In Solitude: Debaser Slussen

Sveriges bästa liveband?

In Solitude gjorde en mycket bra spelning på Strand förra året, därefter har de turnérat runt i support av en av 2011års bästa plattor och blivit ett ännu bättre liveband.

Efter en rejäl urladdning under första numret we were never here så har en mikrofon och en gitarr slagits ur spel vilket är helt logiskt då stämningen i början av konserten är extremt kaotisk och hotfull.

Men med en gitarr mindre och utan backupsång så kör de ändå på för att såsmåningom få bukt med de tekniska problemen och bli fulltaliga som det heter på hockeyspråk.
Den kaotiska stämningen återkommer stundvis under spelningen och det är i mina ögon helt passande.
Det är ytterst sällan som det känns lite farligt att bevittna en konsert, som att det hela tiden är ytterst nära att allt skall spåra ur och faan vet vad som komma skall.

Låt oss säga som så att om Hornper skulle få för sig att tända eld på sig själv i on burning paths så skulle det inte förvåna, det skulle kännas fullt logiskt i sitt sammanhang.

Det finns klipp på nätet från spelningen, men stämningen i lokalen går inte att återskapas genom en mobilupptagning med kasst ljud, så vill du se ett av Sveriges nu bästa band får du pallra dig till närmsta konsertlokal då den skall besudlas av "elden från guds kärlek".

Bästa urladdning denna kväll?
Witches Sabbath

Mastodon Live Sthlm: En Positiv Besvikelse (?)

Först och främst vill jag säga att mina favoritplattor med Mastodon är deras 3 senaste där Crack The Skye är det självklara mästerverket.
Min farhåga inför lördagaftonens konsert var att sången inte skulle vara så bra för den har låtit äckligt skakig i rätt många liveupptagningar genom åren.

Sången var lyckligtvis till 90% av konserten riktigt bra och jag kunde andas ut.
Dessvärre så måste jag säga att konserten var alldeles alldeles för lång, 23 låtar ur Mastodons diskografi i ett livesammanhang blir väldigt mycket kaka på kaka.
Det drömlika tillstånd som man kan vaggas in i på skivorna infann sig då och då men bröts ständigt upp då någon låt som inte direkt "passade" som nästa nummer avbröt.
Det fanns dessutom minst 3 stycken passande avslutningslåtar under setets senare hälft, konserten hade i mitt tycke vunnit på att vara 30min kortare.

Detta till trots så var framträdandet till det rent musikaliska imponerande bra, merparten av favoriterna framfördes och ljusshowen gjorde sitt för att underhålla då bandet i sig är rätt intrikat.
Dessutom var det kul att äntligen få se Mastodon i sitt rätta liveelement (även om skivorna är dess perfekta avnjutningsplats) med en egen konsert i en konsertlokal och inte utomhus dagtid som förband till Iron Maiden.

Konsert(o)pepp

Det verkar som att en av årets stora konsertpepp sker inför kvällens gig då Watain firar 13år.

Watain
...har tyvärr gjort mig besviken live flera gånger.
Visst de har utvecklat liveshowen riktigt rejält och är ett grymt liveband på så sätt att de har en show och röjer som fan samt kör sin stil rakt av utan att kompromissa.
Men, det låter inte alltid speciellt bra ut ur ett rent musikaliskt perspektiv och eftersom att jag bryr mig om den biten och gillar musik för musikens skull så blir jag besviken.

Håkan spelar ofta för sakta, tamt och otight i vissa låtar för att sedan spela andra riktigt bra.
Just hitlåten som gett namn åt en av förbanden The Devils Blood förvandlas oftast till en väldigt tamlös sak live och inte det smutsiga monster från katakomberna som slingrat sig ur som första spår på Casus Luciferi.
Det är nog dålig karma på Sthlm's spelningarna för på Klubben 2007 och senast 2010 var det inget vidare, alls.

Har Watain en bra dagsform blir det förbannat bra.
Men är det värt att slänga ut 400kr för att än en gång gå hem besviken?

Det skall tilläggas att i Linköping 2006 och Uppsala 2008 var Watain i sitt esse.


The Devils Blood
Ett band som helt rättvist fick en hype 2008 iom Ep'n Come Reap, en bra liten skiva med en cool Roky Erickson cover.
Sedan kom fullängdaren som mest bara var tråkig, förlång och intetsägande psychodelisk rock.
Nu i dagarna vankas fullängdare nummer två och låt oss hoppas att den är mer i spår med EP'n men peppen inför att se deras långa jamsessioner IRL är mycket låg.

Malign
Mer coolt och lite kult än riktigt bra musik.
Det de släppt (vilket inte är mycket) är ganska bra black som kan ses som att de var något av föregångare till den ortodoxa skolans black med Ofermod (samma vokalist), Funeral Mist och just Watain.
Men det är inte jättebra.

Sedan skall man inte glömma detta vredesvärk som sker då man skall "umgås" med en massa klåpare en hel kväll i och runt en konsertlokal, usch.
Konsert ikväll?

Icke.

Serpents Are Rising

In Solitude har gjort en av årets bästa skivor med The World The Flesh The Devil, extra läcker blev skivan på dubbel vinyl med poster, rekommenderas.
Nedan kan ni kika på en 30min lång konsertupptagning i helt okej kvalitet, det är en festivalspelning och lite väl ljust för min smak men bra är det iaf.



I övrigt rekommenderas också In Solitude's första självbetitlade skiva, den innehåller bättre låtar men med sämre sång, om du skall vara tuff behöver du självklart båda.

Måndag

Service For A Vacant Coffin

Flaggat

30 minuter in i Avantasia's dvd, innan sista refrängen i Reach Out For The Light, Tobias Sammet viftar livligt med den Tyska flaggan.

Visst, det är live på Wacken festivalen i Tyskland, det är ett Tyskt band.
Men det känns ändå inte helt okej med en flaggviftande Tysk, not yet.

Snowblind

Dagens inköp:

Black Sabbath - Past Lives
Dubbel-cd som länge legat på listan över skivor jag velat införskaffa men jämnt blivit undanskuffad pga av pengabrist/ andra prioriteringar.
Tills idag dvs.
Ett 70tals Black Sabbath med Ozzy på sång, ett sanslöst sväng och bara klassiker till låtar.

Are You High?

So Am I!

A Crack In The Skye

Mastodon, ett till spår från kommande livedvd'n.

Sons Of Northern Panda

Immortal är ett roligt band, ett av få som kommer undan med sin panda corpsepaint som var så populär i slutet av 90talet.
De gör det för att de varit så jävla konsekventa med den och sin kalla stil som de kört stenhårt på sedan start, in i den majestätiska kylan av Blashyrk.

Immortal från Wacken 2007, i HD, never say no to panda.

Krabbwalk, bredbentposé, flörtandet med kameran, Abbath, vilken lirare.

The Wolf Is Loose

Mastodon släpper i mars en liveplatta/dvd, och detta ser jag fram emot.
78 minuter med hela Crack... plattan och lite annat trevligt material skall det bli.
Jag såg Mastodon 2005 som förband till Iron Maiden i Gbg, då var det bra men inte i sitt rätta element (alla väntade på Maiden, det var mitt på dagen, ljudet var lite blahablaha).

De skulle även ha lirat på P&L i somras men ställde in vilket var synd då jag var jävligt pepp på att få höra material från fullkomligt lysande Crack The Skye live.
Men nu får jag då snart en chans framför dumburken iaf, för det är ju som dvd det blir intressant.

I övrigt tycker jag att fler releaser bör ske på bluray nu då utvecklingen ploppat igång på den fronten, dvd känns numera såsom vhs kändes förut, det är klart att det är dyrare men va faan stora band och bolag borde kunna kosta på.

Låt oss sedan hoppas på en Mastodon turné som sträcker sig till våra breddgrader.

Under Fifteen Feet Of Pure White Snow

Straffgig.

Det är som ett straffknull fast en spelning, igår blev jag straffgiggad.
Det brukar inträffa ungefär 1-3 ggr per år och nu var det då dags för årets första straffgig.
Bara att böja sig fram, dra ner byxorna och se glad ut.

Dessa tillställningar brukar inträffa då personer man känner spelar och man mer eller mindre "måste" dyka upp även om musiken som framförs är pinsamt dålig.
En mental våldtäkt om man så vill.

Detta är något som är oerhört vanligt, ända sedan den första personen tog upp ett instrument och började plinka offentligt så har straffgig förekommit.
Det är dags att vi offentligt tar upp detta till diskussion så att alla dessa offer kan resa sig ur skuggorna och se att det finns fler som blivit utsatta för samma sak.

Detta är det riktiga problemet, vem bryr sig om Egypten?

Hellfire

Vintern 2005 var jag och några andra på konsert, vi såg 1349 och Gorgoroth på Kolingsborg.

Mitt minne av 1349 längst framme vid scenen var att det var grönt, skithögt, Frost's konstanta bankande, en diskant ljudbild, packat med folk och jag var jävligt full.

Nu kan jag och alla andra som prioriterade drickat uppfriska minnet med Works Of Fire Forces Of Hell Live Stockholm 2005 som släppts som liveskiva, det var alltså mer eller mindre såhär det lät egentligen.

Det låter ungefär som på skiva, intensivt som fan, de har eller hade ett speciellt sound, jag kan inte säga att jag följt deras upptåg därefter med en alltför stor glädje direkt.

Dessa Tyskar, Ständigt Dessa Tyskar

Med risk för att låta som en basher av Destruction, då nu ytterliggare ett inlägg i inte alltför positiv ton om bandet dyker upp så skall jag sammanfatta konsertdelen av senaste dvd'n;

A Savage Symphony - The History Of Annihilation

Konserten ifråga är tagen från Wacken 2007, först och främst är det mitt på dagen och soligt, men skitsamma, förutom den dåliga idén med en massa gästsångare på låten allience of hellhoundz (som det förvisso var en massa gäster på även på studioversionen, versionen då endast Schmier sjunger är mycket bättre) så framförs endel av konserten med 3 trummisar (!) samtidigt.

Tufft! säger Tysken, FAN HELLER säger jag.

Nuvarande, gamla och comeback nissen spelar tillsammans sådär lagom otight och buskisaktigt som bara Tyskar på festivalhumör kan göra.

Visst det är en kul grej, antar jag iaf, men en låt hade räckt, eller om de hade spelat en låt var en åt gången, men icke, det ska överdrivas på det där lilla Tyska sättet.

Detta är dock inte de enda buskismomenten...

Annars är det mer eller mindre prickfritt framfört, setlisten är en best of uptodate och den annars jobbiga klippningen med en massa slowmotioneffekter (Hej Kreator!) lyser gladeligen med sin frånvaro.

MEN! Destruction släppte en kanon bra dvd (Live Discharge - 20 Years Of Total Destruction) för några år sedan och den är bättre, där var det låtar från olika konserter, även festival på Wacken men även klubbkonserter vilket passar 3manna bandet bättre och de var mer hungriga på scen.

Skaffa den istället om du nu inte är kåt på precis allt med bandet.

Där ingick även liveplattan Alive Devastation som innehåller hela Wacken konserten från 2002 (?) som är kanon!

Denna ingick i köpeversionen, dvs fysiskt dvd-släpp, tanka hem versionen innehåller väl vad faan som helst.

The Last In Line

Det har varit mycket DIO sedan han dog, både här och var skulle alla hylla gubben och alla hade minsann alltid lyssnat jättemycket på DIO och han var minsann den bästa sångaren (sedan någon annan känd sångare dog dvs).

Iom Black Sabbath inlägget längre ned här på sidan som avhandlar boxen innehållandes Ozzy-eran så tänkte jag ge den döde gubben lite utrymme också, för att upprätthålla ordningen här i kosmos.

Nåja, jag har sedan ca 10 år tillbaka 2 DIO plattor, de är de två första, antalet gånger jag lyssnat på dessa under denna tid skulle inte ens snitta på en gång per år eller ens en gång på två år.
Men, det är helt okej skivor från en bra sångare med ett hyfsat band i heavy metals barndom eller ungdom om man så vill.

Postumt släpps nu alltså "Dio at Donington UK: Live 1983 & 1987".
Två konserten alltså där jag tycker den senare av de två är den som man skall lyssna på, anledningen är att han fått ur sig några fler bra låtar och att det finns större självsäkerhet och glöd i framförandet av materialet.

Låtvalet består mest av DIOs egna spår samt endel Black Sabbath och nån Rainbow låt.
Bra liveplatta (speciellt skiva 2) om du gillar liveplattor, även om medleyn är och förblir en skymf mot de egentliga låtarna.