Fredagen Den 13e Tips: Nekromantheon

Idag släpps Norska Nekromantheon's andra album Rise Vulcan Spectre.
Om Kreator runt Pleasure To Kill och Destruction runt Eternal Devastation skulle trycka i sig en massa uppåttjack och stråla samman i en fuktig källare som replokal så skulle det låta såhär.

Det är fullt stå i 2takt nästan hela tiden och lyckligtvis är det förbannat bra och medryckande.
Streamar plattan gör du här, sedan inser du att du måste ha vinylytgåvan.

Nu är det upp till Aura Noir att leverera en kanon skiva i mars för detta kan annars vara årets platta i kategorin fulthrash.

Thrash Til Death

Ett Svenskt Thrash-band som debuterat med plattan Extermination Has Begun i år är Tyranex.
De thrashar på såsom att det vore 80tal i en produktion som andas Destruction's 00-tal.
Just likheterna med Destruction lyser igenom vid flertalet tillfällen, Linnea's sång påminner rätt mycket om just Schmier's stämma som går mellan vrål till falsettpip till vrål igen på en sekund.

Om vi skall tala om omslaget till plattan så är det också väldigt 80tal, och då framförallt i avseendet att det är sådär riktigt fulsnyggt som band som Protector (spana in dess gamla omslag, huga) och likasinnade hade.
En bra idé genomfört av en halvdan tecknare var mer än vanligt, en klassisk öststats-look.

Tyranex gör det enda rätta och håller sig borta från att bli mesig Bay Area-thrash som skojfriska Anthrax och andra band bara folk som var unga då Among The Living släpptes kan uppskatta utan att skämmas.
Tillsammans med Antichrist's Forbidden World den enda thrash du behöver i år.

Låt Det Vara!

Allt för ofta försöker människor skriva om historien.
Vi har de återkommande klavertrampen som George Lucas gör på mänskligheten genom att ändra, uppdatera (läs: förstöra) sina gamla klassiska filmer med nytt material.
Nu skall tydligen dåren (ingen sund människa kan på allvar gilla dataeffektspyan Avatar) James Cameron våldföra sig på sin film Titanic genom att göra om den till 3D sisådär 15 år senare.

Om alla skulle gräva i gammalt material skulle aldrig något nytt skapas.
Låt de döda vara just döda, gör något nytt istället.
Som att skriva en till Pochahontas-ripoff med dåligt agerande smurfar tex...

Inom musikbranschen sker även liknande saker, senast med Death's diskografi som helt mixas om för att släppas på nytt.
Ge Fan I Det!
Skivorna är inspelade och låter som de låter (för dem som inte vet det så är det i själva mixningsprocessen som du totalt kan ändra hela ljudbilden, vid mastering ger man ljudbilden en extrapush och kraft), sluta peta i 20år gamla inspelningar.
Här är huvudmannen själv död sedan 10år tillbaka, så att säga skivorna nu låter som han egentligen velat är rent av omöjligt.
He dead, don´t fuck around with his shit.

Liksom då band som spelade in skivor förr får för sig att spela in skivorna igen (Testament, Exodus, Destruction mfl) för att de inte hade tillgång till lika bra ljud på den gamla goda tiden.
Nej ljudkvaliten kanske inte var lika lyxig och digital (vilket sällan egentigen blir bättre utan endast stelare) som idag, men då var ni unga och hungriga och hade en entusiasm för materialet, det har ni som gubbar troligtvis inte idag då ni spelat låtarna live i 25år.

Jag tror att jag skulle kunna sammanfatta det hela som:
Kom över er separationsångest för något ni gjorde för 15-35år sedan!

Djävulens Avokado

Schmier från Destruction går igenom nya plattan låt för låt, i text.

The Butcher Strikes Back

Våra favorit Tyskar i Destruction har en nyplatta ute och då följer en ny video, denna gång heter spåret Hate Is My Fuel och är en av de bättre från nya skivan The Day Of Reckoning.
Men vi börjar med videon, liveklipp över spåret blandat med lite riva tidningar och närbild på Schmier då han sjunger refrängen.
Detta fungar helt okej dem första gångerna men då låten är runt 4:25 så blir tidningsrivandet mer ploj desto fler ggr det sker.
Detta är dock 1000ggr bättre än de dataanimerande videos med bandet som kom där runt Inventor Of Evil plattan.

Nu till skivan.
Som alltid då det gäller Destruction vilket även Indy pekade ut i CUM för 1000 år sedan så håller aldrig Destruction en hel skiva igenom, samma sak här.
Plattan är alldeles för lång, med ett bonusspår så är vi inne på 50 minuter vilket är ca 20 minuter för mycket, bandet får aldrig ihop så mycket bra material.

Det börjar bra med The Price & Hate Is My Fuel, men efter Devils Advocate (bara jag som tänker på avokado, och undrar om djävulen har bättre sådan?) som är ett schysst spår så blir det mer glest i hårfästet.
Först på sista låten innan bonusen, Sheep Of The Regime så tänder det till rejält, däremellan har vi dock haft 25 minuter på tomgång.

Men!
Destruction har med dessa spår jag nämnt ytterliggare fyllt på sitt liveset med några kanonlåtar och de har genom åren samlat på sig en jävla massa guldkorn, som sagt live eller på egna spellistan blir det kanon.
Bonus: 3 trummisen sedan återföreningen gör entré iom denna skiva, jag gillar hans spel bättre än föregångarna.

Dessa Tyskar, Ständigt Dessa Tyskar

Med risk för att låta som en basher av Destruction, då nu ytterliggare ett inlägg i inte alltför positiv ton om bandet dyker upp så skall jag sammanfatta konsertdelen av senaste dvd'n;

A Savage Symphony - The History Of Annihilation

Konserten ifråga är tagen från Wacken 2007, först och främst är det mitt på dagen och soligt, men skitsamma, förutom den dåliga idén med en massa gästsångare på låten allience of hellhoundz (som det förvisso var en massa gäster på även på studioversionen, versionen då endast Schmier sjunger är mycket bättre) så framförs endel av konserten med 3 trummisar (!) samtidigt.

Tufft! säger Tysken, FAN HELLER säger jag.

Nuvarande, gamla och comeback nissen spelar tillsammans sådär lagom otight och buskisaktigt som bara Tyskar på festivalhumör kan göra.

Visst det är en kul grej, antar jag iaf, men en låt hade räckt, eller om de hade spelat en låt var en åt gången, men icke, det ska överdrivas på det där lilla Tyska sättet.

Detta är dock inte de enda buskismomenten...

Annars är det mer eller mindre prickfritt framfört, setlisten är en best of uptodate och den annars jobbiga klippningen med en massa slowmotioneffekter (Hej Kreator!) lyser gladeligen med sin frånvaro.

MEN! Destruction släppte en kanon bra dvd (Live Discharge - 20 Years Of Total Destruction) för några år sedan och den är bättre, där var det låtar från olika konserter, även festival på Wacken men även klubbkonserter vilket passar 3manna bandet bättre och de var mer hungriga på scen.

Skaffa den istället om du nu inte är kåt på precis allt med bandet.

Där ingick även liveplattan Alive Devastation som innehåller hela Wacken konserten från 2002 (?) som är kanon!

Denna ingick i köpeversionen, dvs fysiskt dvd-släpp, tanka hem versionen innehåller väl vad faan som helst.

Curse The Gods

Jag såg på den officiella nyhetskanalen (dvs facebook) att den nya skivbutiken Bifrost Records rekommenderat en "helt fantastisk skiva".

Låt oss stanna och se över vad en helt fantastisk skiva kräver:
1 asbra låtar
2 asbra framfört
3 passande produktion (den behöver inte vara "fet" för att vara bra, se skillnad Darkthrone's A Blaze In The Northen Sky jämte Kreator's Enemy Of God, helt olika produktioner, båda passande).

Skivan de rekommenderade som helt fantastisk var Destructions släpp Eternal Devastation från 1986.
Låt oss jämföra med listan.

1 asbra låtar?
Stundvis, "curse the gods" och "eternal ban" hamnar självklart på den godkända sidan, de andra fem spåren svänger helt okej.

2 asbra framfört?
Här skiter det sig rejält för var det något de goda gamla Tyska banden inte kunde så var det att framföra materialet riktigt bra (Kreator hade 1986 lärt sig detta iom Pleasure To Kill).
Dessutom så hade Destruction en väldigt anonym trummis, Ventor i Kreator framstår som Mike Portnoy i jämförelse.

3 passande produktion?
Här skiter det sig ytterliggare en gång, produktionen är ungefär lika fet som Megan Fox, det är tunt och kraftlöst med andra ord.

Slutsats:

Destruction har alltid varit ett band där Best Of samlingen som man själv snickrar ihop alltid varit hur bra som helst och för varje nytt släpp (kommer ny platta i början av nästa år) så dyker ytterliggare 1, 2 låtar upp som platsar där.
Men att hålla upp en hel skiva?
Nej nej, det går inte, det är en omöjlig uppgift.

Jag rekommenderar då hellre en av de två liveplattorna där Alive Devastation från 2002 är min favorit, där får du punkt 1, 2 och 3 godkända och just då är Destruction fantastiska.