Possession - 1585-1646

Belgiska Possession och deras djävulsrock i korthet:

En bra demo 2013.

En grymt bra ep 2014.

Ett bra minialbum 2015.

Lite längre:

Possession är ett schysst band där gränserna mellan rock (tänk: de rockigare partierna på Watain's Sworn To The Dark), riktigt gamla Sepultura, Black Metal 1985 och War Metal möts.

Men detta minialbum är tyvärr inte deras största stund hitills. 

Men skaffar du CD-utgåvan av denna release så får du som avslutande bonus dom två EP spåren på köpet (dock utan "autentiska" exorcism samples).

Texterna är för första gången i bandets relativt korta karriär tryckta i bookleten och dom är väl inte sådär jättebra, ungefär som 90% av alla andra band dvs.

Texternas konceptet är helt klart bättre än utförandet.

Sedan måste man starkt ifrågasätta band som inleder sina verk med ett 6 minuter långt monotont introstycke.

Belgare...

Tribulation - The Children Of The Night

Tribulation har en liknande utvecklingskurva som nyligen avsomnade In Solitude.

Album ett: genretroget.
Album två: nya influenser införs.
Album tre: befinner sig helt i annan genre.

Med någon form av fascit i hand/skivställ så var båda banden allra bäst och säregna vid album två.

Där gränser överskreds fanns styrkan.

Besvikelsen var således total efter första genomspelningen av Tribulation's nya album.

Just det som jag verkligen gillade med föregångaren The Formulas Of Death var borta och The Children Of The Night kändes som ett halvfärdigt verk i jämförelse.

Repetition har dock alltid varit bandets vän, mer så i dagsläget än någonsin förr.
Framförallt då låtskrivandet inte är lika vasst som på föregångaren.

The Children Of The Night tar sig iaf varje gång och det finns några riktigt starka partier på skivan.

Man ska inte heller sticka under stol med att Tribulation av idag har minmalt att göra med Death Metal, eller Metal överhuvudtaget.

Rent krasst kan man säga att albumet är föregångaren The Formulas Of Death minus (nästan) alla Death Metal inslag och utan dess formidabla toppar.

Är The Children Of The Night årets album?
Nej.

Är The Children Of The Night årets svenska album?
Nej.

Är The Children Of The Night bandets bästa album?
Nej.

Är The Children Of The Night bra?
Ja.

Men likt Watain och In Solitude innan dem, så har endel av Tribulation's essens gått förlorad iom deras utveckling.

Antiversum - Total Vacuum

Om det här minialbumet hade mixats annorlunda hade bandet påmint mer om Necros Christos än ett War Metal influerat Bölder.

Mycket reverb betyder inte alltid att inspelningens atmosfäriska drag förstärks, inte ens för ett debuterande band hemliga individer från Zürich.

Om någon vettig hade suttit bakom spakarna i kontrollrummet hade Total Vacuum kanske varit mer än bara okej.

Bandet har potential, men att försöka tyda gitarr-riff hör ej till mina favoritsysslor.

Malthusian - Below The Hengiform

Irländska Malthusian följer upp sin 2 år gamla demo med en MCD med 3 ganska långa spår atmosfärisk-dissonant-jazzig-death-metal.

Likheter finns bl.a. med Howls Of Ebb (US), Execration (NOR) och Dead Congregation (GRE), men även en massa olikheter som särskiljer dom från den brokiga skaran.

Trummorna är idérika och mannen bakom dom kör ibland saker som skulle passat Mastodon för att göra helt om och köra raka blasts och därefter spela sådana takter man är van att höra från Melechesh.

Det tar ett tag att smälta och komma in bandets kompositioner men efter ett tag inser man att det är riktigt bra.

Det första spåret agerar glidmedel medans det bara är tuta och köra dom avslutande två.

Udda men riktigt bra!

Vircolac - Codex Perfida

Demodöds på kassett från Irland, kan det vara något?
Ja, det kan det.

Vircolac's debutverk smyger runt i bekant första-plattorna-Entombed-möter-Autopsy-mark men säregs av extra fokus på atmosfär.

Bra sånginsats från Darragh, skivbolagsboss på Invictus Productions.

Kan streamas via Iron Bonehead's bandcamp för dig som tycker kassett är lame.

Bra skit!

Obscure Burial - Epiphany

Året är fortfarande 1987 hos dessa finnar på andra sidan Östersjön.

Trots denna tidsförvirring så följer de upp 2012 års debutdemo God's Abomination med ytterligare en kasset på Invictus Productions.

Obscure Burial framför alltså Death Metal som andas 80tal, ledstjärnor är Morbid Angel och Necrovore men bandet har absolut sitt eget sound.

Epiphany kvalar lätt in på topp 3 demos 2014 tillsammans med Verberis och Mannveira's demokassetter.

Skitbra!

Bölzer - Soma

Om du haft någorlunda koll på Underground Death Metal så har du åtminstone bekantat dig med namnet Bölzer, oavsett om du hört gruppen ifråga eller ej.

Antingen för att dom har ett så otroligt fult bandnamn att du lägger märke till det, eller för att denna Schweiziska duo varit relativt väl omskriven både på forum och i Metaltidningar som inte bara stirrar sig blinda på de större mer kommersiella banden.

2012 debuterade iaf Bölzer med en tre låtars demo med den något speciella titeln Roman Acupuncture.
Den följdes upp året därpå med en tre låtars EP vid namn Aura och nyligen släpptes då ytterligare en EP.

Denna gång dock med två låtar men med ett snarlikt kortfattat namn Soma.
Vi bjuds på en mindre lång och en längre låt med en gemensam speltid runt 18 minuter.

Om vokalist/gitarrist KzR i Deathcult framför Oldschool Döds modell tidigt 90tal Europa så rör sig Bölzer's Death Metal mer ut i universum där inga regler finns.

Att de likt Inquisition helt bortser från instrumentet bas gör att de får ett litet annat sound i frekvensspektrat.
Bölzer använder dessutom en 12strängad gitarr med en drös effekter för att på så sätt fylla ut ljudbilden.

Nog om det, om du gillar gruppens tidigare material så kommer du uppskatta även denna release.

Bölzer skriver bra låtar med mycket andrum och ett eget sound.
Belive the hype, till en viss gräns dvs.

Gott så.

Deathcult - Pleading For Death

...Choking On Life är den något långa titeln på detta Zürich bördiga bands MLP.

Den består av två låtar, den ena runt 4 minuter och den andra runt 11.
Nu har du alla veriabler för att lösa X, som är den totala speltiden.

Frontman i Deathcult är herr O.Ketzer som tillvardags utgör halva duon i omskrivna Bölzer.
Ett band som i dagarna borde släppa sitt nästa minialbum.

Där just Bölzer's musik är sådan att filosofera och glida iväg på astrala resor till så står Deathcult för motsatsen.
Det här är nämligen utmärkt dricka öl och snacka skit Death Metal.

Tänk Europeisk DM tidigt 90tal så är vi inte helt fel ute.
Gillar du plattan kan du även passa på att skaffa den två år gamla demon, den är bra den med.

För dig som inte vill krångla till det hela tiden.

Slutvomit - Swarming Darkness

Slutvomit, smaka på ordet.

Vissa band bara skiter i det här med seriösa bandnamn, jag både älskar och föraktar det.

Slutvomit, det rullar åtminstone fint på tungan och är relativt charmigt.
Finns det lösaktiga spyor (ej till konsistensen)?

Vad har vi då för musikanter samlade under detta namn.
Jo, vi finner tre Amerikanska gossar som tycker att Death/ Thrash skall spelas intensivt som fan.

Tänk Impiety och Face Of Evil som närmast besläktade band soundmässigt.
Alltså Kreator och Destruction 80's Thrash Metal kryddat med en jävla intensitet och blast beats.

Produktionen är hyfsat välgjord, inte replokal som Face Of Evil men inte allför polerad och mainstream metal heller.
Låtskrivandet är helt okej, vissa saker är riktigt bra andra mer okej.

Vi har dock ett problem eller två.

Jag har en teori om att vokalisten spelade in sina sångspår i låtordningen vi nu finner på albumet.

Inget konstigt med det, dock så får han till sin röst med klös riktigt bra först iom spår nummer fyra, Bombing The Chapel.
Där anammas Schmier's (Destruction) ande och en extra dos saliv som spottas ut mot lyssnaren.
Bra som fan och ytterst passande.

Tyvärr lider de första spåren av en lite tamare insats, vilket (om min teori stämmer) inte är något konstigt då rösten blir som bäst för denna sorts musik efter lite stryk.
Men då borde sången lagts om på nytt på "uppvärmningsspåren".

Ett annat problem som sker med de band som lirar detta stuk är att det ofta blir lite för mycket av det goda/ onda när det vankas fullängdare.

Trots att skivan endast är 35min så hade jag gärna kortat ned skivan till ca åtta av de nuvarande elva spåren.
Min anledning är att de flesta spåren har liknande arrangemang och tempo.

Trots dessa små skavanker så skulle jag ändå ge albumet (ett svagt) 7 av 10 i betyg.
Det är bra men kan med tiden bli ännu bättre.

Slutvomit, fniss...

Malthusian - MMXIII

Det här är debut demon från Irländska Malthusian.
På ungefär 25 min så framför de 3 spår suggestiv Death/Black Metal.

Jag har svårt att hitta lämpliga referenser för att beskriva deras sound för dig som ännu inte hört dom.
Men tänk endel Morbid Angel-riffande, dissonans al'a Anteus, Aosoth & Altars med mycket mörk ambience och professionell replokal/krypta.

Det vilar en väldigt kall ande över MMXIII.
En inspelning som stundvis är industriell och kaotisk trots att merparten är organiskt och kontrollerat.
Psykedeliska moment och starka fritänkande melodislingor letar sig fram.
Lite som hos Execration.

Allt framfört av kompetenta musiker.

Som ni kanske förstår så skriver inte Malthusian "hit"-låtar utan mer landskap och resor att följa med i.

Rekommenderas!

Possession - His Best Deceit

Belgien, landet som gav oss pedofili, choklad och män i pingvin kostymer.

Suck, men nu ska vi fokusera på Possession, underground metals senaste lilla hype.

Det relativt nybildade bandets debut demo His Best Deceit släpptes i november på cd och kassett (finns att streama på bandcamp, googla).

Det här är Death/Black Metal för alla med en förkärlek för tidiga Sepultura och Sodom.
Soundet påminner även om Blasphemy, Beastiality och Kill.
Då och då kryddas allt med avgrundsvrål al'a One Tail One Head.

Produktionen är hyfsat rå, ljudnivån och klarheten varierar stundvis under resans gång och det här med att dela upp frekvensområdena för de olika instrumenten existerar inte.

Faktum är att det låter som att mastern tagits från en kassett som inte riktigt funkar som den ska.
Det låter oldschool, underground och passar det här bandet kanon!

Intro, 3 egna låtar och en cover på Sepultura's "necromancer" bjuds vi på under ca 17min.

Det här är bra och om du lockas av beskrivningen så skall du absolut spana in Possesion!