När vi ändå är inne på ämnet Close-Up, så kan jag nämna att jag för länge sedan såg Sörlings ord som lag.
Han tipsade om de nya coola banden samt gamla klassiker.
Band såsom Dropkick Murphys, The Business, Anti Nowhere League, Sham 69, Blitz och Voice Of A Generation mfl upptäckte jag via hans artiklar och recensioner runt 98.
Mycket Oi!/Streetpunk på den tiden.
Men sedan utvecklades jag och han stagnerade.
Jag tyckte att punk var tråkigt, simpelt och han begav sig bara djupare in i sunkdemoträsket från 83.
Numera läser jag inte hans recensioner eller krönikor för jag vet att det inte intresserar mig alls, helt ointressant på gränsen till skit.
Jag vill inte höra om nått tattigt band från småland som knappt kunde spela alls men gjorde en 4 kanals inspelning i ett garage 85 som bara låter som pubertal dynga.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar