Serpent Noir - Erotomysticism

Serpent Noir är en Grekisk konstellation som använder sig av Ofermod's gode Belfagor när det kommer till trummorna.

Detta är deras andra fullängdsalbum.

Vokalist och andregitarrist känns igen från grymma Embrace Of Thorns.

Serpent Noir är dock en annan mer avvaktande och behärskad varelse.

Musiken är mer Rock-baserad och betydligt mer inriktad på återhållsam andlighet snarare än aggression och kraft.

Thomas Karlsson, författare och Dragon Rouge-grundare bidrar med lyrik (som är fövånansvärt rak och pedagogisk i en annars abstrakt genre) till merparten av albumet, men även pratsång på ett Head Of The Demon minnande stycke.

Fans av bandets tidigare skapelser borde uppskatta även denna skiva, även om det tog lite längre för materialet att "klicka".

Jag uppskattar albumet.

Ofermod - Serpents Dance

Jag verkar tillhöra en minoritet som föredrar Ofermod's andra album Thaumiel framför första fullängdaren Tiamtü.

Thaumiel saknar förvisso den nerv och känsla av religiöst våld som gjorde 7", sedermera minialbumet Mysterion Tes Anomias till en grundsten inom vad som senare skulle kallas Orthodox Black Metal.

Men skivan är välskriven, prickfritt framförd, dynamisk och stundvis vacker.

Serpents Dance bjuder iaf på 2 nya stycken, där framförallt första spåret Chaos Reverberation påminner om första albumets stora höjdpunkt Pralayic Withdrawl i sitt uttryck.

Belfagors signum med de likt ormar slingrande melodislingorna är intakt.

Denna följs upp av A Million Serpents Dance, som förutom att vara ett bra stycke musik särskiljer sig genom att ha lite snabbare sångpartier än vanligt.

Om du skaffar MCD versionen av släppet så får du som en bonus en tidigare osläppt version av låten Tiamtü som sjävfallet återfinns på albumet med samma namn.

Detta är dock första gången ett spår från det inställda (nästan 10år gamla) albumet Pentagrammaton släpps offentligt.

Den största skillnaden jämfört med vad vi tidigare hört är att det är Nasko från Teitanblood som luftar strupen och ej Nebiros.

Han gör det bra och utan de effekter som han vanligtvis använder sig av i Teitanblood, men både Nebiros och nu idag J.Kvarnbrink passar Ofermod bättre.

Deras röster är i mitt tycke mer personliga och ger ett mer individuellt uttryck, även om herr Kvarnbrink uppenbart anammat Nebiros hesa släpighet.

Ofermod fortsätter iaf vara relevanta och Serpents Dance är ett måste om du är intresserad av Black/Death Metal.

En av genres viktigaste band.

Mortuus - Grape Of The Vine

Mortuus, bandet ej Marduk/ Funeral Mist vokalisten alltså.

Detta är Umeå bandets andra fullängdare, tillika uppföljaren till 2007 års De contemplanda Morte; De Reverencie laboribus ac Adorationis, en titel de flesta av oss självklart lagt på minnet.

Skillnader mellan den skivan och nya Grape Of The Vine, finner vi förutom i en kortare och mer samarbetsvillig albumtitel, på flera punkter.

En självklarhet som genast står fast är att J.Kvarnbrink färgats av att ha axlat rollen som sångare i Ofermod de senaste åren.

Där efterträdde han Nebiros som hade en väldigt karakteristisk stämma.

Kvarnbrink har här anammat hans approach (troligtvis färgad av att ha framfört "hans" material live) med en mer släpande stämma.

Andra mer ytliga ting är att trummornas produktion låter mindre kallt och mer organiskt levande/eller dött om man så vill.

Liksom på Kriegsmaschine's senaste verk så finner du inte heller någon grind eller blastbeats på skivan.
Tempot är således lågt, liksom albumets generella stämning.

Gitarrleadsen har också utvecklats och är mer jazziga i sin slingrande och mer framträdande form.

Detta är ingen hitskiva och har mer gemensamt med Ondskapt och Ofermod's lugnare partier än tex. Watain.

För att avsluta så är Grape Of The Vine ca: 50 minuter långsamt slingrande mörk Black Metal som borde tilltala de troende av den orthodoxa stilen.

Skivan är bra, men du måste befinna dig i rätt sinnesstämning för att uppskatta den.

Musikåret 2012

Jag skulle vilja ta tillfället i akt och hälsa alla nya och gamla läsare hjärtligt välkomna till Tre-R.
Den senaste tiden har medlemmar från band som Devil och Vanhelgd samt deras supportrar hittat hit.
Tyvärr har vissa inte glatts åt deras medverkar på den fantastiskt sammanställda årsbästalistan.

Det i dessa tider av "facebook och forum"-kommentarer därför viktigt att påminna om att detta endast är en persons åsikt om deras respektive skivor och att du som lyssnare har rätt till att ha en helt annan uppfattning om skivorna, även om den med största sannolikhet är helt fel.

Men vad har vi då att se fram emot musikåret 2012?

Många släpp är självklart inte utannonserade än men vi kan börja med att invänta skivor med Nekromantheon, Aura Noir, Autopsy, Kreator, Marduk, Putrified och Ofermod.
Om dessa verk levererar det dem lovar så kan mycket väl 2012 bli ett lyckat avslut på världshistorien.