Jag och Close-Up Magazine har en lång historia tillsammans, en som sträcker sig 100 nummer och 13 år.
Men det har de senaste åren knakat i fogarna, vi har vuxit isär, där jag velat ha mer black, thrash och death har Close-Up velat skriva sitt 11 repotage om In Flames Anders Fridéns mentala hälsa samt hälsa på för 12 gången hos den jobbiga jäveln i Mustasch.
Så idag kom nu ett nytt nummer och glad som ett barn sprintar jag till brevlådan för att utbrista i ett "NEJ!", det visar sig att den glade Ralf från nämna moppemuscheband ståtar på omslaget.
Sedan har de utnämnt klantarna i Human Desolation till numrets demoband, vilket säger enhel del om CUM's fallande stjärna, för det är ett kasst band med speciellt en kass person i sättningen sittandes på emotronen.
Ni kan läsa en mer passande recension av deras demo på Global Domination.
Sedan börjar fler och fler duktiga skribenter fly över till Sweden Rock Magazine som tidigare var en dåligt skämt men nu börjat skärpa till sig efter att den duktige skribenten med världens mest feminina kroppshållning Martin Carlsson tagit över tidningen.
Den tar sig men måste upp lite till innan jag kan hoppa över det sjunkande skeppet Close-Up.
Tills dess får jag vara glad åt det lilla utrymme som de i mina ögon intressanta banden får, medans bajs-Ralf får babbla skit på ytterliggare 10 sidor.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Lyssnade in mig på Human Desolation på deras Myspace å det va väl inte så jävla dåligt? Inte speciellt intressant kanske men ändå...
SvaraRaderaRent musikaliskt och som musiker är dem duktiga, de kan spela.
SvaraRaderaMen det finns ingen känsla i materialet, allt är så stelt.
Sen är jag inget fan av deras genre men rent låtmässigt är de ganska kassa.