PUTRIFIED

En av de bästa Death Metal släppen i år kommer i demoform, det här är spår nummer två från demon "The Return Of Swedish Old-School Death Metal".




PUTRIFIED @ Myspace

Avantasia Vs. Black/Death-Metal

Power metal är inte creddigt, speciellt inte inom hårdare kretsar där band utanför genren minst skall sjunga om satan och prisa kliffot (Devils Blood samt årets hype Ghost).

Men tamigfaan om inte Avantasia i Sthlm gjorde årets konsert i söndags.
En sådan glädje att se ett band live med Kise och Kai Hansen tillsammans på scen, det var fan fint.

Årets (eller snarare höstens) konserter, Best Of:

1. Avantasia (Arenan)
En jävla glädje helt enkelt.
2 timmar och 40 minuter ren Power Metal magi känns som en och en halv timme, det är bara att konstatera att allt som Kiske sjunger blir automatisk bättre än original.
Nog för att han inte har scenutstrålning som en stjärna, och mest lunkar runt mellan partierna men när mannen öppnar käften sjunger han som en gud.
Sedan skötte sig alla sångare riktigt bra, Tobias Sammet, Jorn Lande, Bob Catley, Amanda Sommerville och Kai Hansen samt leadgitarristen Oliver Hartmann som visar sig ha en grym röst.


2. Marduk (Klubben)
Krossade totalt, en jävla rutin har de och en grym frontman i Mortuus/ Arioch.
"Nya" trummisen har dessutom en betydligt mindre irriterande spelstil än tidigare trumslagaren Emil som var en jävla start/stopp-maskin.

3. Repugnant (Klubben)
Återförenade med endast sångaren/ gitarristen från förr med ungtuppar från Degial/ Tribulation och In Solitude på övriga instrument.

Bubblare: Monster Magnet (Klubben)
Svänger som sjutton och man är glad att Dave Wyndorf är vid liv och att han sjunger bra trots att han numera ser ut som en ballong snarare än den sexsymbol han blev känd för att vara.

Besvikelse (igen): Watain (Klubben)

Håkan hade återigen en dålig dag och hans otighthet bakom trummorna var värre än någonsin, klassikern the devils blood förvandlades till en riktigt seg orkeslös historia för att bara nämna ett exempel.
Massa eld och coola scenatteraljer kan inte dölja det faktum att Watains vara eller inte vara står och faller med Håkans dagsform.

I övrigt:

Klubben borde verkligen se över sin icke befintliga luftkonditionering, man kvävs varje jävla gång.

Årsbästalistan = Facit

Slutet på skivåret närmar sig och alla tidningar och tyckare börjar få hybris över årsbästalistorna, detta smittar självklart av sig på mig som nu också börjar fundera på vad som var bra, bättre och inte bra alls...


Facit över bästa album 2010:

Autopsy - The Tomb Within (Ep, men fuck you om du bara räknar fullängdare)

Kreator - Terror Prevails (Liveplatta, se ovanför)

Bad Religion - The Dissent Of Man (Sämsta skivan på 00-talet är ändå den bästa punken på 3 år)

Bad Religion - 30 years Live (Fattar du inte att Bad Religion är bäst är du dum i huvudet eller bara en svensson)

Ghost - Opus Eponymous (överskattat, men inte dåligt för det)

High On Fire - Snakes For The Divine (Svettig, gräsdoftande, skitig och svängig)

Iron Maiden - The Final Frontier (bästa plattan på 00-talet för maiden)

Melechesh - The Epigenesis (cpbra, dock inte lika cp som emissaries)

Monster Magnet - Mastermind (fuck yeah, hur kan alla låtar som Dave gör som sämst vara bra?)

Putrified - The Return Of Swedish Old-School Death Metal (Demo, bästa dödsmetallen som gjorts iår, ingen mesig skit, bra som fan och svänging l.a.m.f)

Stench - In Putrescence (som Tribulation utan solon, sjukt snygg som gatefold Lp från Agonia)

Triptykon - Eparistera Daimones (Celtic Frost's return part 3?, tyngre och med mer pinsamma texter än dem flesta)

Watain - Lawless Darkness (årets besvikelse, varför är den då med? jo den är fortfarande bättre än det mesta som släppts)



Skiva jag ej lyssnat in mig på:

Deathspell Omega - Paralectus (mer i stil med 2004 års Si monumentum..., vilket blir ett klick på "gilla"-knappen)

Bringers Of Magick

Det har inte skrivits här på länge och det med rätt då jag inte känt för det.

I Skivspelaren och Mp3spelaren:

Melechesh - The Epigenesis

Bra som fan, toner från Jerusalem som bryter av all slentrian Black.
Dock vete faan om inte Emissaries, plattan innan var snäppet vassare.

Ghost - Opus Eponymous

Överskattat men bra.
Men vad är saken att hypa ett mesrockband bara för att de har ockulta texter, är kliffotisk hiphop nästa hype?
Rappa om alla bitches som hänger i sitra ahra.