Perdition Temple - The Tempter's Victorious

Perdition Temple är gitarristen Gene's fortsättning på Angelcorpse.

På skiva två med det nya bandet, som även inkluderar en annan gammal Angelcorpse gitarrist, manglas det teknisk Death Metal av amerikanskt snitt i snabbt tempo med många taktbyten.

Vanligtvis är jag inte så förtjust i mer tekniska album då jag tycker att låtskrivandet alltför ofta glöms bort tillförmån för instrumental masturbation som ingen vettig människa blir glad av.

Men här finns lyckligtvis endel minnesvärda saker, även om skivans största behållning består i att effektivt och intensivt rensa lyssnarens hjärna i 30minuter efter långa Nicki Minaj sessioner.

Plus i kanten ska dom iaf verkligen ha för Impurath's (från Black Witchery) sånginsats, den är riktigt bra och bidrar till en råhet som skivan annars skulle sakna.

Jag gillar plattan och den känns pigg och rapp.

Det är egentligen bara en av de sista spåren som harvar lite på tomgång, annars är det medryckande rakt igenom.

Till nästa gång ser jag dock gärna att de har mer attack i trummornas produktion samt fokuserar lite mer på minnesvärda riff/ eller allra helst låtar och inte bara hastighet och komplexa gitarrfigurer.

Rekommenderas till fans av mer teknisk snabb döds, Angelcorpse samt de som uppskattar Impiety's mer tekniska alster.

Infernal Execrator - Ad Infinitum Satanic Adherent

Getter med kulsprutor och nitar?

Infernal Execrator hymlar minsann inte med att Impiety betytt mycket för bandet. Men så kommer dom också från Singapore.

Dock påminner fullängdsdebuten Ad Infinitum Satanic Adherent rent musikaliskt mer om inhemska Draconis Infernum och Impaled Nazarene (Fin).

Jag gillar manglet (det är allt som oftast gasen i botten) när skivan snurrar, men förutom introt och outrot så kommer jag inte ihåg ett enda parti efteråt.

Draconis Infernum skriver mycket bättre låtar än Infernal Execrator, även om dom har ett jobbigare söndertriggat trumljud.

En poster kom på köpet med CD'n, men den kommer stanna gömd och snart glömd i en låda då jag inte ser någon anledning att besudla mina väggar med en bild på 4 stycken Asiater i corpsepaint.

9 spår på strax under 31 minuter, helt okej men inte mer.

Draconis Infernum - The Sacrilegious Eradication

Från Singapore kommer detta band som verkligen inte hymlar med sina influenser.

Trots en skivtitel som inte så lite påminner om Putrified's Sacrilegious Purification från förra året så har detta inte mycket att göra med Svensk Death Metal.

Draconis Infernum låter istället Skandinaviens Black Metal korsas med brutaliteten och dubbelblasten från förebilderna i Impiety, som vi alla vet också kommer från Singapore.

Bandet har iaf inkluderat en cover på Norska Urgehal och redan nämnda Impiety på plattan och dom sammanfattar rätt bra hur bandet låter, släng på lite Impaled Nazarene så är du hemma.

Faktum är att det här är riktigt bra, låtskrivandet är medryckande och minnesvärt.

Det enda som jag tycker är negativt är att dom gått all in med trigg på trummorna, det låter alldeles för digitalt och diskant för min smak.

Undvik därför hörlurar när du lyssnar, där blir trumproduktionen extra påtaglig.

När texterna synas i booketen så åker även skämskudden fram, bandet är inne på det här med nödrim.

Dock är det inget som stör när du lyssnar på skivan, vill du dock ha djupare texter bör du leta på annat håll.

Annars är plattan riktigt bra och rekommenderas starkt till dom som uppskattar bandets listade influenser.

Kanske t.o.m topp-10 material när året snart skall summeras, trots skavanker.

En överraskning.