista albumet Sister.
Lavender är årets post-punk hit.

Slaughtbbath - Hail To Fire

Chiles hårda metalscen har fullkomligt exploderat av grymma band.
Awakened To Slay.

Tribulaton - The Formulas Of Death

Death Metal ut, flummigt 70tal in.
Briljant skiva och en resa från början till slut, årets album i mitt tycke.

Verminous - The Unholy Communion

10års tystnad, ändå känns The Unholy Communion som den naturliga uppföljar käftsmällen till 2003 års debut Impious Sacrilege.

Vorum - Poisoned Void

Tillsammans med Beyond's platta står (exil?) Åländska Vorum för årets regelrätta Death Metal släpp.
Grymt bra!

Bra Men Inte Bäst:

Ancient Crypts - Devoured By Serpents (Demo)
Cult Of Fire - Ascetic Meditation of Death
Cultes Des Ghoules - Henbane
Celestial Bloodshed - Omega
Ensnared - Ravenous Damnation's Dawn (MCD)
Head Of The Demon - S/t
Inquisition - Obscure Verses For The Multiverse
Nocturnal Graves - ...From The Bloodline Of Cain
Obliteration - Black Death Horizon
Patronymicon - All Daggers Towards The Sky
Pest - The Crowning Horror
Praise The Flame - Profane Cult (MCD)
Verminous - The Curse Of The Antichrist (7")

Bra:

Autopsy - The Headless Ritual
Avantasia - The Mystery Of Time
Beastiality - Ancient Bell Chimes (Demo)
Beastmilk - Climax
Craven Idol - Towards Eschaton
Grave Miasma - Odori Sepulchrorum
Hey! Hello! - S/t
Malthusian - MMXIII (Demo)
Monster Magnet - Last Patrol
Necrocurse -
Possession - His Best Deceit (Demo)
Queens Of The Stone Age - ...Like Clockwork
Satyricon - S/t

Cult Of Fire - Ascetic Meditation of Death

En av förra årets största överraskningar stod Tjeckiska Cult Of Fire för med sin grymma debut, fullängdaren Triumvirat.

Redan nu har vi fått uppföljaren.
Två av medlemmarna släppte dessutom en MLP tidigare i år under namnet Death Karma, ett något skitigare verk.

Den unge mäster illustratören David Glomba (Teitan Arts) står för omslag och illustrationer och ny logga.

Albumets tema och skrift är allt starkt influerat av Indien och hindi, rigorösa studier skall ha gjorts på ämnena (samt intryck berikade av opium upplevelser).

Helheten ger intrycket av ett oerhört ambitiöst verk, men eftersom texterna är på Tjeckiska och nedskrivna på hindi i bookleten så får jag bara anta att de handlar om det de hintar om.

Rent musikaliskt så fortsätter Cult Of Fire där de lämnade oss förra gången, enda skillnaden är egentligen att instrument man förknippar med just Indien nu kryddar musiken.
Samt att produktionen inte är lika ren som på första verket.

Men det är relativt välproducerad Black Metal med starka melodier och stundvis väldigt fina lugna harmoniska ögonblick.

Master's Hammer är det enda bandet jag kan referera, men det är möjligt att den starkaste likheten trots allt ligger i språket.
För jag tycker inte att det finns något band som låter just som Cult Of Fire.

Ett band som bara måste höras, missa inte!

Malthusian - MMXIII

Det här är debut demon från Irländska Malthusian.
På ungefär 25 min så framför de 3 spår suggestiv Death/Black Metal.

Jag har svårt att hitta lämpliga referenser för att beskriva deras sound för dig som ännu inte hört dom.
Men tänk endel Morbid Angel-riffande, dissonans al'a Anteus, Aosoth & Altars med mycket mörk ambience och professionell replokal/krypta.

Det vilar en väldigt kall ande över MMXIII.
En inspelning som stundvis är industriell och kaotisk trots att merparten är organiskt och kontrollerat.
Psykedeliska moment och starka fritänkande melodislingor letar sig fram.
Lite som hos Execration.

Allt framfört av kompetenta musiker.

Som ni kanske förstår så skriver inte Malthusian "hit"-låtar utan mer landskap och resor att följa med i.

Rekommenderas!

Possession - His Best Deceit

Belgien, landet som gav oss pedofili, choklad och män i pingvin kostymer.

Suck, men nu ska vi fokusera på Possession, underground metals senaste lilla hype.

Det relativt nybildade bandets debut demo His Best Deceit släpptes i november på cd och kassett (finns att streama på bandcamp, googla).

Det här är Death/Black Metal för alla med en förkärlek för tidiga Sepultura och Sodom.
Soundet påminner även om Blasphemy, Beastiality och Kill.
Då och då kryddas allt med avgrundsvrål al'a One Tail One Head.

Produktionen är hyfsat rå, ljudnivån och klarheten varierar stundvis under resans gång och det här med att dela upp frekvensområdena för de olika instrumenten existerar inte.

Faktum är att det låter som att mastern tagits från en kassett som inte riktigt funkar som den ska.
Det låter oldschool, underground och passar det här bandet kanon!

Intro, 3 egna låtar och en cover på Sepultura's "necromancer" bjuds vi på under ca 17min.

Det här är bra och om du lockas av beskrivningen så skall du absolut spana in Possesion!

Craven Idol - Towards Eschaton

Jag skaffade den här skivan samtidigt som senaste Inquisition och Nocturnal Graves.
Alla tre hade passande nog omslag av den galne Italienaren.

Craven Idol är dock soundmässigt närmare Nocturnal Graves än Inquisition då Engelskmännen bjuder på Black/Thrash i Deströyer 666 och Gospel Of The Horns skola.

Det finns dock vissa skillnader banden emellan.
Craven Idol räds inte för att krydda med Bathory's vikingakörer i de lugnare partierna för att öka den episka faktorn.
Något de lyckas väl med.

En annan skillnad är att gitarrerna låtar äckligt närmickade, nästintill line'ade.
Ungefär som gitarrsoundet på Altars album Paramnesia.
Inget ambience alls i det ljudet inte.

Trummorna känns lite väl tillfixade och produktionen känns rent allmänt lite halvtorr, som Slayer i slutet av 80talet.
Som en hybrid mellan 1988 och 2013.

Men låter det bra då, gör bandet bra låtar, ska jag lyssna på det här?

Ja!

Min fullkommligt rimliga reaktion var att boka en resa till London och bo på Craven Hill, nära Craven Road.

Jag såg dock inte till bandet under resan, men skivan är lika bra för det.

Rekommenderas!

Inquisition - Obscure Verses for the Multiverse

Denna bas-vägrande Amerikanska duo har återigen skapat ett album som låter just precis som Inquisition.

Trummorna har ett organiskt sound, Immortal vibbarna i riffen finns där och sångaren/gitarristen Dagon's grodlika kväkanden låter lika speciella och utomjordiska som vanligt.
Som sig bör.

Lär dig uppskatta sången (det är ofta den som är dealbreakern) så kommer du definitivt gilla Inquisition.

Låtarna är bra och minnsesvärda, gitarrspelet stundvis riktigt originellt för genren och skivan har en längd runt 45min vilket gör att det inte blir långtråkigt.

Paolo "Madman" Girardi är riktigt i ropet just nu och står även här för omslaget.

Detta är Inquisition's första omslag på länge som inte skapats av en viss Antichrist Kramer.