MGLA - Exercises In Futility

Black Metal med Rock tendenser och snygga variationer av monotona riff som skapar starka atmosfäriska intryck.

Ungefär så skulle jag beskriva Polens MGLA på fullängdsalbum nummer tre.

Jag tycker bandet gått från klarhet till klarhet sedan första albumet Groza, där de verkligen hittade sig själva. 
Materialet innan är överkurs även om minialbumet Presence var helt okej.

Texterna är väldigt rakt skrivna och misantropiska, tyvärr är det lite si och så med grammatiken så full pott blir det icke.
Utgåvan som sådan är precis som alltid minmal, texterna rakt upp och ned på svart papper.

Musiken är dock närmast felfri och blir stor med små medel.  

Exercises In Futility är en mycket bra skiva där lekfullheten i trummornas ride-spel på spår 5 bidrar till albumets peak.

Infernal War - Axiom

Välproducerad Black/Death Metal från Polen där det går undan mest hela tiden.

Välbekante M från MGLA har stått för produktionsarbetet.

Inspelningen bär i vilket fall som helst på mycket starka Behemoth vibbar.

Sångarens frasering är väldigt lik Nergals och trumslagaren har vickat för Inferno i hans andra band Azarath.

Hade Infernal War kört på ett mer necro lo-fi stuk och haft en annan sångare skulle likheterna säkerligen inte varit lika uppenbara som de är idag.

Axiom är iaf bättre än allt material Behemoth gjort innan fjolårets album The Satanist, förutom just The Satanist som är oerhört mycket bättre än Axiom.

Kriegsmaschine - Enemy Of Man

Natt, kall grå betong, regn, tomhet, misär.

Välkommen till Kriegsmaschine's Polen.
Associationerna i början är de bilder jag får när jag genomlyssnar Enemy Of Man.

Skivan är den första på bolaget No Solace, som föga förvånande drivs av herr M från MGLA.
Denna man sköter dessutom stränghanteringen i Kriegsmaschine, där han även har sällskap av MGLA's utmärkta trummis samt en vokalist.

Denna trio bjuder på 6 låtar som varar ca 45 minuter.

Förutom de självklara likheterna med MGLA så bjuds vi här mer på ett riffande i stil med de tunga ödesmättande harmonier Tom G Warrior (framförallt likheter med sentida Celtic Frost & Triptykon) gjort sig känd för.

Kriegsmaschine och MGLA har dessutom en av de svängigaste trummisarna inom BM.
Om trumspelet i det andra bandet ofta är minimalistiskt så tillåts han här glänsa totalt.

Rythmerna han färgar det kalla gitarrlandskapet med påminner mig ibland om Igor's arrangemang under 90-talets (annars i underground kretsar bespottade) Sepultura.

Det är groove och pukor samt små finesser mest hela tiden.
Vad albumet däremot inte har är blastbeats, så förvänta dig mellantempo snarare är fart.

Blir det inte tråkigt då?
Nej, det tycker jag inte.

Dessa herrar behärskar Black Metal tillfullo och låtskrivande likaså.
Du behöver dock vara i rätt sinnesstämning när du avnjuter albumet.
Varför inte på en bussresa genom ett mörkt och regnigt Sverige på fel sida dygnet?

Släppt på Digipak CD med booklet, snabbleverans direkt från bolaget i Polen.

Min gud, varför har du övergett mig?

Tips: MGLA - With Hearts Toward None

Vad passar bättre en tisdagkväll än att tipsa om kompetent Polsk black metal?
Svaret är självklart att inget annat är rimligt.

MGLA betyder fog på engelska, vilket självklart betyder funeral fog med Mayhem på Svenska.
De är ett band som jag först stiftade bekantskap med på den rejäla splitutgåvan Crushing The Holy Trinity för ett antal år sedan, där imponerade de knappast men de har med varje släpp blivit bättre och bättre.

Albumet Groza dök upp för några år senare och var mitt soundtrack på bussresor en hel vinter.
En kall ödslig Polsk misär med malande Darkthrone riff över svängiga men ändå ledsna trummor passade perfekt då man skulle muntra upp sig på väg till ytterliggare en dag på dåvarande jobbet.

Nu är de här igen med albumet With Hearts Toward None.
Sedan sist så har ljudbilden fått ett litet Endarker sound över sig, först rynkade jag på näsan men nu omfamnar jag ljudbilden då den passar alldeles utmärkt.
Materialet är en naturlig fortsättning på Groza, en kall ödslig Polsk misär med malande Darkthrone riff över svängiga men ändå ledsna trummor med skillnaden att där andra band tråkar ut så lyckas MGLA fånga lyssnaren.

När Det Är Kallt Och Jävligt Pt.2

Annan trevlig musik att frysa ihjäl till när du är på jakt efter nya långkalsoner på stan är:

MGLA med albumet Groza.

Dessa polacker stiftade jag först bekanskap med för några år sedan då de medverkade med några spår på samlingen Crushing The Holy Trinity med Deathspell Omega, Stabat Mater och Clandestine Blaze för att nämna några.

Då hade de inte utvecklats fullt ut, vilket de i min mening gjorde med Groza.

Det kalla och kyliga i stämningen samt den något ihåliga produktionen al's Darkthrone's tidiga 90tal passar alldeles utmärkt.

MGLA (fog på engelska, jag ser inget för alla får på bondsvenska) har dessutom gjort det praktiskt för alla fans med dåligt minne, låtarna på deras releaser heter praktiskt nog som albumet plus en romesk siffra för den låten det är, dvs:

Groza I, Groza II osv...

Praktiskt värre.

Lyssna det är bra som fan.