Celestial Bloodshed - Omega

Detta avskedsalbum (ordinarie sångaren blev ihjälskjuten redan 2009) sätter effektivt punkt för bandet på ett mycket passande sätt.

Välproducerad Black Metal som för tankarna till Mayhem runt DMDS och sentida Watain levereras med den autentiska frenesi som vi vant oss från de relaterade Norska Nidrosian banden.

Skivan avslutas dessutom med en riktigt bra replokalsinspelning med gamla sångaren vid mikrofonen.
Cirkeln är sluten,  alfa och omega.

Rekommenderas!

Jess & The Ancient Ones - Astral Sabbat

Detta Finska bands första fullängdare tog sig en självklar plats på listan över förra årets bästa album tack vare urstarka spår som "Sulfur Giants" och "Prayer For Death And Fire".

Denna 3 låtars MiniCD innehåller tyvärr inte liknande musikaliska toppar.
Skivan består av ett strax under 7min långt titelspår med drivande basspel, en 3min cover som varken gör mer eller mindre med sin medverkan samt ett längre avslutningsspår runt 15min som börjar med ett vrålkasst riff för att sedan bli... ja, helt okej.
Alla låtarna är egentligen bra med en liten favorisering av titelspåret men tyvärr lyfter det egentligen inte någon gång under hela inspelningen.

Det är ungefär som låten "Into Starlit Chambers" som släpptes på en 7"s split med Deadmask, den låten var också endast okej, vilket tyvärr är lika med en besvikelse då jag vet att bandet har högre potential.

Om du lyssnat dig trött på deras grymma debut så rekommenderas detta släpp då det trots allt är trevligare att ha något material att lyssna på med bandet än inget alls.
Men om du inte hört fullängdaren än så kan du tills vidare skippa Astral Sabbat.

After Death - Dwellers Of The Deep

Vad har då Mike Browning sysslat med sedan han gav Trey stryk och på detta sätt avslutade sin medverkan i Morbid Angel?

Förutom att ha piskat skinn med trevliga gäng som Incubus och Acheron så bedrev han en aktivitet som "taktfast gastare" samt skinnstraffare i Nocturnus, det sistnämnda gänget imploderade dock vilket ledde till att Mike såsmåningom bildade After Death.

2012 dök denna sjukt lyxiga split-CD med bandet Unaussprechlichen Culten (skit i dom om du inte gillar gruff-gruff-mangel utan dynamik) upp.
Chile's skivbolag Proselytism har en förmåga att göra lyxiga släpp på såkallade Giant-Digipaks med posters och dyligt.
Spana även in återsläppet av Incubus klassiska demo God Died On His Knees!

Så, nu till musiken.
Om du uppskattar redan nämnda Nocturnus och, ja kanske lite Absu samt inte kräks så fort en keyboard används till något annat än intron/outron så kan detta vara för dig.
Faktum är att jag inte alls stör mig på keyboarden, jag tycker att den tillför musiken nya vidder och ger bandet sitt karaktäristiska sound.
Ett sound som bygger på Mike's "taktfulla gastande" eller chants som det så fint heter på Engelska samt hyfsat teknisk Death Metal som lyckligtvis innehåller grymma riff, leads och schyssta hookar.

Gillar du dessutom musik som både text och musikmässigt drar åt Lovecraft/Occult & det Egyptiska-hållet skall du absolut inte missa ett av 2012 års bästa släpp!

Sepulchral Temple - S/t

Sepulchral Temple (med folk från Necrosadist, Lvcifyre & Neutron Hammer) har nyligen släppt en MLP innehållandes två låtar med en speltid runt 16 minuter på Tyska bolaget Iron Bonehead.
Sedan en roughmix på låten "salvfic dance" dök upp för strax över ett halvår sedan har jag sett fram emot detta släpp.
Håller det då för förväntningarna?

Nej, egentligen inte.
Detta är helt okej Black/Death Metal med vissa drag av det vokala vansinne som Katharsis stundvis frambringar.
Jag gillar det, absolut, men efter att ha sett fram emot albumet så pass länge och endast få en till låt förutom den jag redan lyssnat mig less på lämnar mig med en känsla som bäst kan beskrivas som antiklimax.

Har du däremot inte hört bandet tidigare så kan jag slå vad om att du kommer bli positivt överraskad om du diggar Katharsis, Embrace Of Thorns och Grave Miasma.
Men efter 8 månaders pepp?

Icke, jag hade förväntat mig mer.

Head Of The Demon - S/t

Om du som jag väntat på Konstantin (ex-Kaamos) återkomst till musikkomponerande (efter att ha agerat gästlyrikförfattare på andras släpp) så kan du nu vara lycklig.
Detta är dock inte en naturlig fortsättning på varken Kaamos eller A Mind Confused, det har egentligen inget med Death Metal att göra, alls.

Head Of The Demon spelar minimalistisk transliknande musik som har drag av Black Sabbath/Stoner/Kliffotiska avgrunder och Lovecraft'iansk galenskap.
Mitt första omdömme var att det var konstigt men samtidigt fascinerande, flertalet lyssningar senare kom jag fram till att jag verkligen uppskattade verket.

Förvänta dig inget lättlyssnat och lyssna med ett öppet sinne.

Vorum - Poisoned Void

Jag skulle kunna inleda denna rekommendation med att konstatera att detta troligtvis redan nu är årets death metal platta 2013, vilket jag även gör.
Åländska Vorum visade potential med Grim Death Awaits för några år sedan, men det är först nu som alla pusselbitar fallit på plats.
Om du som jag uppskattar att dessa pusselbitar består av lika delar Degial, Kaamos och Grotesque så har du med Poisoned Void en fantastisk platta.

Produktion, låtskrivande och Alexander Brown's omslagskonst passar perfekt.
Det finns inte ett enda spår på denna skiva jag inte uppskattar, den enda kritik jag har är att Digipak-utgåvan inte inkluderar texterna, vilket känns lite B.
Slutligen: Poisoned Void är ett garanterat köp.

Tillägg 2012

Två skivor som definitivt förtjänar varsin plats högt upp på 2012 års lista över bästa släpp är:

Cult Of Fire - Triumvirat och Vemod's - Venter På Stormene.

Båda akterna (Tjeckien samt Norge) tolkar Black Metal på var sitt sätt och gör det med storslaget resultat.
Dessa skivor förtjänar sin självklara plats i din samling.