Melechesh - Enki

Jag upptäckte den numera internationella orkestern Melechesh iom deras album Emissaries runt 2006.

Deras medryckande och väldigt svängiga blandning av Black Metal med Thrash-riff och framförallt starka toner och rytmer från Mellanöstern gjorde ett riktigt starkt intryck.

Just att Melechesh härstammade från Jerusalem gav dom också en annan äkthetskänsla än övriga band från väst som hämtat inspiration sväl textmässigt och musikaliskt från det gamla landet.

Nya albumet Enki är precis som föregångarna löjligt svängigt.

Jag tycker nog även att skivan har en energi som till viss del saknades på 2010 års The Epigenesis.

Produktionen på albumet är iaf deras klart bästa hitills, den är ren men knappast söndertriggad eller äckel kompresserad.

Mycket händer dessutom en bit bak i ljudbilden som först märks då hörlurarna åker på.

Tillfälligt återvändande originaltrummisen Lord Curse gör ett kanonjobb och det med ett riktigt snyggt trumsound, bästa trumproduktionen hitills i år i mitt tycke.

Kraftfullt men levande.

Enki är kort och en grym platta med bra låtar och ett sjuhelvetes sväng.

Defeating The Giants

För ganska exakt ett år sedan släppte Melechesh sitt senaste album The Epigenesis, som självklart var ett av de bästa albumen som presenterades 2010.
Om du inte hört denna blandning mellan black metal och de mellanösternklingande tonerna så bör du genast göra det.
Ett grymt sväng lurar ständigt runt hörnet och de meditativa styckena fungerar utmärkt som stämningshöjare.



Leta dig därefter bakåt i diskografin med The Emissaries för att sedan ta dig an de två första skivorna.

Melechesh

Bandet som fullkommligt krossade ultratråkiga Nile på Klubben för en månad sedan har en ny video ute.
Spåret som är taget från förra årets mästerliga album The Epigenesis är kanonbra, videon är påkostad och filmad på exakt rätt platser, den är passande klippt och färgkorrigerad.
Det enda som är tattigt är det onödiga användandet av en "videoeffekt" som missbrukas fekvent, det skall säkert föreställa eller ge sken av något övernaturligt men blir i mitt (perfekta) tycke enbart fel.

Trots detta är det den bästa metalvideon jag sett på mycket länge.

Melechesh!

Igår var det konsert på klubben, Sthlm.

Melechesh spelade och hade med sig lite andra ointressanta band av varierande kaliber, från proffsig fritidsgård med Pressure Points, gubbar med klös i Bibleblack, några konstiga Norska (?) blandaren-försäljande namnlösa djurhudsälskare och pretentiösa Amerikaner i Nile.

Melechesh som jag var där för att se var dock cp bra, ljudet tog sig efter andra låten och nacksvängsfesten var igång.

Förvånande nog är de ett riktigt grymt liveband, inte något man automatiskt tänker sig då man hör deras mästerliga musik på skiva.

Alla låtar förutom en plockades från de två senaste skivorna, Emissaries och förra årets The Epigenesis.

Kul var det att de fick sådant gensvar,vilket förhoppningsvis leder till att de kommer tillbaka utan ultratråkiga Nile.

Varför detta Nile bashande?

Ja, tekniskt death metal har aldrig varit min sak.

En fetljudvägg och ett monotont smatter med kakmonstret sång har aldrig attraherat.

Noll dynamik i jämförelse med Melechesh, Nile är mer imponerande såsom musiker än låtskrivare för där kammar de nästintill noll.

Karl Sanders var dock lika tjock som han sett ut i tidningar och det lät som på skiva fasta med sämre ljud vilket i deras fall gör låtarna till en oigenkännlig gröt om du inte redan är inlyssnad på deras wallofsound.

Nåja, nån melodi (inte låt) lät bra.

Nej Nu Blev Det Tok

Vissa album skall lyssnas på i hörlurar, där låter de bäst och man hör allting extra tydligt.
Vid andra tillfällen går det fet bort, albumen låter skit och du blir ledsen i ögat.

Två album i den senare kategorin som låter kanon i stereo men skit i lurar är:

Bombs Of Hades - Chambers Of Abomination & Melechesh's mästerliga Emissaries.

I det första fallet är det gitarrerna som förstör hela upplevelsen.
Det saknas crunch och tryck, i stereo funkar det och är inte alltför störande.
Men i lurar blir det extremt tydligt hur klent de låter, det är som att growla till akustiska gitarrer, intrycket blir helt fel vilket bidrar till att jag inte kan lyssna på skivan.

I Melechesh's fall på skivan Emissaries är det trummorna som sätter stopp för det hela.
Trummorna är helt fucked up panorerade, vanligtvis sätter man kagge och virvel någonstans i mitten av ljudbilden, men nej inte här inte.
Här ska virveln vara långt ut till vänster (tror jag det var) och fladdra runt, vilket skapar något konstigt mellanrum i ljudbilden som bidrar till konfunderad sinnesstämning och mental förvirring.

Jag blir knäpp och måste stänga av i båda fallen, tillbaka hemma framför stereon så är dock allting frid och fröjd igen.

Melecheshs lirar förövrigt i Sthlm, Klubben på söndag med överpretentiösa ljudväggen och Egypten dyrkarna Nile som huvudband.

Bringers Of Magick

Det har inte skrivits här på länge och det med rätt då jag inte känt för det.

I Skivspelaren och Mp3spelaren:

Melechesh - The Epigenesis

Bra som fan, toner från Jerusalem som bryter av all slentrian Black.
Dock vete faan om inte Emissaries, plattan innan var snäppet vassare.

Ghost - Opus Eponymous

Överskattat men bra.
Men vad är saken att hypa ett mesrockband bara för att de har ockulta texter, är kliffotisk hiphop nästa hype?
Rappa om alla bitches som hänger i sitra ahra.