De thrashar på såsom att det vore 80tal i en produktion som andas Destruction's 00-tal.
Just likheterna med Destruction lyser igenom vid flertalet tillfällen, Linnea's sång påminner rätt mycket om just Schmier's stämma som går mellan vrål till falsettpip till vrål igen på en sekund.
Om vi skall tala om omslaget till plattan så är det också väldigt 80tal, och då framförallt i avseendet att det är sådär riktigt fulsnyggt som band som Protector (spana in dess gamla omslag, huga) och likasinnade hade.
En bra idé genomfört av en halvdan tecknare var mer än vanligt, en klassisk öststats-look.
Tyranex gör det enda rätta och håller sig borta från att bli mesig Bay Area-thrash som skojfriska Anthrax och andra band bara folk som var unga då Among The Living släpptes kan uppskatta utan att skämmas.
Tillsammans med Antichrist's Forbidden World den enda thrash du behöver i år.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar