Att High On Fire's nya platta skulle vara klockren var väl en riktig lågoddsare.
Matt Pike med manskap pressar fram mer spritindränkt dieseldoftande stonermetal som sopar banan med fjantar som Orange Goblin.
Lite Mastodon-minnande drömlika passager dyker även upp och passar som avkoppling innan den skitiga Motörhead-pedalen trycks igång igen.
Produktionen är lite skitigare än på föregående skivan Snakes For The Divine (även den en äckligt bra platta) som var mer polerad soundmässigt.
Rekommenderas starkt!
Visar inlägg med etikett Mastodon. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Mastodon. Visa alla inlägg
lördag 5 maj 2012
onsdag 18 januari 2012
Mastodon Live Sthlm: En Positiv Besvikelse (?)
Först och främst vill jag säga att mina favoritplattor med Mastodon är deras 3 senaste där Crack The Skye är det självklara mästerverket.
Min farhåga inför lördagaftonens konsert var att sången inte skulle vara så bra för den har låtit äckligt skakig i rätt många liveupptagningar genom åren.
Sången var lyckligtvis till 90% av konserten riktigt bra och jag kunde andas ut.
Dessvärre så måste jag säga att konserten var alldeles alldeles för lång, 23 låtar ur Mastodons diskografi i ett livesammanhang blir väldigt mycket kaka på kaka.
Det drömlika tillstånd som man kan vaggas in i på skivorna infann sig då och då men bröts ständigt upp då någon låt som inte direkt "passade" som nästa nummer avbröt.
Det fanns dessutom minst 3 stycken passande avslutningslåtar under setets senare hälft, konserten hade i mitt tycke vunnit på att vara 30min kortare.
Detta till trots så var framträdandet till det rent musikaliska imponerande bra, merparten av favoriterna framfördes och ljusshowen gjorde sitt för att underhålla då bandet i sig är rätt intrikat.
Dessutom var det kul att äntligen få se Mastodon i sitt rätta liveelement (även om skivorna är dess perfekta avnjutningsplats) med en egen konsert i en konsertlokal och inte utomhus dagtid som förband till Iron Maiden.
Min farhåga inför lördagaftonens konsert var att sången inte skulle vara så bra för den har låtit äckligt skakig i rätt många liveupptagningar genom åren.
Sången var lyckligtvis till 90% av konserten riktigt bra och jag kunde andas ut.
Dessvärre så måste jag säga att konserten var alldeles alldeles för lång, 23 låtar ur Mastodons diskografi i ett livesammanhang blir väldigt mycket kaka på kaka.
Det drömlika tillstånd som man kan vaggas in i på skivorna infann sig då och då men bröts ständigt upp då någon låt som inte direkt "passade" som nästa nummer avbröt.
Det fanns dessutom minst 3 stycken passande avslutningslåtar under setets senare hälft, konserten hade i mitt tycke vunnit på att vara 30min kortare.
Detta till trots så var framträdandet till det rent musikaliska imponerande bra, merparten av favoriterna framfördes och ljusshowen gjorde sitt för att underhålla då bandet i sig är rätt intrikat.
Dessutom var det kul att äntligen få se Mastodon i sitt rätta liveelement (även om skivorna är dess perfekta avnjutningsplats) med en egen konsert i en konsertlokal och inte utomhus dagtid som förband till Iron Maiden.
torsdag 12 januari 2012
Cinema
Red Fang som agerar förband åt Mastodon på turnén som kommer till Sthlm på lördag visar i en av sina musikvideor hur man bäst spenderar en generös musikvideobudget.
fredag 30 december 2011
Årets Bästa Album 2011 (Facit)
Som ni kanske ser härunder så har det varit ett enormt bra skivår med mängder av fantastiska, bra och mindre bra släpp.
Jag har plockat ut de album som jag anser vara årets "jag måste ha dem"-släpp för att sedan komma till övriga tips på bra skivor som du sedan bör spana in och slutligen några du bara skall undvika.
Som vanligt så är det den här sammanställningen av album på Tre-R som är den korrekta, alla de andra listor du sett fram tills idag kan du bortse från som amatöråsikter utan större betydelse.
Förbered dig på ett enormt inlägg.
Årets bästa album:
Autopsy - Macabre Eternal
Årets comeback album i death metal-genren.
Lagom dos sväng, äckel och medryckande skitiga riff i Autopsy's bästa produktion ljudmässigt.
Dessutom är omslaget helt fantastiskt.
Mastodon - The Hunter
Ny omslagskonstnär, ny logga men fortfarande samma Mastodon.
Mindre helhetstänk än 2009 års Crack In The Skye, men det är bara låten "Curl Of The Burl" som inte håller måttet på ett annars mycket bra album.
In Solitude - The World The Flesh The Devil
Pelle har här på skiva nummer 2 lärt sig sjunga och In Solitude är nu landets bästa heavy metal band.
Iron Maiden och Mercyful Fate i occult tappning med organisk Dismember death metal produktion.
Spana även in den självbetitlade debuten, sången är som sagt inte lika bra som på The World... men musiken är stundvis äckligt bra.
Black magic, dark forces.
Charon/Hatespawn - Mass Celebration
En sen tillkomst på årsbästalistan då jag fick vinyl 7'an för någon dag sedan.
Sepulchral Voice Records fortsätter sin mission att förmedla mörker i gränslandet black/death metal.
Charon kommer släppa sin fullängdare Sulphur Seraph i början av 2012, om skivan påminner om materialet här kommer den vara en garanterad höjdpunkt att invänta domedagen till.
Dropkick Murphys - Going Out In Style
Mina ungdomsfavoriter DKM levererar den enda punkskiva du behöver i år.
Medryckande låtar med allsångsreränger, kanon.
Embrace Of Thorns - Praying For Absolution
En sen december upptäckt, även denna i det vackra gränslandet där gränserna mellan death metal och black metal möts och suddas ut.
Morbus Chron - Sleepers In The Rift
Årets death metal i den gamla Nihilist/Entombed skolan.
Dvs ingen kliffotisk kabbala textmässigt men däremot en massa HP Lovecraft relaterat.
Bra riff, svängigt och med rätt attityd vid micken.
Vinylen skall förhoppningsvis anlända inom de närmaste månaderna.
Leviathan - True Traitor True Whore
Tråkigt nog något av en besvikelse då Massive Conspiracy Against All Life var fulländad som album.
Lyckligtvis tar det sig halvvägs in på skivan och den avslutande delen är riktigt stark annorlunda black metal som stundvis drar sig åt jazz hållet.
Portrait - Crimen Laesae Majestatis Divinae
Portrait bytte sångare, filade på låtskrivandet och klev upp i toppskiktet.
Årets bästa julklapp blev i år en dubbelvinyl med landets just nu näst bästa heavy metalband.
Mer Judas Priest än Iron Maiden jämfört med kollegorna i In Solitude, den gemensamma faktorn är dock tidiga Mercyful Fate.
"Der Todesking" är en fantastisk avslutning på ett mycket starkt album.
Ravencult - Morbid Blood
Grekland kan det här med black/thrash alá Nifelheim möter tidiga Watain.
Skivan var så bra då jag först hörde den att jag blev tvungen att beställa den från USA med dyrt porto och allt jösses.
Omslaget är även här riktigt snyggt, Chris Moyen kan det här med bilder då han inte är upptagen med att rita getter och pentagram åt överskattade Finnarna i Archgoat.
The Vaccines - What Did You Expect From The Vaccines
Ibland behöver man rensa öronen från all metal och då fungerar några Britter med bra melodisinne som en bra andningspaus.
De bygger vidare på Ramones upptempo och refränger med 90talets britpop tradition.
Venenum - S/t (demo)
Tyskland börjar skita ur sig bra mörka death metal band med black metal approach.
I Repugnant's farvatten kommer band som anammar Darkthrones gamla antiproduktioner där en bra ljudbild är kornig med brus, inget life metal här inte.
Även detta släpp på Sepulchral Voice Records, en av de mest lovande nya banden.
Årets bubblare:
Absu - Abzu
Melechesh gamla trummis kör vidare med sitt Absu.
Bra, men inte bäst.
Spana in första spåret "Earth Ripper", diggar ni den skall ni spana in resten av skivan.
Mycket snyggt omslag signerat av samme Polske svårstavade namn som gjorde Watain's Lawless Darkness.
Antichrist - Forbidden World
Sveriges bästa thrash metal band.
Jag tycker mig se en positiv trend där band såsom Aura Noir, Nekromantheon och Antichrist visar att thrash skall vara brutalt som gamla Sodom, Destruction och Kreator, inte som Anthrax och andra skojroliga band.
Azarath - Blasphemers Maledictions
Behemoth's trumslagare Inferno piskar death metal som är ganska så teknisk men inte alls lika tråkig som i sin huvudsysslas diskografi.
Bra klös i sången.
Cerekloth - Halo Of Syringes
2 riktiga låtar och ett outro, death/black metal med inslag av Deathspell Omega plink på gitarren.
Bra musik i väntan på fler låtar av Charon och Venenum.
Craft - Void
Jag beskrev deras tidigare släpp Fuck The Universe såhär:
Som Darkthrone fast sämre.
Darkthrone har sedan dess blivit sämre än sig själva och jag skulle nu beskiva Craft såhär:
Som gamla Darkthrone fast sämre.
The Devil's Blood - The Thousandfold Epicentre
Efter ett sömnpiller utan dess like till första skiva så kommer nu album nummer 2.
Till min glädje så är låtskrivandet betydligt mer intressant denna gång i en varm passande produktion.
Gillar ni occult rock så rekommenderas denna skiva samt deras tidigare Ep Come Reap.
Edguy - Age Of The Joker
Sluta gråt små alver, Edguy lirar inte längre power metal med fantasytexter.
Däremot gör de bra lättnynnad glad metal som är högst trevlig.
Inte det bästa de gjort men några riktigt bra låtar rymms på skivan, samt några självklara Tyska humorstunder.
Execration - Odes Of The Occult
Om Autopsy var Norrmän och inne på lite mer jazziga arrangemang skulle det låta såhär.
Rekommenderas för fans av lika Norska Obliteration, själv föredrar jag mitt ...ation med ett Execr... framför.
Foo Fighters - Wasting Light
Dave Grohl verkar vara en skön snubbe.
Förutom att ha lirat trummor med bra rockband såsom Nirvana, Queens Of The Stoneage och Them Crooked Vultures har han knåpat ihop Foo Fighters klart bästa album.
Impiety - Worshippers Of The Seventh Tyranny
En enda låt på ca 38 minuter om jag inte minns fel.
Nyskapande och modigt av Impiety och det skall applåderas.
Mer Celtic Frost och mindre hysterisk kaos i 300bpm alltså.
Invidious - In Death
Uppsala Death Metal där In Solitude's sångare och basist lirar metal of death.
Bra men inte bäst, det låter stundvis äckligt mycket Repugnant och man funderar på vart man skall ringa och rapportera detta.
Men det är nog inte nödvändigt då basist och trummis spelar i dagens upplaga av just Repugnant.
Allt är förpackar i en antiproduktion som i hörlurar låter lite fel på fel sätt, lite underligt mixat.
Bandet kan dock med tiden bli riktigt bra.
Maim - Deceased To Exist
Jag gillade förra albumet From The Womb To The Tomb och jag gillar nya albumet också.
Autopsy döds i högre 2takts tempo där "Gravedigger Sacrifice" är det hiten.
Marduk - Iron Dawn EP
Marduk är ett av mina absoluta favoritband.
Regain Records verkade dock skita ner sig så vinylutgåvan går inte att få tag på.
Jag mer eller mindre längtar till ett nytt album, bästa släpp 2012?
Miasmal - S/t
Vissa band fattar inte det här med helhetsintryck.
Sjunger du om död och förruttnelse skall du se ut som så.
Det räcker inte bara med ett fräckt skivomslag, bandbilderna spelar också in på helhetsintrycket så stå inte bara där i dina jeans och din fina t-shirt med armarna hängandes som en slacker eller ha bandmys i soffan.
Euronymous skriker "liiiiiiiife metal!" från sin grav.
Annars helt okej döds i den gamla fina (men numera rätt uttjatade) Svenska skolan.
Kul medans du lyssnar men inget som direkt fastnar då skivan tagit slut.
Misfits - The Devil's Rain
Om du kan acceptera att detta egentligen inte är Misfits så kan du få en rätt angenäm stund med mysfarbrorn Jerry och kans kompisar som spelar läskig 50tals rock n roll om mumier och sånt där farligt.
Enmansdiktatorn Jerry Only har iaf gjort sig av med världens osvängigaste trummis Robo inför skivinspelningen.
Bästa spår: "Death Ray".
Nick 13 - S/t
Psychobilly bandet Tiger Army har alltid flörtat med country och här tar sångaren Nick 13 steget fullt ut.
Lättsamt och trevligt att ha på i bakgrunden.
The Ravonettes - Raven In The Grave
Detta är ett äckligt ojämnt band, ibland undrar man vad sjutton de sysslar med medans de i andra stunder blixtrar till och gör mycket fin 50tals indie i sönderdistad gitarrkostym.
Rhapsody Of Fire - Chaos To Eternity
Det här bandet är för episkt för sig självt, därför har de efter detta släpp blivit två band, ett Rhapsody Of Fire och ett Rhapsody som de hetta förut.
Sista släppet med Luca Turilli bjuder iaf på en uppryckning ifrån den episka bajsmacka som de stundvis förvirrat sig sjäva med påsistone.
Fabio får till och med growla lite i ett spår, det ni.
Teitanblood - Purging Tounges
Teitanblood's samlade demos Black Putrescence Of Evil suger rakt av från början till slut.
Dov knappt hörbar death metal inspelad i en replokal med kakmonstretgrowl över hela skiten.
Seven Chalices deras debutalbum hyllades därefter sönder och samman av alla som tyckte att dyrka satan verkar vara en ball idé.
Det var iaf bättre ljud än tidigare och delvis lyssningsbart, tyvärr var Archgoat fortfarande närmsta jämförelse bandmässigt och det var förmycket gruffgruff för min förnäma smak.
Denna gång har de dock överträffat sigsjälva och gjort något som jag faktiskt kan uppskatta.
Teitanblood har behållit sin essens av gruffgruff death metal men tagit sig till en riktig studio och blandat upp influenserna med Deathspell Omegas totala vansinne runt albumet FAS.
Som resultat har vi en enda lång låt på ca 15 minuter och Teitanblood's mest nyanserade verk hitills.
Långa partier med tal på spanska/latin ger låten en extra predikande prägel.
Textmässigt verkar det finnas paraleller till boken/filmen I Rosens Namn med Sean Connery från 80talet.
Som kuriosa så kan det nämnas att Marduk samplade några meningar från filmen till introt på "With Satan And Victorious Weapons" från albumet World Funeral.
Tyranex - Extermination Has Begun
Som vissa tydligen inte förstått så lirar man trots allt inte metal med kuken (se boken Blod Eld Död).
Tyranex har lyckligtvis fattat vad det handlar om och har en bra frontkvinna som väser som Schmier i Destruction medans hon bjuder på riffmattor och 2takt's thrash tillsammans med övrigt manskap.
Musiken får gärna bli lite mer aggresiv och mörkare men detta är helt klart en bra debut.
Year Of The Goat - Of Darkness
Occult rock är det nya svarta och ett band vid namn Year Of The Goat bjuder upp till hinhåledans.
Sångarens röst påminner väldigt mycket om killen i Muse, medans musiken går mot de mer finstämda delarna hos The Devil's Blood.
Årets JÄV:
Infuneral - Torn From The Abyss
Andra fullängdaren från Sthlm's Infuneral som fortsätter sitt korståg i blod och förruttnelse.
Skivan har av flertalet skribenter beskivits som en perfekt blandning mellan gammal och ny black metal.
Infuneral - A Scent Of Death
En inställd Ep tillsammans med bonusspår blev istället en mcd.
Innehåller två av Infuneral's bästa låtar "Beyond The Glowing Stars" och "Into Silent Slumber".
Riktigt snyggt omslag.
Putrified - Spawn Of The Dead
A.Death från Infuneral står som ensam diktator av det smutsiga dödsmetall landet.
För fans av skivor som Mental Funeral, Pleasure To Kill, Hell Awaits, Like An Everflowing Stream, Epitome Of Darkness och Devilry.
Nytt album kommer ut i slutet av januari 2012.
Årets sämsta:
Metallica & Lou Reed - Lulu
Årets sämsta räcker inte till som omdöme, det här kan mycket väl vara den sämsta musikaliska skiva som någorlunda seriösa musiker skapat någonsin i världshistorien.
Om du inte hört den så gör det för såhär går det när personer med förmycket pengar omger sig av ja-sägare som inte kan berätta att det de håller på med är fruktansvärt dåligt.
Till Lou Reed som försvarar skivan med att folk inte förstår den, så nej det är för att musiken är fullständigt horribel.
Om du så gärna hade velat berätta om Lulu som är ett bord som någon hatar (?) så kanske du skulle ha skrivit en bok istället.
Devil - Time To Repent
Devil kan tacksamt tacka Lou Reed och Metallica för att inte få utmärkelsen årets sämsta släpp för detta är fruktansvärt amatöraktig mellanstadie rock.
Bandet försöker åka på occult vågen men det blir bara fel fel fel, sångaren är oerhört tattig och kör med pinsamma nödrim som inte ens 12åringar skulle komma undan med.
Musiken och låtarna är dessvärre inte mycket bättre dem heller och lägg till en tunn amatöraktig produktion och du har Devil i ett nötskal.
Snygg omslagskonst dock är väl det enda positiva jag kan säga om bandet.
Årets besvikelser:
Morbid Angel - Illud Divinum Insanus
Jadu, David Vincent's återkomst till Morbid Angel på skivfronten blev nog inte som de flesta fans hade hoppats på.
Halva skivan är helt okej dödsmetall som vi kommit att vänta oss från bandet, andra halvan är Marilyn Manson industri, nu-metal techno och mörk tv-spelsmusik.
Förvirringen var total bland fansen, dessutom kunde du köpa skivan som en möbel/byrå vilket troligtvis fick James Hetfield att utbrista att han då faan skulle vara ett bord.
Too extreme...
Fleet Foxes - Helplessness Blues
Den här skivan är allt som släppet innan inte var.
Denna skiva är bedrövlig.
Flogging Molly - Speed Of Darkness
Jag är ledsen Flogging Molly, men jag har vuxit upp och bryr mig helt enkelt inte längre.
Social Distortion - Hard Times & Nursery Rhymes
I Mike Ness har vi en annan kille/gubbe som totalt glömt hur man skriver bra låtar.
En riktigt dålig platta utan en enda bra låt, synd då skivan innan var jättebra.
The Strokes - Angles
Julian Casablancas soloplatta var en trevlig upplevelse med framför allt en mycket bra låt vid namn "Out Of The Blue" men även resterande del av skivan dög.
Denna skiva saknar allt som gjorde tidigare The Strokes skivor samt Julian's soloplatta lyssningsvärda.
Vanhelgd - Church Of Death
Dessa Svenskar spelar dödsmetall med en baskagge och beröms för sina minnesvärda låtar och melodislingor.
Jag kommer inte ihåg en enda ton från denna skiva och då har jag gett den fler chanser än jag tycker att den förtjänar, nej jag tror jag skippar den här minihypen.
Bättre lycka nästa gång.
Årets jag har inte orkat lyssna in mig släpp:
Primordial - Redemption At The Puritans Hand
Skivorna The Gathering Wilderness samt To The Nameless Dead innehåller mycket starka ögonblick med mycket känsla.
Men tillfället då jag varit sugen på att höra Primordial har bara inte infunnit sig under detta år.
Negative Plane - Stained Glass Revelations
Ett annat band som det varit en liten minihype runt.
Visst de har ett knasigt gitarrljud som får dem att låta som ingen annan, men är det bra bara för det?
Vad är det egentligen som är bra med det här bandet?
Sonne Adam - Transformation
Ett band från Israel som spelar en utav många former dödsmetall, och nej namnet betyder inte sonen Adam.
Första lyssningen sa mig ingenting, den andra viskade om något intressant, time will tell...
Så!
Nu kan ni inte klaga på att det inte släppts några lyssningsvärda skivor i år.
Gott nytt år och sådant som man säger men inte alltid menar.
Jag har plockat ut de album som jag anser vara årets "jag måste ha dem"-släpp för att sedan komma till övriga tips på bra skivor som du sedan bör spana in och slutligen några du bara skall undvika.
Som vanligt så är det den här sammanställningen av album på Tre-R som är den korrekta, alla de andra listor du sett fram tills idag kan du bortse från som amatöråsikter utan större betydelse.
Förbered dig på ett enormt inlägg.
Årets bästa album:
Autopsy - Macabre Eternal
Årets comeback album i death metal-genren.
Lagom dos sväng, äckel och medryckande skitiga riff i Autopsy's bästa produktion ljudmässigt.
Dessutom är omslaget helt fantastiskt.
Mastodon - The Hunter
Ny omslagskonstnär, ny logga men fortfarande samma Mastodon.
Mindre helhetstänk än 2009 års Crack In The Skye, men det är bara låten "Curl Of The Burl" som inte håller måttet på ett annars mycket bra album.
In Solitude - The World The Flesh The Devil
Pelle har här på skiva nummer 2 lärt sig sjunga och In Solitude är nu landets bästa heavy metal band.
Iron Maiden och Mercyful Fate i occult tappning med organisk Dismember death metal produktion.
Spana även in den självbetitlade debuten, sången är som sagt inte lika bra som på The World... men musiken är stundvis äckligt bra.
Black magic, dark forces.
Charon/Hatespawn - Mass Celebration
En sen tillkomst på årsbästalistan då jag fick vinyl 7'an för någon dag sedan.
Sepulchral Voice Records fortsätter sin mission att förmedla mörker i gränslandet black/death metal.
Charon kommer släppa sin fullängdare Sulphur Seraph i början av 2012, om skivan påminner om materialet här kommer den vara en garanterad höjdpunkt att invänta domedagen till.
Dropkick Murphys - Going Out In Style
Mina ungdomsfavoriter DKM levererar den enda punkskiva du behöver i år.
Medryckande låtar med allsångsreränger, kanon.
Embrace Of Thorns - Praying For Absolution
En sen december upptäckt, även denna i det vackra gränslandet där gränserna mellan death metal och black metal möts och suddas ut.
Morbus Chron - Sleepers In The Rift
Årets death metal i den gamla Nihilist/Entombed skolan.
Dvs ingen kliffotisk kabbala textmässigt men däremot en massa HP Lovecraft relaterat.
Bra riff, svängigt och med rätt attityd vid micken.
Vinylen skall förhoppningsvis anlända inom de närmaste månaderna.
Leviathan - True Traitor True Whore
Tråkigt nog något av en besvikelse då Massive Conspiracy Against All Life var fulländad som album.
Lyckligtvis tar det sig halvvägs in på skivan och den avslutande delen är riktigt stark annorlunda black metal som stundvis drar sig åt jazz hållet.
Portrait - Crimen Laesae Majestatis Divinae
Portrait bytte sångare, filade på låtskrivandet och klev upp i toppskiktet.
Årets bästa julklapp blev i år en dubbelvinyl med landets just nu näst bästa heavy metalband.
Mer Judas Priest än Iron Maiden jämfört med kollegorna i In Solitude, den gemensamma faktorn är dock tidiga Mercyful Fate.
"Der Todesking" är en fantastisk avslutning på ett mycket starkt album.
Ravencult - Morbid Blood
Grekland kan det här med black/thrash alá Nifelheim möter tidiga Watain.
Skivan var så bra då jag först hörde den att jag blev tvungen att beställa den från USA med dyrt porto och allt jösses.
Omslaget är även här riktigt snyggt, Chris Moyen kan det här med bilder då han inte är upptagen med att rita getter och pentagram åt överskattade Finnarna i Archgoat.
The Vaccines - What Did You Expect From The Vaccines
Ibland behöver man rensa öronen från all metal och då fungerar några Britter med bra melodisinne som en bra andningspaus.
De bygger vidare på Ramones upptempo och refränger med 90talets britpop tradition.
Venenum - S/t (demo)
Tyskland börjar skita ur sig bra mörka death metal band med black metal approach.
I Repugnant's farvatten kommer band som anammar Darkthrones gamla antiproduktioner där en bra ljudbild är kornig med brus, inget life metal här inte.
Även detta släpp på Sepulchral Voice Records, en av de mest lovande nya banden.
Årets bubblare:
Absu - Abzu
Melechesh gamla trummis kör vidare med sitt Absu.
Bra, men inte bäst.
Spana in första spåret "Earth Ripper", diggar ni den skall ni spana in resten av skivan.
Mycket snyggt omslag signerat av samme Polske svårstavade namn som gjorde Watain's Lawless Darkness.
Antichrist - Forbidden World
Sveriges bästa thrash metal band.
Jag tycker mig se en positiv trend där band såsom Aura Noir, Nekromantheon och Antichrist visar att thrash skall vara brutalt som gamla Sodom, Destruction och Kreator, inte som Anthrax och andra skojroliga band.
Azarath - Blasphemers Maledictions
Behemoth's trumslagare Inferno piskar death metal som är ganska så teknisk men inte alls lika tråkig som i sin huvudsysslas diskografi.
Bra klös i sången.
Cerekloth - Halo Of Syringes
2 riktiga låtar och ett outro, death/black metal med inslag av Deathspell Omega plink på gitarren.
Bra musik i väntan på fler låtar av Charon och Venenum.
Craft - Void
Jag beskrev deras tidigare släpp Fuck The Universe såhär:
Som Darkthrone fast sämre.
Darkthrone har sedan dess blivit sämre än sig själva och jag skulle nu beskiva Craft såhär:
Som gamla Darkthrone fast sämre.
The Devil's Blood - The Thousandfold Epicentre
Efter ett sömnpiller utan dess like till första skiva så kommer nu album nummer 2.
Till min glädje så är låtskrivandet betydligt mer intressant denna gång i en varm passande produktion.
Gillar ni occult rock så rekommenderas denna skiva samt deras tidigare Ep Come Reap.
Edguy - Age Of The Joker
Sluta gråt små alver, Edguy lirar inte längre power metal med fantasytexter.
Däremot gör de bra lättnynnad glad metal som är högst trevlig.
Inte det bästa de gjort men några riktigt bra låtar rymms på skivan, samt några självklara Tyska humorstunder.
Execration - Odes Of The Occult
Om Autopsy var Norrmän och inne på lite mer jazziga arrangemang skulle det låta såhär.
Rekommenderas för fans av lika Norska Obliteration, själv föredrar jag mitt ...ation med ett Execr... framför.
Foo Fighters - Wasting Light
Dave Grohl verkar vara en skön snubbe.
Förutom att ha lirat trummor med bra rockband såsom Nirvana, Queens Of The Stoneage och Them Crooked Vultures har han knåpat ihop Foo Fighters klart bästa album.
Impiety - Worshippers Of The Seventh Tyranny
En enda låt på ca 38 minuter om jag inte minns fel.
Nyskapande och modigt av Impiety och det skall applåderas.
Mer Celtic Frost och mindre hysterisk kaos i 300bpm alltså.
Invidious - In Death
Uppsala Death Metal där In Solitude's sångare och basist lirar metal of death.
Bra men inte bäst, det låter stundvis äckligt mycket Repugnant och man funderar på vart man skall ringa och rapportera detta.
Men det är nog inte nödvändigt då basist och trummis spelar i dagens upplaga av just Repugnant.
Allt är förpackar i en antiproduktion som i hörlurar låter lite fel på fel sätt, lite underligt mixat.
Bandet kan dock med tiden bli riktigt bra.
Maim - Deceased To Exist
Jag gillade förra albumet From The Womb To The Tomb och jag gillar nya albumet också.
Autopsy döds i högre 2takts tempo där "Gravedigger Sacrifice" är det hiten.
Marduk - Iron Dawn EP
Marduk är ett av mina absoluta favoritband.
Regain Records verkade dock skita ner sig så vinylutgåvan går inte att få tag på.
Jag mer eller mindre längtar till ett nytt album, bästa släpp 2012?
Miasmal - S/t
Vissa band fattar inte det här med helhetsintryck.
Sjunger du om död och förruttnelse skall du se ut som så.
Det räcker inte bara med ett fräckt skivomslag, bandbilderna spelar också in på helhetsintrycket så stå inte bara där i dina jeans och din fina t-shirt med armarna hängandes som en slacker eller ha bandmys i soffan.
Euronymous skriker "liiiiiiiife metal!" från sin grav.
Annars helt okej döds i den gamla fina (men numera rätt uttjatade) Svenska skolan.
Kul medans du lyssnar men inget som direkt fastnar då skivan tagit slut.
Misfits - The Devil's Rain
Om du kan acceptera att detta egentligen inte är Misfits så kan du få en rätt angenäm stund med mysfarbrorn Jerry och kans kompisar som spelar läskig 50tals rock n roll om mumier och sånt där farligt.
Enmansdiktatorn Jerry Only har iaf gjort sig av med världens osvängigaste trummis Robo inför skivinspelningen.
Bästa spår: "Death Ray".
Nick 13 - S/t
Psychobilly bandet Tiger Army har alltid flörtat med country och här tar sångaren Nick 13 steget fullt ut.
Lättsamt och trevligt att ha på i bakgrunden.
The Ravonettes - Raven In The Grave
Detta är ett äckligt ojämnt band, ibland undrar man vad sjutton de sysslar med medans de i andra stunder blixtrar till och gör mycket fin 50tals indie i sönderdistad gitarrkostym.
Rhapsody Of Fire - Chaos To Eternity
Det här bandet är för episkt för sig självt, därför har de efter detta släpp blivit två band, ett Rhapsody Of Fire och ett Rhapsody som de hetta förut.
Sista släppet med Luca Turilli bjuder iaf på en uppryckning ifrån den episka bajsmacka som de stundvis förvirrat sig sjäva med påsistone.
Fabio får till och med growla lite i ett spår, det ni.
Teitanblood - Purging Tounges
Teitanblood's samlade demos Black Putrescence Of Evil suger rakt av från början till slut.
Dov knappt hörbar death metal inspelad i en replokal med kakmonstretgrowl över hela skiten.
Seven Chalices deras debutalbum hyllades därefter sönder och samman av alla som tyckte att dyrka satan verkar vara en ball idé.
Det var iaf bättre ljud än tidigare och delvis lyssningsbart, tyvärr var Archgoat fortfarande närmsta jämförelse bandmässigt och det var förmycket gruffgruff för min förnäma smak.
Denna gång har de dock överträffat sigsjälva och gjort något som jag faktiskt kan uppskatta.
Teitanblood har behållit sin essens av gruffgruff death metal men tagit sig till en riktig studio och blandat upp influenserna med Deathspell Omegas totala vansinne runt albumet FAS.
Som resultat har vi en enda lång låt på ca 15 minuter och Teitanblood's mest nyanserade verk hitills.
Långa partier med tal på spanska/latin ger låten en extra predikande prägel.
Textmässigt verkar det finnas paraleller till boken/filmen I Rosens Namn med Sean Connery från 80talet.
Som kuriosa så kan det nämnas att Marduk samplade några meningar från filmen till introt på "With Satan And Victorious Weapons" från albumet World Funeral.
Tyranex - Extermination Has Begun
Som vissa tydligen inte förstått så lirar man trots allt inte metal med kuken (se boken Blod Eld Död).
Tyranex har lyckligtvis fattat vad det handlar om och har en bra frontkvinna som väser som Schmier i Destruction medans hon bjuder på riffmattor och 2takt's thrash tillsammans med övrigt manskap.
Musiken får gärna bli lite mer aggresiv och mörkare men detta är helt klart en bra debut.
Year Of The Goat - Of Darkness
Occult rock är det nya svarta och ett band vid namn Year Of The Goat bjuder upp till hinhåledans.
Sångarens röst påminner väldigt mycket om killen i Muse, medans musiken går mot de mer finstämda delarna hos The Devil's Blood.
Årets JÄV:
Infuneral - Torn From The Abyss
Andra fullängdaren från Sthlm's Infuneral som fortsätter sitt korståg i blod och förruttnelse.
Skivan har av flertalet skribenter beskivits som en perfekt blandning mellan gammal och ny black metal.
Infuneral - A Scent Of Death
En inställd Ep tillsammans med bonusspår blev istället en mcd.
Innehåller två av Infuneral's bästa låtar "Beyond The Glowing Stars" och "Into Silent Slumber".
Riktigt snyggt omslag.
Putrified - Spawn Of The Dead
A.Death från Infuneral står som ensam diktator av det smutsiga dödsmetall landet.
För fans av skivor som Mental Funeral, Pleasure To Kill, Hell Awaits, Like An Everflowing Stream, Epitome Of Darkness och Devilry.
Nytt album kommer ut i slutet av januari 2012.
Årets sämsta:
Metallica & Lou Reed - Lulu
Årets sämsta räcker inte till som omdöme, det här kan mycket väl vara den sämsta musikaliska skiva som någorlunda seriösa musiker skapat någonsin i världshistorien.
Om du inte hört den så gör det för såhär går det när personer med förmycket pengar omger sig av ja-sägare som inte kan berätta att det de håller på med är fruktansvärt dåligt.
Till Lou Reed som försvarar skivan med att folk inte förstår den, så nej det är för att musiken är fullständigt horribel.
Om du så gärna hade velat berätta om Lulu som är ett bord som någon hatar (?) så kanske du skulle ha skrivit en bok istället.
Devil - Time To Repent
Devil kan tacksamt tacka Lou Reed och Metallica för att inte få utmärkelsen årets sämsta släpp för detta är fruktansvärt amatöraktig mellanstadie rock.
Bandet försöker åka på occult vågen men det blir bara fel fel fel, sångaren är oerhört tattig och kör med pinsamma nödrim som inte ens 12åringar skulle komma undan med.
Musiken och låtarna är dessvärre inte mycket bättre dem heller och lägg till en tunn amatöraktig produktion och du har Devil i ett nötskal.
Snygg omslagskonst dock är väl det enda positiva jag kan säga om bandet.
Årets besvikelser:
Morbid Angel - Illud Divinum Insanus
Jadu, David Vincent's återkomst till Morbid Angel på skivfronten blev nog inte som de flesta fans hade hoppats på.
Halva skivan är helt okej dödsmetall som vi kommit att vänta oss från bandet, andra halvan är Marilyn Manson industri, nu-metal techno och mörk tv-spelsmusik.
Förvirringen var total bland fansen, dessutom kunde du köpa skivan som en möbel/byrå vilket troligtvis fick James Hetfield att utbrista att han då faan skulle vara ett bord.
Too extreme...
Fleet Foxes - Helplessness Blues
Den här skivan är allt som släppet innan inte var.
Denna skiva är bedrövlig.
Flogging Molly - Speed Of Darkness
Jag är ledsen Flogging Molly, men jag har vuxit upp och bryr mig helt enkelt inte längre.
Social Distortion - Hard Times & Nursery Rhymes
I Mike Ness har vi en annan kille/gubbe som totalt glömt hur man skriver bra låtar.
En riktigt dålig platta utan en enda bra låt, synd då skivan innan var jättebra.
The Strokes - Angles
Julian Casablancas soloplatta var en trevlig upplevelse med framför allt en mycket bra låt vid namn "Out Of The Blue" men även resterande del av skivan dög.
Denna skiva saknar allt som gjorde tidigare The Strokes skivor samt Julian's soloplatta lyssningsvärda.
Vanhelgd - Church Of Death
Dessa Svenskar spelar dödsmetall med en baskagge och beröms för sina minnesvärda låtar och melodislingor.
Jag kommer inte ihåg en enda ton från denna skiva och då har jag gett den fler chanser än jag tycker att den förtjänar, nej jag tror jag skippar den här minihypen.
Bättre lycka nästa gång.
Årets jag har inte orkat lyssna in mig släpp:
Primordial - Redemption At The Puritans Hand
Skivorna The Gathering Wilderness samt To The Nameless Dead innehåller mycket starka ögonblick med mycket känsla.
Men tillfället då jag varit sugen på att höra Primordial har bara inte infunnit sig under detta år.
Negative Plane - Stained Glass Revelations
Ett annat band som det varit en liten minihype runt.
Visst de har ett knasigt gitarrljud som får dem att låta som ingen annan, men är det bra bara för det?
Vad är det egentligen som är bra med det här bandet?
Sonne Adam - Transformation
Ett band från Israel som spelar en utav många former dödsmetall, och nej namnet betyder inte sonen Adam.
Första lyssningen sa mig ingenting, den andra viskade om något intressant, time will tell...
Så!
Nu kan ni inte klaga på att det inte släppts några lyssningsvärda skivor i år.
Gott nytt år och sådant som man säger men inte alltid menar.
torsdag 22 september 2011
The Hunter Becomes The Hunted
I inlägget under får ni reda på att ni skall lyssna på Mastodons nya album The Hunter.
I detta inlägg får ni reda på att ni inte skall se "deras" (de medverkar inte rent fysiskt) nya video då den är rätt kass.
Dock så är det en video till spåret Curl Of The Burl som är helt klart sämst på hela skivan, vilket på ett sätt gör att videon passar, dynga skall i dynga förpackas.
För att ni inte skall se den så blir det inte länkad här, då de flesta säkert är för lata för att leta upp den själva så anser jag mig ha gjort er en stor tjänst.
Albumet i sig är dock fantastiskt som vanligt, bortsett från just det redan nämnda spåret.
I detta inlägg får ni reda på att ni inte skall se "deras" (de medverkar inte rent fysiskt) nya video då den är rätt kass.
Dock så är det en video till spåret Curl Of The Burl som är helt klart sämst på hela skivan, vilket på ett sätt gör att videon passar, dynga skall i dynga förpackas.
För att ni inte skall se den så blir det inte länkad här, då de flesta säkert är för lata för att leta upp den själva så anser jag mig ha gjort er en stor tjänst.
Albumet i sig är dock fantastiskt som vanligt, bortsett från just det redan nämnda spåret.
Dagens Rekommendation
Mastodon's nya album The Hunter blir dagens rekommendation.
Albumet är mer i stil med Blood Montain med mer separata låtar än den sammanhängande Crack The Skye.
Den enda låten som jag inte direkt gillar är knäppt nog previewsläppet curl of the burl, som tur är avklaras låten redan som spår nummer 2.
För dem som oroat sig över att Mastodon skippat ett stort grundläggande tema inför denna skiva så kan jag säga att det inte alls påverkat musiken något, det är lika vrickat och otroligt svängigt som alltid.
Det är aldrig långt bort till astralresor al'a LSD-tripp.
Skivomslaget i sig med den skuplterade knark-renen är hysteriskt.
Än sålänge har inte albumet nått upp till Crack The Skye´s storhet, men den skivan har dock haft 2år på sig att nå dit vilket inte detta nysläppta album av naturliga anledningar haft.
Avslutningsvis så är The Hunter ett riktigt starkt album som har en given plats på årsbästalistan.
onsdag 29 juni 2011
He's Acting Weird It Must Be Drugs...
Mastodon har en ny video till ett tidigare osläppt spår ute.
Tänk mupparna och en jävla massa droger och det blir detta:
Tänk mupparna och en jävla massa droger och det blir detta:
tisdag 12 april 2011
A Crack In The Skye
Valet att just köra hela skivan är utmärkt då Crack The Skye är starkare som album än som enskilda spår som står ut.
Skivan som sådan är äckligt bra och Mastodons bästa hitills.
Live At Aragon som nya dvd'n kallas är inte lika bra som skivan, vilket faller på Mastodons enda egentliga svaghet, nämligen sången.
De är inte sångare utan starka instrumentalister, men sången har sänkts en aning och låter inte alls så horribel som på vissa trailers innan släpp.
Rent musikaliskt är allt mer eller mindre perfekt, bandet spelar sina avancerade riff med pricksäkerhet och Brann Dailor är kung bakom trummorna.
Den mannen har ett enormt sväng i sitt spel.
Det bästa med dvd'n är just att kika på hur de spelar inte så mycket vad de spelar för något.
Är du ett Mastodon fan så rekommenderas detta släpp (på dvd, ej cd), är du däremot inte inlyssnad så är just albumet Crack The Skye en bättre inkörsport.
Intervju med Brann i skrift ang. ny skiva mm.
onsdag 23 mars 2011
Blood & Thunder
Den självutnämnde härlige metalkrigaren Lord K har med sitt Torture Division spelat in en Mastodon cover som nu bjuds ut till alla i stugorna.
Jag gillar som så många andra Mastodon och tycker att det här är helt rätt sätt att göra covern på, man skall göra materialet till sitt eget och inte stirra sig blind på originalet.
Totala efterapningar utan känsla är förjävla tråkigt.
Iron Tusk som Death Metal, ja tack.
Jag gillar som så många andra Mastodon och tycker att det här är helt rätt sätt att göra covern på, man skall göra materialet till sitt eget och inte stirra sig blind på originalet.
Totala efterapningar utan känsla är förjävla tråkigt.
Iron Tusk som Death Metal, ja tack.
tisdag 8 mars 2011
torsdag 24 februari 2011
I Ain't Afraid Of No Ghost
Mastodon - Ghost Of Karelia från kommande livedvd'n, sången låter mycket bättre på denna upptagning än öppningsspåret Oblivion.
Musikaliskt låter dock alltid kanon.
tisdag 15 februari 2011
Live På Aragorns Orch-Kafé
En video från kommande livedvd'n/cd'n har nu kommit.
Det låter väl sådär live, Mastodon är ju mer av ett studioband.
Väl värt att kika iaf, Brann Dailor är förjävla svängig bakom trummorna.
Mastodon: "Oblivion" Live At The Aragon out 3/15
Mastodon Myspace Music Videos
Det låter väl sådär live, Mastodon är ju mer av ett studioband.
Väl värt att kika iaf, Brann Dailor är förjävla svängig bakom trummorna.
Mastodon: "Oblivion" Live At The Aragon out 3/15
Mastodon Myspace Music Videos
tisdag 8 februari 2011
Leviathan
Lite mer info samt en trailer har dykt upp inför Mastodons liveplatta/dvd.
Hela Crack The Skye plus några andra spår blir det.
Mastodon trailer för dvdsläpp
Hela Crack The Skye plus några andra spår blir det.
Mastodon trailer för dvdsläpp
lördag 5 februari 2011
The Wolf Is Loose
Mastodon släpper i mars en liveplatta/dvd, och detta ser jag fram emot.
78 minuter med hela Crack... plattan och lite annat trevligt material skall det bli.
Jag såg Mastodon 2005 som förband till Iron Maiden i Gbg, då var det bra men inte i sitt rätta element (alla väntade på Maiden, det var mitt på dagen, ljudet var lite blahablaha).
De skulle även ha lirat på P&L i somras men ställde in vilket var synd då jag var jävligt pepp på att få höra material från fullkomligt lysande Crack The Skye live.
Men nu får jag då snart en chans framför dumburken iaf, för det är ju som dvd det blir intressant.
I övrigt tycker jag att fler releaser bör ske på bluray nu då utvecklingen ploppat igång på den fronten, dvd känns numera såsom vhs kändes förut, det är klart att det är dyrare men va faan stora band och bolag borde kunna kosta på.
Låt oss sedan hoppas på en Mastodon turné som sträcker sig till våra breddgrader.
78 minuter med hela Crack... plattan och lite annat trevligt material skall det bli.
Jag såg Mastodon 2005 som förband till Iron Maiden i Gbg, då var det bra men inte i sitt rätta element (alla väntade på Maiden, det var mitt på dagen, ljudet var lite blahablaha).
De skulle även ha lirat på P&L i somras men ställde in vilket var synd då jag var jävligt pepp på att få höra material från fullkomligt lysande Crack The Skye live.
Men nu får jag då snart en chans framför dumburken iaf, för det är ju som dvd det blir intressant.
I övrigt tycker jag att fler releaser bör ske på bluray nu då utvecklingen ploppat igång på den fronten, dvd känns numera såsom vhs kändes förut, det är klart att det är dyrare men va faan stora band och bolag borde kunna kosta på.
Låt oss sedan hoppas på en Mastodon turné som sträcker sig till våra breddgrader.
onsdag 24 mars 2010
Störst, Bäst och Sluskigast 2009
Eftersom jag tog en ganska lång paus från den här bloggen så har jag av naturliga själ inte gjort någon best of lista för 2009 års releaser.
Så det är väl dags för en om man nu skall göra en.
Mastodon - Crack The Skye
Ett mästerverk helt enkelt, nog har deras tdigare plattor haft några riktigt sköna låtar men det är först nu som helheten blivit otroligt stark.
Katharsis - Forth Reich
Störd musik för störda människor som i kaoset stundvis blixtrar till med helt fantastiska riff.
Die Hard - Nihilistic Vision
Thrash Metal Returns, Oldschool som fan.
Efter en ljummen minicd med en stark låt (Nekromatic Action) kommer ett kanon album.
Ride the incubus är en klockren dänga.
Kreator - Hordes Of Chaos
Inspelat "live" i studion, grunderna av låtarna alltså, vilket tyvärr resulterat i en tunnare produktion om man jämför med Enemy Of God från 2005.
Innehåller dock endel starka spår såsom Run Amok Run, totelspåret samt den enormt starka avslutningen Demon Prince.
Kreator visar återigen att de inte endast lever på gamla meriter.
Funeral Mist - Maranatha
The lord has come, Arioch (Marduk) gör "comeback" i sin gamla roll predikant med Funeral Mist's uppföljare till ett album som iprincip gav uppskov till en ny subgenre iom Salvation.
Trots ny studio och ny trummis så låter allt ungefär som man räknar att det ska låta, jävligt bra helt enkelt.
Them Crooked Vultures - s/t
Allstarband gör skruvad rock som pga av namnen går hem brett.
Dock är det förtjänt för plattan är bra och lagom skruvad för oss som inte vill att allt skall vara lätt hela tiden.
Tormented - Rotten Death
Återvinnande av gammal döds i tidiga 90talskolan.
Ytterliggare en (ex) Marduk-sångare med på listan, skitigt med ganska tunn produktion.
Utgivet på skivbolaget Ironfist som sällan håller vad de lovar då det gäller avtal...
Bubblare:
Maim - From The Womb To The Tomb
Gorgoroth - Quantos Possunt Ad...
Necrophobic - Death To All
Obliteration - Nekropsalms
Rancid - Let The Dominoes Fall
Shrinebuilder - s/t
Tribulation - The Horror
Marduk - Wormwood
Besvikelser:
Orcustus - s/t
Mycket snack innan släppet, tyst efteråt...
Med reservation för att ha glömt en massa släpp...
Så det är väl dags för en om man nu skall göra en.
Mastodon - Crack The Skye
Ett mästerverk helt enkelt, nog har deras tdigare plattor haft några riktigt sköna låtar men det är först nu som helheten blivit otroligt stark.
Katharsis - Forth Reich
Störd musik för störda människor som i kaoset stundvis blixtrar till med helt fantastiska riff.
Die Hard - Nihilistic Vision
Thrash Metal Returns, Oldschool som fan.
Efter en ljummen minicd med en stark låt (Nekromatic Action) kommer ett kanon album.
Ride the incubus är en klockren dänga.
Kreator - Hordes Of Chaos
Inspelat "live" i studion, grunderna av låtarna alltså, vilket tyvärr resulterat i en tunnare produktion om man jämför med Enemy Of God från 2005.
Innehåller dock endel starka spår såsom Run Amok Run, totelspåret samt den enormt starka avslutningen Demon Prince.
Kreator visar återigen att de inte endast lever på gamla meriter.
Funeral Mist - Maranatha
The lord has come, Arioch (Marduk) gör "comeback" i sin gamla roll predikant med Funeral Mist's uppföljare till ett album som iprincip gav uppskov till en ny subgenre iom Salvation.
Trots ny studio och ny trummis så låter allt ungefär som man räknar att det ska låta, jävligt bra helt enkelt.
Them Crooked Vultures - s/t
Allstarband gör skruvad rock som pga av namnen går hem brett.
Dock är det förtjänt för plattan är bra och lagom skruvad för oss som inte vill att allt skall vara lätt hela tiden.
Tormented - Rotten Death
Återvinnande av gammal döds i tidiga 90talskolan.
Ytterliggare en (ex) Marduk-sångare med på listan, skitigt med ganska tunn produktion.
Utgivet på skivbolaget Ironfist som sällan håller vad de lovar då det gäller avtal...
Bubblare:
Maim - From The Womb To The Tomb
Gorgoroth - Quantos Possunt Ad...
Necrophobic - Death To All
Obliteration - Nekropsalms
Rancid - Let The Dominoes Fall
Shrinebuilder - s/t
Tribulation - The Horror
Marduk - Wormwood
Besvikelser:
Orcustus - s/t
Mycket snack innan släppet, tyst efteråt...
Med reservation för att ha glömt en massa släpp...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
