Det har varit mycket DIO sedan han dog, både här och var skulle alla hylla gubben och alla hade minsann alltid lyssnat jättemycket på DIO och han var minsann den bästa sångaren (sedan någon annan känd sångare dog dvs).
Iom Black Sabbath inlägget längre ned här på sidan som avhandlar boxen innehållandes Ozzy-eran så tänkte jag ge den döde gubben lite utrymme också, för att upprätthålla ordningen här i kosmos.
Nåja, jag har sedan ca 10 år tillbaka 2 DIO plattor, de är de två första, antalet gånger jag lyssnat på dessa under denna tid skulle inte ens snitta på en gång per år eller ens en gång på två år.
Men, det är helt okej skivor från en bra sångare med ett hyfsat band i heavy metals barndom eller ungdom om man så vill.
Postumt släpps nu alltså "Dio at Donington UK: Live 1983 & 1987".
Två konserten alltså där jag tycker den senare av de två är den som man skall lyssna på, anledningen är att han fått ur sig några fler bra låtar och att det finns större självsäkerhet och glöd i framförandet av materialet.
Låtvalet består mest av DIOs egna spår samt endel Black Sabbath och nån Rainbow låt.
Bra liveplatta (speciellt skiva 2) om du gillar liveplattor, även om medleyn är och förblir en skymf mot de egentliga låtarna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar