Goldeneye

Hej min ungdom!

I lördags visades Goldeneye (filmen) på tv efter att alla med en sundare mentalstatus funderade på självmord då de beskådat Sean Banan's bidrag i Melodifestivalen.
Goldeneye står sig som den bästa Bondfilmen med Pierce Brosnan i huvudrollen och då den kom så dök även ett spel upp till N64 med samma namn.

Det spelet kan vara det bästa till sin konsol och det bästa licenssläppet av en film till spel genom tiderna.
Så bra var spelet att det de senaste åren inte fått en utan två stycken av dammningar, det första till Wii och det senaste till PS3 med namnet Goldeneye Reloaded.

Det sistnämnda har jag fått i present och jag ser fram emot att återbekanta mig med Bond och drömma mig tillbaka till en tid i mitten av 90talet då Load var det sämsta Metallica hade släppt, en oskuldsfull tid då vi var lyckligt ovetande om St.Anger, Death Magnetic och framförallt Lulu.

Hitler, Mussolini & Metallica

Vad har dessa tre gemensamt?

Jo, om dessa hade avslutat sina karriärer betydligt tidigare så hade deras världsarv sett väldigt annorlunda ut.
De hann alla tre göra mycket gott (som bibeln den gamla sagoboken sa) innan någonting brände totalt i huvudet och allt skulle förstöras.
Hitler & Mussolini skulle döda allt och alla samt erövra världen.
Metallica skulle med varje släpp bli om möjligt ännu sämre och vilja mista alla sina gamla fans.

Frågan är hur mycket Metallica-fans kan ta?
St.Anger har i 8 år varit ett skämt och setts som den största skivbesvikelsen någonsin, däremellan kom Death Magnetic som var ett pinsamt amatörmässigt försök på thrash i kass produktion.

Men nu tror jag att fanskapet gått för långt.
T.o.m de gamla skivorna i samlingen börjar bli smutsiga av vad dagens band har för sig, olustkänslorna kryper sig närmare, som ett Dorian Grey porträtt börjar Kill Em All sakta förmultna.

Hur kan allt omdöme bara försvinna?
Är det alkoholen, scientologin, rymdgubbarna, den danska pratkvarnen eller gröna bebisar som skall skyllas på?

Det som gör att Metallica passar extra bra in med just de 2 nämnda herrarna i rubriken är att de säkerligen inte tycker att de gjort något fel utan att de just gjort något gott och viktigt.

Åh Nej!

Nog för att både Lou Reed och Metallica gjort mycket skit i sina såkallade karriärer.
Men, preview låten The View kan vara bland det sämsta jag hört, inget emot nyskapande men detta är bara sjukt dåligt och patetiskt.

Ni hittar avskrädet hos Apocalypse, jisses.

Vi Driver Med Tyskar

Då vi ändå är inne på män med Tyska komplex, vad sägs om den här gamla Metallica bilden där de hälsar på sina fans på ett mycket tydligt sätt.

Vad Var Det Där

Basrythm på en sträng samtidigt som man stämmer ner = solo?

Annars, Metallica överraskande bra.

Kings Will Be Kings

Varför gör vissa band det så svårt att gilla dem?
Ta Helloween som ett exempel, efter att ha släppt två genredefinerande skivor med Keeper I och II så döper de en skiva till Pink Bubbles Go Ape och sätter en ful konstfotobild på framsidan.
Skivan därefter, Chamelion leker 80tals New Age på omslaget och lallar loss rent musikaliskt.
Lyckligtvis skärpte de sig därefter iom 1994 års Master Of The Rings.

Men 2003 var det dags för ett snesteg igen iom skivan med det Alice i underlandetklingande namnet Rabbit Don't Come Easy.
Musiken var det inte något större fel på, men skivtiteln och omslaget, dessa Tyskar och deras infallshumor.
Det är samtidigt självklart att artisterna skall få göra vad de vill, men ibland kan man önska att deras vilja skall begränsan líte.

Såsom Metallica som fullkomligt pissat på sitt bandnamn i studioabums syfte på sina senaste skivor.
Metalfansen är så glada över bandets tafatta försök till metal att de kan förlåta sådan audioavföring som St. Anger och Death Magnetic.
Hur kan ett band som gjort mästerverk inom genren helt glömma bort hur man skriver bra eller ens logiska låtar?

Iron Maiden är ett annat exempel då de släppte skivan Dance Of Death med ett utkast till omslag som omslag, det var inte ens färdigt vilket är sjukt tydligt då man tittar på det för det ser förjävligt ut.
Konstnären avsa sig tom credit för skiten.
Musiken i sig är det inget fel, några riktigt starka låtar gömmer sig på skivan om man nu lyckas ta sig förbi omslaget.

Då kan någon tycka att det är musiken som gäller inte omslaget som paketerar den, vilket är rätt till viss del men då helhetsintrycket skapas av fler sinnen än hörseln så bör man inte skita i en sådan sak.
Själv dissar jag otroligt många album pga att deras estetik inte tilltalar mig, sedan "förlåter" jag band jag annars lyssnar på då de skiter ner sig i konstnärsdjungeln.

För Alla Musiknördar

Jag är väl inte sådär jätte intresserad, men...

Jag vet att många babblat om att basen inte hörs på Metallica's And Justice For All platta i åratal och alla undrar hur det skulle låta om basen faktiskt hördes.

Tack vare alla dessa Guitar Hero spel så finns nu isolerade ljudfiler med basen från den plattan att lyssna på, och visst det är ett imponerande basspel och kan vara kul för de audiofiler där ute samt kids som vill lära sig spela korrekta coverversioner.

Men att återsläppa plattan med basspåren höjda, nej, gjort är gjort, återinspelningar och ändringar i gamla inspelningar, mnjaa.

Remaster = Okej

Remix = Kisskorv

And Justice... plattans sound är lite klassiskt just pga att basen nästan saknas, samt att man mer eller mindre vet att det är Lasse och James som är skyldiga till det (pika Jason för att han inte är Cliff blabla).

BAS!