Into Utter Madness

Show me the face...

Så var då Marduks nya ute (nåja, via farbror internet iaf) och efter några lyssningar så känns Marduk vitalt igen, nog för att jag tycker att mer eller mindre alla album med Norrköpings finest är värda att äga, men ROM var lite väl såsig med en inte allt för smickrande produktion.

Nu är dock ordningen återigen återställd och Funeral Mist-vibbarna är starkare än någonsin, det känns som att Mortuus blivit varm i kläderna till tredje albumet och tagit större plats även låtmässigt och inte bara sångmässigt.

Speciellt spåret (passande betitlat) funeral dawn låter så mycket nutida Funeral Mist att den snarare skulle passat bättre på Maranatha än på ett Marduk album, tänkt white stone på redan nämnda verk.

Bra som fan är det i vilket fall som helst, precis som sig bör.
Omslaget är dock fortfarande fult som fan... (på fel sätt).

Pansar

I september släpper Marduk nytt, hoppas plattan är bättre än omslaget...



Marduk gjorde i övrigt en rejäl uppryckning med Plauge Angel då Mortuus, Arioch, Daniel eller vad han nu vill kalla sig anslöt sig.
Innan dess hade både world funeral samt La grande danse... haft lite väl många sömnpiller även om det här och var blixtrade till som på Panzer division plattan.

Rom 5:12 som fortfarande är en bra platta var dock lite av en besvikelse så nu är det upp till bevis igen.
Iom titeln wormwood så fortsätter de även på spåret med bibelreferenser vilket vi som vana lyssnare av både Marduk och Funeral Mist för den delen finner... tryggt.

Das War Das...