Tips: MGLA - With Hearts Toward None

Vad passar bättre en tisdagkväll än att tipsa om kompetent Polsk black metal?
Svaret är självklart att inget annat är rimligt.

MGLA betyder fog på engelska, vilket självklart betyder funeral fog med Mayhem på Svenska.
De är ett band som jag först stiftade bekantskap med på den rejäla splitutgåvan Crushing The Holy Trinity för ett antal år sedan, där imponerade de knappast men de har med varje släpp blivit bättre och bättre.

Albumet Groza dök upp för några år senare och var mitt soundtrack på bussresor en hel vinter.
En kall ödslig Polsk misär med malande Darkthrone riff över svängiga men ändå ledsna trummor passade perfekt då man skulle muntra upp sig på väg till ytterliggare en dag på dåvarande jobbet.

Nu är de här igen med albumet With Hearts Toward None.
Sedan sist så har ljudbilden fått ett litet Endarker sound över sig, först rynkade jag på näsan men nu omfamnar jag ljudbilden då den passar alldeles utmärkt.
Materialet är en naturlig fortsättning på Groza, en kall ödslig Polsk misär med malande Darkthrone riff över svängiga men ändå ledsna trummor med skillnaden att där andra band tråkar ut så lyckas MGLA fånga lyssnaren.

Dagens Rekommendation

För alla som tycker att Deathspell Omega sedan albumet FAS mest krånglat till allting så har det Polska bandet Blaze Of Perdition kommit med albumet Towards The Blaze Of Perdition.
En skiva där DsO-plink möter Arkhon Infaustus & Black Flame-mangel i deathmetalskrud samt mer orthodox black.
Det är precis på rätt sida i trumtrigglandskapet och låter stundvis som en blackversion av Escarnium från Brasilien.
Lite desperata vansinnesvrål/utrop alá Ondskap piffar också upp ljudbilden.

Skivan släpptes dock redan förra året på ett tråkigt format men Blood Harvest skickar i dagarna ut den på vinyl så har du några kronor över så kan du spendera dem där.
Produktiva som bandet är så kommer fullängdare nummer två ut i dagarna.

Rädda Människor Gör Musik Om Att Rädda Sigsjälva Från Andra

 En annan skiva som kommit är Saligia av det Polska bandet Dark Fury.
Jag började ana ugglor i mossen då loggan hade en örn ovan namnet och mycket riktigt.
Enligt metal-archives så sysslar dessa stolpskott med NSBM, vilket inte verkar vara en felrubricering då tidigare skivor har nämn såsom The Final Solution med låtar som fatherland.

Dock handlar hela skivan textmässigt om hur dumma prästerna är och alltid har varit, på ett väldigt infantilt och gulligt sätt.

Musikaliskt låter det dock helt okej, som ett mindre talangfullt MGLA, stundvis riktigt kaotiskt och coolt.
Jag skulle rekommendera denna skiva om det inte vore för att NSBM genren lämnar en eftersmak av inavel och grov idioti.

Blanda Om.