lördag 11 april 2015

Nicki Minaj - The Pinkprint

Fullängdare nummer tre för Nicki är ett softare/souligare album där det känns som att hon vill visa en mer respektabel och seriös sida av sig själv.

Jag är dock inte lika kultiverad och fisförnäm utan föredrar de två mer utflippade numren på plattan, Trini Dem Girls och singeln Anaconda.

The Pinkprint är en riktigt bra skiva rakt igenom, om du nu inte hatar rap dvs.

Sepulchral Zeal - Open

Ny Tysk Death/Black Metal signerat okänt folk, släppt på kassett via (nästan) alltid lika grymma Terratur Possessions.

På två låtar, tillika 17 minuter långa debut demon bjuds vi på tongångar bryggd på lika delar ingredienser Grave Miasma, sista Celtic Frost/ första Triptykon, Cultes Des Ghoules och Doombringer.

Bra skit!

måndag 6 april 2015

Melechesh - Enki

Jag upptäckte den numera internationella orkestern Melechesh iom deras album Emissaries runt 2006.

Deras medryckande och väldigt svängiga blandning av Black Metal med Thrash-riff och framförallt starka toner och rytmer från Mellanöstern gjorde ett riktigt starkt intryck.
Just att Melechesh härstammade från Jerusalem gav dom också en annan äkthetskänsla än övriga band från väst som hämtat inspiration sväl textmässigt och musikaliskt från det gamla landet.
Nya albumet Enki är precis som föregångarna löjligt svängigt.

Jag tycker nog även att skivan har en energi som till viss del saknades på 2010 års The Epigenesis.
Produktionen på albumet är iaf deras klart bästa hitills, den är ren men knappast söndertriggad eller äckel kompresserad.

Mycket händer dessutom en bit bak i ljudbilden som först märks då hörlurarna åker på.
Tillfälligt återvändande originaltrummisen Lord Curse gör ett kanonjobb och det med ett riktigt snyggt trumsound, bästa trumproduktionen hitills i år i mitt tycke.
Kraftfullt men levande.

Enki är kort och en grym platta med bra låtar och ett sjuhelvetes sväng.

torsdag 2 april 2015

Desolate Shrine - The Heart Of The Netherworld

Atmosfärisk musik från Finland.

Likt landsmännen i Lie In Ruins så skriver Desolate Shrine längre stycken musik i gränslandet Death och Black Metal.

Det är inga hits som multi instrumentalisten och hans två vokalister bjuder på, utan snarare är lyssningssessionen en resa.
Båda grupperna frambringar med sina senaste verk känslan av att vara påväg, någonstans.
Vart är oviktigt, då själva resan är målet.

Mycket bra, när du är på rätt humör och har rejält med tid att avvara dvs.