Då vi ändå för en gemytlig diskussion om duktiga människor som gjorde duktiga saker vid en tidig ålder, bara för att påpeka hur duktiga de var, så får vi inte glömma starten på den Svenska dödsmetallscenen.
Nihilst blev Entombed, Dismember blev Carnage blev Dismember och Grave bodde på en ö, och alla var så unga och så duktiga.
Album såsom:
Left Hand Path
Clandestine
Like An Everflowing Stream
Into The Grave
You'll Never See
Skapades av människor runt de 20, ibland yngre.
Ofta ses det ner på yngre musiker såsom att de inte lärt sig allt än om hur man ska göra vissa saker, men kanske var det just det som gjorde att dessa album står sig än idag, de förljde inte normer utan skapade något nytt.
Eller så var det helt enkelt en slump, banden gillade death metal och skrev bra låtar, punkt.
Visar inlägg med etikett Grave. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Grave. Visa alla inlägg
onsdag 22 december 2010
lördag 8 augusti 2009
The New Wave Of Swedish Oldschool DeathMetal
Alla (dvs jag, ensam?) har väl självklart uppmärksammat att en nyvåg av svenskdöds har tågat in i vardagsrummet.
I början av 90talet så blev det en fet boom och nu tycker jag mig ha uppmärksammat att en drös mer eller mindre nya band kommit fram.
Death Breath (rutinerat duo, ett såkallat kändisband), Tribulation (kids med bra känsla för välproducerat oldschool mangel av lightvariant), Karnarium (pissrutten produktion som gjorde att jag blev totalt oförmögen att lyssna på skivan) samt Tormented (vars enda riktiga nackdel är att de ligger på ett extremt sunkigt skivbolag som totalt skiter i banden, devils grip the iron fist...).
Säkerligen finns det fler band, men man kan ju inte lägga för mycket energi på att uppmärksamma alla band, elitistiskt skall det vara och förutom Karnarium så får dessa representera den nya vågens elit.
Nog för att Death Breath har Nicke Andersson som iprincip sket ut den svenskadödsscenen i slutet av 80talet via Nihilist/Entombed samt som mentor till Dismember.
Inte att glömma så medverkar en annan deathmetalveteran i Robert Pehrson i bandet (som även då och då innehåller gäster från Merciless, Grave, Repulsion mfl) och i Tormented's fall ståtar dem med sångaren från Marduks första dödsdoftande album Dark Endless.
Så så jävla nytt o fräscht är det inte, men nog faan är det iaf hyfsat nya band gubbarna lirar i.
Grotta ner er i "ny rutten fräsch gammal ofräsch döds".
Karnarium får ni leta upp själva om ni vill höra, men varför ni skulle vilja göra det övergår isof mitt förstånd.
I början av 90talet så blev det en fet boom och nu tycker jag mig ha uppmärksammat att en drös mer eller mindre nya band kommit fram.
Death Breath (rutinerat duo, ett såkallat kändisband), Tribulation (kids med bra känsla för välproducerat oldschool mangel av lightvariant), Karnarium (pissrutten produktion som gjorde att jag blev totalt oförmögen att lyssna på skivan) samt Tormented (vars enda riktiga nackdel är att de ligger på ett extremt sunkigt skivbolag som totalt skiter i banden, devils grip the iron fist...).
Säkerligen finns det fler band, men man kan ju inte lägga för mycket energi på att uppmärksamma alla band, elitistiskt skall det vara och förutom Karnarium så får dessa representera den nya vågens elit.
Nog för att Death Breath har Nicke Andersson som iprincip sket ut den svenskadödsscenen i slutet av 80talet via Nihilist/Entombed samt som mentor till Dismember.
Inte att glömma så medverkar en annan deathmetalveteran i Robert Pehrson i bandet (som även då och då innehåller gäster från Merciless, Grave, Repulsion mfl) och i Tormented's fall ståtar dem med sångaren från Marduks första dödsdoftande album Dark Endless.
Så så jävla nytt o fräscht är det inte, men nog faan är det iaf hyfsat nya band gubbarna lirar i.
Grotta ner er i "ny rutten fräsch gammal ofräsch döds".
Karnarium får ni leta upp själva om ni vill höra, men varför ni skulle vilja göra det övergår isof mitt förstånd.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
