Samma Gamla Visa

Nu kommer den igen, den postumna avsugningen.
Någon är aldrig så bra såsom när den nyss dött, i detta fall är det Gary Moore.
Redan nu fylls nätet av hyllningar av hur bra och vilken legend han var och att alla minsann lyssnade på sina Gary skivor 10 ggr om dagen varje dag 52 veckor om året varje år.

Visst han var en duktig gitarrist och jag gillar någon låt med honom (out in the fields tex) samt endel av hans gitarrspel i Thin Lizzy, men han har knappast betytt något för mig som musiker eller person.
Han har snarare framstått som en ful surmulen gubbe som tyckte allt var bättre förr och att bluesen var den enda riktiga musiken som fick kallas musik.

Vi får dock se om den mentala avsugningen kommer nå sådana proportioner såsom den gjort i fallet Ronnie James Dio, jag tror inte det men man skall ju inte räkna ut den gode Gary bara för att han är död...