Avantasia Vs. Black/Death-Metal

Power metal är inte creddigt, speciellt inte inom hårdare kretsar där band utanför genren minst skall sjunga om satan och prisa kliffot (Devils Blood samt årets hype Ghost).

Men tamigfaan om inte Avantasia i Sthlm gjorde årets konsert i söndags.
En sådan glädje att se ett band live med Kise och Kai Hansen tillsammans på scen, det var fan fint.

Årets (eller snarare höstens) konserter, Best Of:

1. Avantasia (Arenan)
En jävla glädje helt enkelt.
2 timmar och 40 minuter ren Power Metal magi känns som en och en halv timme, det är bara att konstatera att allt som Kiske sjunger blir automatisk bättre än original.
Nog för att han inte har scenutstrålning som en stjärna, och mest lunkar runt mellan partierna men när mannen öppnar käften sjunger han som en gud.
Sedan skötte sig alla sångare riktigt bra, Tobias Sammet, Jorn Lande, Bob Catley, Amanda Sommerville och Kai Hansen samt leadgitarristen Oliver Hartmann som visar sig ha en grym röst.


2. Marduk (Klubben)
Krossade totalt, en jävla rutin har de och en grym frontman i Mortuus/ Arioch.
"Nya" trummisen har dessutom en betydligt mindre irriterande spelstil än tidigare trumslagaren Emil som var en jävla start/stopp-maskin.

3. Repugnant (Klubben)
Återförenade med endast sångaren/ gitarristen från förr med ungtuppar från Degial/ Tribulation och In Solitude på övriga instrument.

Bubblare: Monster Magnet (Klubben)
Svänger som sjutton och man är glad att Dave Wyndorf är vid liv och att han sjunger bra trots att han numera ser ut som en ballong snarare än den sexsymbol han blev känd för att vara.

Besvikelse (igen): Watain (Klubben)

Håkan hade återigen en dålig dag och hans otighthet bakom trummorna var värre än någonsin, klassikern the devils blood förvandlades till en riktigt seg orkeslös historia för att bara nämna ett exempel.
Massa eld och coola scenatteraljer kan inte dölja det faktum att Watains vara eller inte vara står och faller med Håkans dagsform.

I övrigt:

Klubben borde verkligen se över sin icke befintliga luftkonditionering, man kvävs varje jävla gång.