Maim & Nekromantheon : Sthlm 22/9-12

Det som slår mig då Maim ställer sig på scenen och vevar igår sin Autopsy-doftande döds är hur pass bra ljudet är.
Skillnaden är enorm jämfört med Pussy A Go Go's nypremiär en dryg månad tidigare då General Surgery och Nirvana 2002 våldsinvigde den nya källarlokalen, då var det väldigt svårt att urskilja tonerna i riffen och ljudbilden var allt annat än smickrande.
Denna gång är ljudet förvånasvärt klart, gitarrernas riffande hörs och det bra punch i trummorna.
Detta leder till att Maim mer eller mindre låter som på skiva.

Konserten i sig är väl genomförd, det enda som drar ner helhetsintrycket är det väldigt försynta mellansnacket där sångaren nästan ber om ursäkt för sin existens, han ger ett väldigt nervöst och osäkert intryck.
Lyckligtvis hålls pratet relativt kort mellan låtarna och då de väl börjar spela så är allt på topp igen.
Setlisten finns det inte mycket att klaga på, i mitt tycke framförs de flesta av bandets bästa låtar från de två fullängdarna.

Norska Nekromantheon står tillsammans med landsmännen i Aura Noir för årets bästa Thrash Metal-plattor, iom Rise Vulcan Spectre samt Out To Die.
Trevligt nog visade sig bandet även leverera i liveutförandet.
Det började dock med ett antiklimax med en trasig gitarrsträng i introt, men 5min och ett strängbyte senare vevade bandet igång sin intensiva fulthrash ala Kreator/Slayer-årgång 1985 med enorm inlevelse.
Det finns egentligen inget alls att klaga på, bästa spår: Ríse Vulcan Spectre.


Metalhöst 2012 har inletts.

Kort Ang. Rise Of The Planet Of The Apes

Mindre människa, kortare introsekvens (bortåt 1timme wtf?) och mer apa hade resulterat i en bättre film.
Dock helt godkänt i sin genre av "ta den lätta vägen"-storfilm.

Pimp My Blog

Jag har tagit bort lite skit och lagt upp en lite mer behaglig och mysig bild högst upp på sidan som jag ritade för ungefär ett år sedan.
Den representerar ganska bra vad den här bloggen inte handlar om såsom:
Snöskotrar, småstadsmentalitet och freesbeegolf.

I övrigt så fortsätter Morbus Chrons platta Sleepers In The Rift att underhålla.
Checka in den skiten om du diggar gamla Entombed, Autopsy och Death runt första skivan, vilket varje sund människa borde.

Gillar du dessutom Behemoth i teorin men inte i praktiken då du lyssnar på deras skivor så rekommenderas trummisen Inferno's andra band Azarath som låter lite som Behemoth's mangel men med mer old-school tänk i låtskrivandet och produktionen och en sångare som låter som nissen som spottar i micken i Tribulation (nya).
Snyggt omslag också (om man bortser från den pissgula färgen i ramen) av den där Polacken med en massa z'an i namnet som gjort omslagen till Watain's Lawless Darkness samt nya Vader plattan.

Ett Litet Rött Paket Med Vita Snören

Idag fick jag ett paket från Polen med lite skivor jag tradat till mig.
Vissa av dem är mer roliga och exotiska än bra.

Som onda band från Peru, Ryssland och andra roliga länder.
Just nu våldför sig en Gollum liknande varelse (även lik Pest i Gorgoroth) i stereon med bandet Black Angel, stundvis rätt schysst andra gånger mer komiskt.
Albumet heter Beyond From Beyond.

Sådant som rekommenderas för dem som vill lyssna på ett rätt konstigt men också rätt bra album med mer 90tals Morbid Angel döds med tekniska inslag och gubben i lådan sång.
Och ja rätt flummiga konstiga inslag för konstighetens skull presenteras Nordor.
Nej inte Mordor, utan Nordor som är ett band från Grekland.

Skivan heter Honoris Causa och innehåller det ni läste ovan och lite till.

"Gratis" är kul, speciellt då man kan "kosta" på sig att lyssna på sådant man annars aldrig skulle lägga pengar på annars.

Uppdatering:

Den första skivan som är bra påriktigt (utan att fuska) har dykt upp.
Det är Ryska Evengelium med skivan nightside of eden, som getts ut på ett Finskt bolag och mixats/mastrats i Sverige i Endarker.

Det låter orthodox black metal om folk fattar vad som menas.
Lite Orcivus, Glorior Belli och lite Watain plink på gitarren men med mangel bakom trummorna.
Bra på riktigt alltså, check that shit!

När Det Gamla Är Det Nya

Autopsy's gamla "nya" band Abscess (3/4 nuvarande medlemmar) släppte sin svansång förra året innan återföreningen av redan nämna band skedde.
Dawn Of Inhumanity passar alla som gillar Autopsy men med en lite mer punkigare feeling i materialet.

Kom även ihåg att lyssna mycket på Autopsy's nya Macabre Eternal, mycket bra.

Live Fast Die Fast

En annan tattare som man faktiskt ofta glömmer bort är den döde gamla bajskastande knarkaren GG Allin. Bortglömd är han då det kommer till bra melodisk punk, för det var faktiskt något som han sysslade med i början på sin karriär. Det var innan han rent bildligt sket ner sig och struntade i allt vad bra låtar hette och mer satsade på att chocka och dö. I början av karriären spelade han in med GG Allin & The Jabbers och låtar som: no rules, a fuck up, you hate me and I hate you, gimmie some head, one man army, unpredictable och automatic visar att han en gång i tiden även leverarade riktigt catchy och medryckande tidstypisk punk. ...och ja det är fortfarande bloggen som buntar ihop allt till en sörja.

Shake And Bake

I brist på vettiga saker att skriva om så tar jag till det vanliga knepet med Dagens Tips. Dagens tips blir: Mongo punk I detta fall med bandet The Dickies. För dig som alltid undrat hur tidiga Ramones hade låtit om de varit mindre seriösa men med bibehållet melodisinne så har du nu ett utmärkt alternativ. Om du sett den skruvade "super"-hjälte filmen Kick-Ass har du hört bandets version av barnvisan Bana Splits när den lilla tjejer fullkomligt slaktar sig igenom några badguys. Rekommenderade inkörsportar: Banana Splits Shadow Man Fan Mail Shake And Bake Gigantor Alla låtar är från 1979 så du vet att de har gammal punkcred också om du nu var rädd för det. Ett band som körde vidare på The Dickies tema var annars bandet med det sällskapliga namnet The Queers, som dock inte var lika bra men som du kan spana in om du rådiggar förstnämnda band. Nej det blir inga länkar, har du hittat hit kan du hitta låtarna själv, du vet hur internet funkar buse. Om nu bloggen skall envisas med att bunta ihop all text till en enda osammanhängande klump så skiter jag nog i det här tills det är fixat då det ser helt handikappat ut, ungefär som om gemene man skulle ha skrivit det alltså. Att sitta och skriva in koden för radbyte varje gång är inte aktuellt.

Ständigt Dessa Listor

5 skivor i en isoleringscell skulle inte funka, men om man gör om det hela.
Hur skulle det se ut om man bara fick lyssna på ett album från varje genre som man gillar?

Black Metal: Marduk - Plague Angel

Marduk är då det kommer till kritan mitt favoritband inom black, sedan var det sjukt svårt att välja skiva, först skall man dessutom välja period.
Den första Death Metal-eran är jag inte så inne på så den var lätt att hoppa över.
Legion-eran är en höjdare som innehåller gamla favoriter som Heaven Shall Burn... och Panzer Division.
Men slutligen blev det sentida reinkarnationen med Mortuus/Arioch på sång som stod som vinnare.
Även om Heaven och Panzer har mer "hits" så är helheten större och betydligt skitigare på Plague Angel.

Thrash Metal: Kreator - Pleasure To Kill

Sjukt lätt, bara att välja bästa bandet i genren och sedan dess bästa skiva.
Thrash som det skall vara, ingen mjäkig Bay Area skit med nån fjollig fikus på sång.
Hårt, skoningslöst och Tyskt, fantastiskt!

Death Metal: Dismember - Like An Everflowing Stream

Äckligt svårt och den sista skivan som jag valde in på listan.
Men då jag vägde in skivor som personligt betytt mycket, betytt mycket för genren och låtmässigt så stod Dismembers debut som vinnare.
Rå tidstypisk Sunlight-ljudbild med enormt "hittigt" låtmaterial.

Power Metal: Helloween - Keeper Of The Seven Keys Pt. 2

Bäst i genren helt enkelt, att Helloween själva mer eller mindre skapade Power Metal väger självklart in.
Avantasia's 2 Metal Operor är ruggigt bra dem med, men utan Keeper skivorna ingen Power Metal alls.

Heavy Metal: Judas Priest - The Essential

Eftersom att jag godkänner samlingsskivor eftersom att de är skivor och finns i vad vi kallar verkligheten så garderade jag mig lätt med att välja en 2CD's samling.
Best Of från 70-00tal.

Hårdrock: Black Sabbath - Past Lives

Utan Black Sabbath ingen hårdrock, utan hårdrock ingen heavy metal, utan heavy metal ingen blablabla ni fattar...
Underbart sväng, fantastiska riff och en Ozzy som undrar om folk är höga.

50tals rock: Elvis Presley - History

Elvis är död, men han är fortfarande kungen av rock och hans inflytande kan inte överskattas.
En sjuhelvetes låtskatt hann han med också, se gårdagens inlägg.

Country: Johnny Cash - The Essential

Mannen i svart, den mörka rösten med den stora inlevelsen.
En samlingsskiva ramar in karriären gott, dock saknas American plattorna men det får man leva med.

Visa: Nick Cave - Murder Ballads

Mannen med den mörka och sköra musiken med den stora inlevelsen.
Troligtvis den bästa skivan sett till höjdarna bland låtmaterialet i diskografin, så det får bli den.

Rock N Roll: Guns N Roses - Appetite For Destruction

Guns N Roses var inte ett skämt en gång i tiden utan ett ruskigt bra rockband.

Progressiv Rock/Metal: Mastodon - Crack In The Skye

Mastodon hittade sigsjälva iom detta släpp, det känns som att föregående plattor har varit försök till att nå hit och nu slutligen föll alla pusselbutarna på plats.
Progg med stor känsla och starka melodier i allt flum.

Indie: Vampire Weekend - S/t

Det enda klockrena indiealbumet någonsin, bara hits.

Punk: Misfits - Collection 1

En skiva som jag aldrig egentligen lyssnar på längre.
Men då det skulle vägas bland favoriterna i genren som Ramones, Bad Religion, Dropkick Murphys så vann (gamla!) Misfits enkelt för att det var det första punkbandet som jag fullkomligt älskade och som fick mig att inse att jag ville pyssla med musik själv.
Första skivan jag köpte var denna, vilket visade sig helt rätt då denna samling i mitt tycke är den starkaste.

Ra Ra Ra Ra Ra Ra

The Vaccines verkar bli årets stora (i riktiga världen, inte i lilla undergroundvärlden) hype.
Det är som en uppdatering av då The Strokes slog igenom med Is This It (som förövrigt är en sjukt överskattad skiva, det finns bara ett fåtal bra spår på den) för 10 år sedan.
De spelar indierock med starkt melodisinne och har en sångare som låter sjuuukt uttråkad.

Skillnaden här är att The Vaccines lyckats skapa ett album med bara bra låtar tillskillnad från sina NY föregångare.
What Did You Expect From The Vaccines kommer att gå varm i radio och i hem runt om i världen.
Det verkar som att folk är svältfödda på ett lättlyssnat band med bra låtar, som att det konceptet vore något nytt.

Bäst: 1:20 långa Wrecking Bar

The Irish Rover

För alla som missade mitt fullkomligt briljanta inlägg om DKM's nya skiva Going Out In Style så kommer en påminnelse här om att ni verkligen borde spana in den.

Dropkick Murphys fortsätter att leverera allsångspärlor på löpande band, den enda skivan av bandet ni fortfarande kan skita i heter fortfarande The Warrior's Code (borträknat b-side samlingar och liveplattor).
Skall ni bara skaffa en punkplatta i år så borde det vara Going Out In Style.

Även om alla låtarna inte är cpbra så är de sämsta låtarna högt över medel vilket man inte kan säga om många andra nysläppta skivor.
Dessutom finns det höjder och många är dem också.

My Hopefulness Turned To Sadness

The Strokes har släppt ett nytt album vid namn Angles.
Skivan är mer närbesläktad med Julian Casablancas soloutflykt Phrazes For The Young än tidigare The Strokes album.

Det är alltså mer keyboard/ synth-saker i musiken än tidigare, inte för att det gör mig något.
Däremot saknas det riktigt bra låtar, det finns 2-3 stycken som är dugligt bra men de där riktiga höjderna saknas helt.
Resterande 7 spår är transpoststräckor som varken gör till eller från förutom att göra avståndet mellan de bättre spåren längre.
Men som sagt, spåren Taken For A Fool, Two Kinds Of Happiness & avslutande Life Is Simple In The Moonlight tål att lyssnas på några gånger.

The Strokes hade gärna fått slipa på låtmaterialet i ytterliggare några år.

Instruments Of Torture

Jag blev bara tvungen att lyssna igenom Tormented's platta Rotten Death 2 ggr på raken.
Faan vad bra tips jag ger, jag förstår alla lovord som prisas bland kommentarerna.

Sjukt hög hitfaktor på materialet, ljudet är som en jävligt bra replokalsinspelning.
Vilket passar oldschool känslan i materialet perfekt.
Det enda som stör mig i produktionen är att trummorna låter lite som att trummisen sitter och virkar, men det kan jag leva med då allt annat låter så bra och låtarna är så bra.

Bästa textraden: ...trapped with the corpses of the dead.
Som att lik inte brukar vara döda, helt fantastiskt med andra ord!

Maimed & Slaughtered

Svanska Maim har släppt ett nytt album, även denna gång med ett sjukt fult omslag.
Plattan Deceased To Exist är lika bra som sin föregångare From The Womb To The Tomb.

Det låter enheldel Death Breath om nya skivan, vilket nog snarare beror på att de har liknande inspirationskällor, såsom gamla Autopsy än att de plankat.
Det är alltså lite rock n roll döds över materialet, dock utan att bli Wolverine Blues av det hela.
Jävligt catchy är det med breaks och hookar så det står härliga till.

Kanon för folk som gillar Tormented, Autopsy och Death Breath.

Ometal?

Yes, det finns en liten del musik därute som inte är metalrelaterat.
Jag vet att det kan komma som en chock för vissa av er, men lugna ner er för det finns gott om metal kvar till alla.

Ett band som ligger långt borta från nekrotiska visioner, isande kyla och kaosmagi är Scouting For Girls som släppt två album cathcy britpop med lagom mesfaktor.

De släppte en skiva förra året som hette Everybody Wants To Be On TV där framförallt spår 7 och 8, Blue As Your Eyes och Posh Girls har allt en låt i genren behöver, catchy melodier med framförda med känsla.
(Singeln, första spåret är röv)

Bandet släppte sin självbetitlade debut 2007 och där fanns det 3 stycken kanon låtar, youtuba fram spår såsom, She's So Lovely, I'm Not Over You och Michaela Strachan You Broke My Heart.
Speciellt She's So Lovely har en tendens att sätta sig snabbt, de andra debutspåren är mer lågmälda.

Förakt-TV

Förakt-Tv kan vara ganska underhållande.
Självutnämnda genier (sådana som vi som är elit kallar efterblivna, alt. svenssons, white trash, eller överklass) medverkar i olika former av dokusåpor och semi-dokumentärer.
Sådan Tv man kan se, må lite bättre av att man inte är lika korkad som de stolpskott som nyss setts skämma ut sig och sina kroppar och få några mysiga skratt på vägen.

Det kan vara allt ifrån Amerikanska varianter såsom Plastikdoktorn 90210, Tool Academy, Rock Of Love mfl till Svenska motsvarigheter som Hollywood Fruar, Paradise Ho(r)tel och nu senast återkomsten av det alltid lika kassa Big Brother.

De flesta av dessa program görs av sådana som liksom tittaren föraktar människorna som deltar och klipper det hela på ett roligt sätt som får de självutnämnda genierna att framstå som ännu dummare, som att det egentligen behövdes.

Sedan har vi de som tror att de gör ett seriöst program, något som säger något om samhället.
Det lilla jag sett av Paradise Hotel och nu senast Big Brother blir genast fail i underhållningssyfte.

Det är inte det att föraktfaktorn försvunnit, nej då den lyser lika starkt som alltid, det är underhållningen som uteblir och då försvinner meningen med att se dyngan.
Idioterna är där, men jag blir endast sorgsen av att se dessa korkade jävlar försöka föra vettiga diskussioner om gud vet vad.

Big Brother är tyvärr inte ett 100 dagar långt debattprogram, och är du ute efter att få se naket så är det aldrig längre bort än några klick på internet.
Programmet fyller ingen funktion, om man nu bortser från uppgivna blogginlägg dvs.

The Social Network = Shit

Efter att ha skjutit upp processen under flera månader, hur spännande kan en film om facebooks grundande vara egentligen?
Så blev det då dags igår, filmen hade trots allt fått många höga betyg och prisats för att en thriller kunde göras om något så ospännande.

Var den bra då?
Nej det var den verkligen inte.

Efter vad som är det dampigaste introt någonsin, tänk Gilmore Girls snabbpratande med en stor dos jävla aspberger så kommer den ointressantaste filmen någonsin.
Det är som att göra en thriller av att gå ut i köket och hämta cola, eller att öppna kylskåpet och dricka ett glas mjölk.
Bland det mest pubertala någonsin, datahackers är tuffa hjältar woooooooow.
Nästan 2 timmar var skiten också fyfaaan, efter det tattiga introt trodde jag att filmen skulle bli bättre men icke.

Det jag tar med mig från filmen är först och främst en fråga:
Har huvudpersonen aspberger eller är skådespelaren bara efterbliven?

The Butcher Strikes Back

Våra favorit Tyskar i Destruction har en nyplatta ute och då följer en ny video, denna gång heter spåret Hate Is My Fuel och är en av de bättre från nya skivan The Day Of Reckoning.
Men vi börjar med videon, liveklipp över spåret blandat med lite riva tidningar och närbild på Schmier då han sjunger refrängen.
Detta fungar helt okej dem första gångerna men då låten är runt 4:25 så blir tidningsrivandet mer ploj desto fler ggr det sker.
Detta är dock 1000ggr bättre än de dataanimerande videos med bandet som kom där runt Inventor Of Evil plattan.

Nu till skivan.
Som alltid då det gäller Destruction vilket även Indy pekade ut i CUM för 1000 år sedan så håller aldrig Destruction en hel skiva igenom, samma sak här.
Plattan är alldeles för lång, med ett bonusspår så är vi inne på 50 minuter vilket är ca 20 minuter för mycket, bandet får aldrig ihop så mycket bra material.

Det börjar bra med The Price & Hate Is My Fuel, men efter Devils Advocate (bara jag som tänker på avokado, och undrar om djävulen har bättre sådan?) som är ett schysst spår så blir det mer glest i hårfästet.
Först på sista låten innan bonusen, Sheep Of The Regime så tänder det till rejält, däremellan har vi dock haft 25 minuter på tomgång.

Men!
Destruction har med dessa spår jag nämnt ytterliggare fyllt på sitt liveset med några kanonlåtar och de har genom åren samlat på sig en jävla massa guldkorn, som sagt live eller på egna spellistan blir det kanon.
Bonus: 3 trummisen sedan återföreningen gör entré iom denna skiva, jag gillar hans spel bättre än föregångarna.

Ang. Förhandsvisning Och Vinterväglaget

Promenad

Buss som åker halva vägen innan den vänder tillbaks

Promenad

Låsta dörrar

40 minuters promenad

200m lång kö

Promenad

Proppfullt med folk

BBQ 200g Hamburgare

Promenad

Tidningar för 130kr

Tågstop

Promenad

Konsum

Promenad

Impiety - Worshippers Of The Seventh Tyranny

Mmm Western

Ikväll blir det True Grit på bio inne i stan, det var sålänge sedan jag var på bio att jag inte kommer ihåg när det var, stackars mig.
Tydligen skall det vara en nyinspelning av en gammal John Wayne rulle, dock mer trogen boken är filmen, jag har varken läst boken eller sett den gamla filmen så jag skiter i vilket.

Bröderna Coen har iaf gjort rullen och jag förväntar mig inte annat än att jag skall tycka att den är skitbra.

No Time For Heroes

Activision meddelar att det inte kommer några fler Guitar Hero spel i framtiden då genren självdött av en överdos.

Inte en dag försent tycker jag, visst det var kul på (2) fester för något år sedan men sen blev det helt sjukt mjölkat med en massa nya spel stup i kvarten.
Utvecklingen av spelen har dessutom gått mer och mer till att efterlikna riktiga instrument och då kan ju nissen som spelar lika väl ta upp en riktig gitarr istället för att lalla med ett spel.