Hitler, Mussolini & Metallica

Vad har dessa tre gemensamt?

Jo, om dessa hade avslutat sina karriärer betydligt tidigare så hade deras världsarv sett väldigt annorlunda ut.
De hann alla tre göra mycket gott (som bibeln den gamla sagoboken sa) innan någonting brände totalt i huvudet och allt skulle förstöras.
Hitler & Mussolini skulle döda allt och alla samt erövra världen.
Metallica skulle med varje släpp bli om möjligt ännu sämre och vilja mista alla sina gamla fans.

Frågan är hur mycket Metallica-fans kan ta?
St.Anger har i 8 år varit ett skämt och setts som den största skivbesvikelsen någonsin, däremellan kom Death Magnetic som var ett pinsamt amatörmässigt försök på thrash i kass produktion.

Men nu tror jag att fanskapet gått för långt.
T.o.m de gamla skivorna i samlingen börjar bli smutsiga av vad dagens band har för sig, olustkänslorna kryper sig närmare, som ett Dorian Grey porträtt börjar Kill Em All sakta förmultna.

Hur kan allt omdöme bara försvinna?
Är det alkoholen, scientologin, rymdgubbarna, den danska pratkvarnen eller gröna bebisar som skall skyllas på?

Det som gör att Metallica passar extra bra in med just de 2 nämnda herrarna i rubriken är att de säkerligen inte tycker att de gjort något fel utan att de just gjort något gott och viktigt.