I Brist På Annat

..så kör vi en The Best Of The New Wave Of Swedish Old-School Death Metal.
Dvs de bästa släppen "ny" dödsmetall som kommit från detta land de senaste åren.

Death Breath - Stinking Up The Night
Nicke Andersson's (Entombed, Hellacopters) återkomst till Death Metal blev självklart en jävla succé och resulterade i en av de bästa skivorna Autopsy/Entombed döds någonsin.
Många kanon growlare som Scott Carlson och Jörgen Sandström samsas med Robert Pehrsson om sina bästa fulagubben imitationer.

Repugnant - Epitome Of Darkness
Något av en katalysator för många nya band inom landet.
Skivan som ingen brydde sig om då den försenat släpptes har blivit något ett måste i skivsamlingen de senaste åren.
En något udda produktion inhyser många kanonlåtar och kultbandet Morbid har aldrig varit så bra som i Repugnant's tappning på "another vision".

Tormented - Rotten Death
Gubbar som var med förr (framförallt första Marduk sångaren) startar nytt band och spelar kanonbra simpel catchy death metal.
Svinbra låtar och riff med hög singalong-faktor på texterna, lite klent trumljud dock.

Morbus Chron - Sleepers In The Rift
Årets bidrag till listan.
Kanon låtmaterial, passande produktion, svängigt som fan och tåls att spelas 10ggr på raken utan att tröttna.
Kan mycket väl komma att räknas som en klassiker inom genren om några år.
Det är inte nyskapande för 5 öre, men nog så jävla bra.

Tribulation - The Horror
Som Stench med mindre progg och med massa solon.
Riffigt och intensivt, bra klös i sången och coola breaks.
Klart "digitalast" och stelast produktion bland dem medverkande.

Stench - In Putrescence
Som Tribulation med mer progg men utan en massa solon.
Mer gulligt och sött än läskigt live, men på skiva mycket bra och stämningsfullt.
Bra genomarbetat trumljud på skivan.

Maim - From The Womb To The Tomb
Svenskar gör egna Autopsy låtar i den gamla skolan.
Svängigt, elakt med lite lagom häng i låtarna.
Inget klick i kaggen är däremot ett minus.

Om du gillar band som Autopsy, Entombed och Dismember så bör du spana in alla dem här skivorna.

Open Up Let Me Out

Dagens pepp inför att spendera dagen med den galna Belgaren blev Death Breath's Stinking Up The Night platta.

Faan vad bra den skivan är, minin Let It Stink var dock inte lika kul även om den uppskattades den med.
Låt oss hoppas att de får ut uppföljaren om inte alltför länge, den är ju inspelad.

Maimed & Slaughtered

Svanska Maim har släppt ett nytt album, även denna gång med ett sjukt fult omslag.
Plattan Deceased To Exist är lika bra som sin föregångare From The Womb To The Tomb.

Det låter enheldel Death Breath om nya skivan, vilket nog snarare beror på att de har liknande inspirationskällor, såsom gamla Autopsy än att de plankat.
Det är alltså lite rock n roll döds över materialet, dock utan att bli Wolverine Blues av det hela.
Jävligt catchy är det med breaks och hookar så det står härliga till.

Kanon för folk som gillar Tormented, Autopsy och Death Breath.

Reifert Omania

Har ni tänkt på en sak, om ni hört båda så är det klart att ni har, men ändå, Autopsy's destined to fester jämte Death Breath's dragged through the mud.

Det är samma låt arrangerad lite olika, eller nja, huvudriffet är mer eller mindre snott rakt av, det är ju dock ingen hemlighet av Nicke Andersson och Co dyrkar Autopsy, så det är inga konstigheter.






Förövrigt så borde Death Breath's platta släppas i år, den är väl färdiginspelad vid det här laget.
Stinking Up The Night är svinbra, 7'an likaså och Let It Stink lite sämre men fortfarande kanon.

The New Wave Of Swedish Oldschool DeathMetal

Alla (dvs jag, ensam?) har väl självklart uppmärksammat att en nyvåg av svenskdöds har tågat in i vardagsrummet.

I början av 90talet så blev det en fet boom och nu tycker jag mig ha uppmärksammat att en drös mer eller mindre nya band kommit fram.

Death Breath (rutinerat duo, ett såkallat kändisband), Tribulation (kids med bra känsla för välproducerat oldschool mangel av lightvariant), Karnarium (pissrutten produktion som gjorde att jag blev totalt oförmögen att lyssna på skivan) samt Tormented (vars enda riktiga nackdel är att de ligger på ett extremt sunkigt skivbolag som totalt skiter i banden, devils grip the iron fist...).

Säkerligen finns det fler band, men man kan ju inte lägga för mycket energi på att uppmärksamma alla band, elitistiskt skall det vara och förutom Karnarium så får dessa representera den nya vågens elit.

Nog för att Death Breath har Nicke Andersson som iprincip sket ut den svenskadödsscenen i slutet av 80talet via Nihilist/Entombed samt som mentor till Dismember.
Inte att glömma så medverkar en annan deathmetalveteran i Robert Pehrson i bandet (som även då och då innehåller gäster från Merciless, Grave, Repulsion mfl) och i Tormented's fall ståtar dem med sångaren från Marduks första dödsdoftande album Dark Endless.

Så så jävla nytt o fräscht är det inte, men nog faan är det iaf hyfsat nya band gubbarna lirar i.

Grotta ner er i "ny rutten fräsch gammal ofräsch döds".









Karnarium får ni leta upp själva om ni vill höra, men varför ni skulle vilja göra det övergår isof mitt förstånd.