Jag verkar tillhöra en minoritet som föredrar Ofermod's andra album Thaumiel framför första fullängdaren Tiamtü.
Thaumiel saknar förvisso den nerv och känsla av religiöst våld som gjorde 7", sedermera minialbumet Mysterion Tes Anomias till en grundsten inom vad som senare skulle kallas Orthodox Black Metal.
Men skivan är välskriven, prickfritt framförd, dynamisk och stundvis vacker.
Serpents Dance bjuder iaf på 2 nya stycken, där framförallt första spåret Chaos Reverberation påminner om första albumets stora höjdpunkt Pralayic Withdrawl i sitt uttryck.
Belfagors signum med de likt ormar slingrande melodislingorna är intakt.
Denna följs upp av A Million Serpents Dance, som förutom att vara ett bra stycke musik särskiljer sig genom att ha lite snabbare sångpartier än vanligt.
Om du skaffar MCD versionen av släppet så får du som en bonus en tidigare osläppt version av låten Tiamtü som sjävfallet återfinns på albumet med samma namn.
Detta är dock första gången ett spår från det inställda (nästan 10år gamla) albumet Pentagrammaton släpps offentligt.
Den största skillnaden jämfört med vad vi tidigare hört är att det är Nasko från Teitanblood som luftar strupen och ej Nebiros.
Han gör det bra och utan de effekter som han vanligtvis använder sig av i Teitanblood, men både Nebiros och nu idag J.Kvarnbrink passar Ofermod bättre.
Deras röster är i mitt tycke mer personliga och ger ett mer individuellt uttryck, även om herr Kvarnbrink uppenbart anammat Nebiros hesa släpighet.
Ofermod fortsätter iaf vara relevanta och Serpents Dance är ett måste om du är intresserad av Black/Death Metal.
En av genres viktigaste band.
