tisdag 29 november 2011

Breivik, Psyksjuk? Näääähäää


Att Breivik skulle vara psyksjuk känns väl knappast som en nyhet.
Planerat massmord är väl kanske inte det som de flesta människor sysslar med på fritiden.

En annan av dagens häpnadsväckande nyheter skall tydligen vara att internat har en mobbningskultur.
Är det inte snarare regel än undantag inom de fina kretsarna som går på dessa skolor att de nya, yngre, lite mindre rika (nyrika?) skall klankas ned på.
Ondskan, någon?

måndag 28 november 2011

Necromantic Action


Uppsalas thrash stoltheter Die Hard släppte 2009 sin platta Nihilistic Vision.
På releasefesten spelades inte deras bästa låt "necromantic action" från den tidigare mcd'n och aftonen förvandlades till lögner och svek.
Nej det kanske var lite väl dramatiskt.

Nihilistiv Vision är ett utmärkt alternativ till alla som gillar Sodom, Venom med lite stänkar black.
Thrash utan att vara Bay Area-mesigt med andra ord.

Sedan dess har lineupen ändrats och endast Harry är kvar från den tid då bandet bestod av de tre H'na nu när Hasse och Watain-Håkan slutat.
Men skivan består och passar utmärkt såhär på den förlängda hösten.

Skönhets Ideal


Scarlett Johansson är en jävligt ful kvinna.

Det är lite humoristiskt att sådana skeva nyllen såsom hennes och likadels skeva praktsopan Ryan Reynolds kan ses som snygga och medverka i diverse reklamer för diverse usel skit, nej usch.

High Risk Insurance

En ny trend i vårt allt sämre samhälle är förpackningar till matvaror som knappt går att öppna utan att bruka övervåld.
Vare sig det är ketchup, juice, yoghurt eller blodpudding så skall du slita/trycka/dra/slå dig halv fördärvad innan du kan komma åt innehållet.
Jag är knappast alltför gammal men tycker att det är jävligt, hur skall det då vara för dem som inte har en lika omfattande muskeltillväxt?

Det känns som att personerna som läst förpackningsdesign fått hybris och stirrat sig blinda på vad som ser bra ut och inte vad som är praktiskt.
En matvara behöver inte ha samma säkerhet som Pentagon.

fredag 25 november 2011

Bewitched Craft


Tyska tungvrickarbandet Venenum har trots sitt namn och antiproduktion på "demo" blivit en ny favorit bland smutsig fuldöds.
Sepulchral Voice skall i dagarna ha släppt demon med lite bonusmaterial på en mcd.
Rekommenderas för er som gillar Repugnant, Tribulation, Necrovore, Invidious och Excoriate (samt avspelat kasettbandsljud).

torsdag 24 november 2011

Journalistikens Brytande Av Gränser

Vissa journalister reser till krigsdrabbade områden där de riskerar sina egna liv i strävan efter ett så verklighetstroget och aktuellt repotage som möjligt.

Andra, recenserar inställda konserter såsom att de genomförts.

onsdag 23 november 2011

Antiproduktionen 2.0

På senare tid har Darkthrones gamla antiproduktion blivit populär igen bland de nyare smutsigare dödsbanden.
Deras nyinspelade death metal demo's/skivor låter halvt replokalsdemo, såsom att ljudidealet är Necrovore's klassiska replokalsdemo Divus De Mortuus snarare än tydligt studioljud.

Jag ligger lite mitt emellan i min åsikt angående ljudet, visst tycker jag att det är helt rätt att smutsig musik skall ha en smutsig produktion men då många nyanser försvinner i en alltför brusig ljudbild går det lite till överdrift.
Kaggen, drivkraften i tempot försvinner tyvärr ofta i liknande inspelningar och dem blir tyvärr ganska kraftlösa och grumliga.

Veternus, Invidious och Venenum är exempel på band som sökt sig till replokalskänslan i produktionen, på gott och ont.

söndag 20 november 2011

Hell On Wheels


Fantastiska Western-serien Deadwood har fått en ny kamrat i nya Hell On Wheels.
Det 3e avsnittet visas i Amerikat ikväll och serien rekommenderas äckligt mycket.

Hell On Wheels visas på AMC som i övrigt skitit ner sig rejält med den enorma besvikelsen The Walking Dead som blivit ett förbannat irriterande relationsdrama med korkade ologiska karaktärer.
Tur att de återupprättar hedern med lite skitig briljant western.

lördag 19 november 2011

Prisa Herren: En Autopsy Samling

Allas favoritband Autopsy slänger ihop alla sina slutsåld EP's och några nyinspelade låtar på en 22låtars skiva/vinyl som släpps i februari.
Vi som inte hann springa byxorna av oss inför comeback EP'n och inte vill betala hutlösa ebay-priser blir naturligtvis mycket glada.

I väntan på detta verk lyssnar alla med god smak på Autopsy's album Macabre Eternal som lätt platsar in på topp 5 över årets bästa släpp.

Leviathan - True Traitor True Whore

Leviathan är ett utav ytterst få Amerikanska black metalband som är bra, på riktigt.

Ett utav de bästa släppen 2008 stod de (eller han, då själv är bäste dräng) för med albumet Massive Conspiracy Against All Life.
En titel som talar för sig och musik med riff och hookar som krossar.
Det albumet är en stark rekommendation för er som gillar hur Deathspell Omegas riffande var runt 2004's Si Monumentum...

Nu är nya verket här, även denna gång med en talande titel (mer om det om ni googlar Jeff Wrest's senaste år) och mer förvirrad musik än tidigare.
Stundvis är det ett lite jazzigt och drömlikt verk och inte lika direkt som Massive Conspiracy..., ofta saknas de där riktigt starka riffen som gör att låtarna riktigt står ut och griper tag i en.
Skivan är dock inte på en lika kaotisk nivå utav icke arrangemang som Deathspell Omegas fisförnäma galenskapsverk FAS, där ett bra riff sticker ut under vad som känns som en evighet.

Massive Conspiracy... är det verk som jag fortfarande starkt rekommenderar om ni inte hört Leviathan förut.
Men tro inte att True Traitor True Whore är dålig för det är den inte, den är bara annorlunda i sin approach.

Kort Ang. Rise Of The Planet Of The Apes

Mindre människa, kortare introsekvens (bortåt 1timme wtf?) och mer apa hade resulterat i en bättre film.
Dock helt godkänt i sin genre av "ta den lätta vägen"-storfilm.

The Thousandfold Epicentre

The Devils Blood har ryckt upp sig och det rejält.
Efter en bra mcd vid namn Come Reap släpptes det enorma sömnpillret The Time Of No Time Evermore för ca 2 år sedan och allt mitt intresse försvann rätt snabbt.

Men nu släpper de nytt och det mesta är trevligt nog bättre.
Intressantare och mer medryckande låtskrivande i en mycket varm produktion med många lager gitarrer i dueller och harmonier.
Det är fortfarande psykadeliskt, flummigt och svävande men denna gång är det riktigt bra genomfört.

måndag 14 november 2011

Det Riktiga Skälet Till Silvio Berlusconis Avgång?



...live i Italiensk Tv, musikerna som nyss framfört något från det sämsta som någonsin skapats.

söndag 13 november 2011

The Hobbit, Videodagbok #4



Peter Jackson & co. går fullretard när det kommer till att göra de nya filmerna i 3d.

All Work And No Play

Som rubriken säger, mycket jobb och lite.. blogg.

Vi kör ett litet tips med album släppta i år, som en liten reminder inför årsbästalistan.

Autopsy - Macabre Eternal
Mastodon - The Hunter
In Solitude - The World The Flesh The Devil
Dropkick Murphys - Goning Out In Style
Morbus Chron - Sleepers In The Rift
Portrait - Crimen Laesae...
Ravencult - Morbid Blood
The Vaccines - What Did You Expect...

Dessa album är mer eller mindre garanterade en hög plats bland årets bästa släpp.
Så har du inte lyssnat på någon av dem uppradade albumen tycker jag att du skall ge dem en chans.

Det finns något för hela familjen med Death/Blackthrash/Heavy/Mongo-Metal och varsitt släpp Punk och Indierock, alla blir glada med andra ord.

fredag 4 november 2011

Konsert(o)pepp

Det verkar som att en av årets stora konsertpepp sker inför kvällens gig då Watain firar 13år.

Watain
...har tyvärr gjort mig besviken live flera gånger.
Visst de har utvecklat liveshowen riktigt rejält och är ett grymt liveband på så sätt att de har en show och röjer som fan samt kör sin stil rakt av utan att kompromissa.
Men, det låter inte alltid speciellt bra ut ur ett rent musikaliskt perspektiv och eftersom att jag bryr mig om den biten och gillar musik för musikens skull så blir jag besviken.

Håkan spelar ofta för sakta, tamt och otight i vissa låtar för att sedan spela andra riktigt bra.
Just hitlåten som gett namn åt en av förbanden The Devils Blood förvandlas oftast till en väldigt tamlös sak live och inte det smutsiga monster från katakomberna som slingrat sig ur som första spår på Casus Luciferi.
Det är nog dålig karma på Sthlm's spelningarna för på Klubben 2007 och senast 2010 var det inget vidare, alls.

Har Watain en bra dagsform blir det förbannat bra.
Men är det värt att slänga ut 400kr för att än en gång gå hem besviken?

Det skall tilläggas att i Linköping 2006 och Uppsala 2008 var Watain i sitt esse.


The Devils Blood
Ett band som helt rättvist fick en hype 2008 iom Ep'n Come Reap, en bra liten skiva med en cool Roky Erickson cover.
Sedan kom fullängdaren som mest bara var tråkig, förlång och intetsägande psychodelisk rock.
Nu i dagarna vankas fullängdare nummer två och låt oss hoppas att den är mer i spår med EP'n men peppen inför att se deras långa jamsessioner IRL är mycket låg.

Malign
Mer coolt och lite kult än riktigt bra musik.
Det de släppt (vilket inte är mycket) är ganska bra black som kan ses som att de var något av föregångare till den ortodoxa skolans black med Ofermod (samma vokalist), Funeral Mist och just Watain.
Men det är inte jättebra.

Sedan skall man inte glömma detta vredesvärk som sker då man skall "umgås" med en massa klåpare en hel kväll i och runt en konsertlokal, usch.
Konsert ikväll?

Icke.

tisdag 1 november 2011

My Name Is Bond, James Bond... Junior?

Remakes är det nya svarta och då inte bara inom filmvärlden.
Även på tvspelsfronten kommer upphottade versioner av gamla spel.

Det senaste i raden är Goldeneye Reloaded som släpps den 4 november.
Skillnaden är att spelet inte bara är som den gamla N64 versionen iklädd ny HD-skrud utan nya moment och spellägen har tillkommit.
Kika på en gameplayvideo hos gamereactor och bedöm själv om det kan vara kanon eller...kanot.

The Coffinshakers - Kolingsborg 29/10

Först vill jag säga att Coffinshakers är ett kanonbra band som kör sin image rakt av och ständigt levererar både på skiva och live.
De spelar perfekt Johnny Cash country med klassisk vampyrestetik ala gamla skräckfilmer.

Dåså, nu över till bajsmackan.
Klantarslerna bakom arrangemanget This Is Halloween får en enorm bakläxa.
Det stora problemet med hela kvällen var just att det var ett event och inte en regelrätt konsert, men vi börjar i rätt ände och gör det hela i punktform.

Insläpp vid 21, men inte i realiteten.
Hur kan man med streckkod på förköpta biljetter ta en evighet påsig att få in folk.
Naturligtvis blev det 1 timmes promenad på stan istället för att stå i kö med alla jävla översociala idioter.

Barservice med barpersonal som är rädda för personkontakt.
Vågar du inte ta en beställning och ignorerar alla som vill beställa kanske du inte skall vara bartender?

En enormt utdragen soppa till kväll.
Gärna flera timmar mellan banden där folk skall mingla och annat avskyvärt posörbeteende.
Att lite burlesque-tjejer i tajta underlivssvampframkallande lack och latex kläder vill visa sina cameltoes kan väl vara trevligt men då det konstant skjuter på alla framträdanden blir det bara jobbigt.

The Catastrophe Orchestra.
Jag fullständigt hatar det här bandet/soloprojektet.
Zigenartango och rosor är inte coolt bara för att du har ett rakbladshalsband, det är aldrig okej.
Att jag önskade död åt allt och alla vid denna tidpunkt gjorde inte deras framträdande mindre värdelöst.
Denna stoppkloss till allt som är bra fick mig att tro att jag befann mig i skärselden som straff för min annars totala awesomeness.

Brist på respekt för liveframträdandet.
Samma sak hände Rob Coffinshaker då han körde en solospelning på KGB förut, det händer även på de flesta tillställningar där människor i grupp går för att umgås.
Det handlar om personer som står och pratar högt med varann och totalt skiter i det som händer på scenen hela jävla spelningen igenom mitt i folkmassan.
Vill du prata så gör det inte bland dem som försöker lyssna och faktiskt är där för musiken och liveframträdandet.

Brist på respekt för liveframträdandet, pt2.
Att sätta igång högt pumpande klubbtechno i rummet bredvid mitt under huvudbandets liveset.
Det är sådant man gör efter att banden spelat inte undertiden spelningen pågår.

Slutsats.
Hela arrangemanget fick mig att undra om de flesta besökarna egentligen hatar musik, att de kanske bara gillar subkulturen som följer med den.
Det verkar bli vanligare och vanligare att personer i Ramones, Misfits, Rolling Stones och Guns N Roses t-shirtar inte ens har en aning om det är bandnamn/loggor de har på sig.

Det speglar vårt samhälle i stort som går mer och mer åt Idiocracy, ingen vet vad saker står för och verkar glatt skita i det.

Vi får hoppas att det gick åt helvete för åtminstone några av besökarna på ett eller annat sätt under kvällens gång.