I del 2 av den hysteriskt roliga följetongen "musik att måla till" har vi nått fram till sommarmusik nu då vädret så tillåter.
Inget är sommar såsom allsångsvänlig punk, inget band är lika bra på allsångsvänlig punk som Bad Religion.
Efter lite uppvärmning med Maim's - Deceased To Exist och Impaled Nazarene's - Pro Patria Finlandia så har Bad Religion's dikografi de senaste 11 åren betats av baklänges.
The Dissent Of Man
New Maps Of Hell
The Empire Strikes First
The Process Of Belif
The New America
Målandet blev således en succé.
Visar inlägg med etikett punk. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett punk. Visa alla inlägg
måndag 9 maj 2011
tisdag 29 mars 2011
Live Fast Die Fast
En annan tattare som man faktiskt ofta glömmer bort är den döde gamla bajskastande knarkaren GG Allin. Bortglömd är han då det kommer till bra melodisk punk, för det var faktiskt något som han sysslade med i början på sin karriär. Det var innan han rent bildligt sket ner sig och struntade i allt vad bra låtar hette och mer satsade på att chocka och dö. I början av karriären spelade han in med GG Allin & The Jabbers och låtar som: no rules, a fuck up, you hate me and I hate you, gimmie some head, one man army, unpredictable och automatic visar att han en gång i tiden även leverarade riktigt catchy och medryckande tidstypisk punk. ...och ja det är fortfarande bloggen som buntar ihop allt till en sörja.
tisdag 8 mars 2011
The Gang's All Here
Jag stiftade bekanskap med Dropkick Murphys då de släppte sitt första album Do Or Die i slutet av 90 talet och charmades genast av deras The Pogues punkhybrid med allsångsrefränger, flertalet medlemsbyten senare är vi framme vid album nummer 7.
Going Out In Style håller vad titeln lovar om detta nu blir bandets sista studioalbum.
Skivan är skitbra och innehåller idel allsångsklassiker som du kan sjunga med i redan i första/ andra lyssningen, även semiballaderna är bra denna gång.
Plattan når dock inte upp till formtoppen Sing Loud Sing Proud's höjder, men den är som sagt inte heller nera med enda plumpen i diskografin ostiga The Warriors Code (som dock hade endel riktigt bra spår den med, framförallt The Last Letter Home).
Förvänta dig dock inga hardcore bomber al'a Pipebomb On Landsdowne, den tiden är sedan länge förbi.
Numera gästar Bruce Springsteen i en låt (Peg O My Heart), som inte skulle skämmas för sig på Bruce's egen Seeger Sessions platta som kom för några år sedan.
Slutsats: DKM levererar ytterliggare en skiva som bjuder på en riktigt trevlig stund.
Ett av få punkband som jag nuförtiden bryr mig om då de släpper nytt i sällskap med Bad Religion, Rancid och NoFx.
8 av 10 fulla punkare i betyg.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
