Infernal War - Axiom

Välproducerad Black/Death Metal från Polen där det går undan mest hela tiden.

Välbekante M från MGLA har stått för produktionsarbetet.

Inspelningen bär i vilket fall som helst på mycket starka Behemoth vibbar.

Sångarens frasering är väldigt lik Nergals och trumslagaren har vickat för Inferno i hans andra band Azarath.

Hade Infernal War kört på ett mer necro lo-fi stuk och haft en annan sångare skulle likheterna säkerligen inte varit lika uppenbara som de är idag.

Axiom är iaf bättre än allt material Behemoth gjort innan fjolårets album The Satanist, förutom just The Satanist som är oerhört mycket bättre än Axiom.

Behemoth - The Satanist

Jag har länge gillat Behemoth, i teorin.
I praktiken har det dock varit värre.

Ofta har bandet krånglat till sin korsning av Vader-döds och Black Metal alldeles i onödan.
Det är som att deras mål varit att visa att de är tekniskt kompetenta och kan göra pampiga arrangemang, medans låtskrivandet var sekundärt.

Men med (något plumpt betitlade) The Satanist kommer vändpunkten.
Här ställs äntligen låtskrivandet och helheten i första rummet, ett helt album igenom.

Enkla riff och direkta melodier tillåts att existera och ger en dynamik till den mangeldivision som Behemoth gjort sig känd för.

The Satanist bjuder på 9 spår runt ca 45 minuter där varje låt har flertalet minnesvärda partier.
Ja faktum är att hela skivan är riktigt jävla bra, vilket jag faktiskt inte trodde jag skulle säga om ett album från Polackerna.

Tematiskt samt när det gäller atmosfär och approach skulle jag säga att skivan har rätt mycket gemensamt med Ascension's album Consolamentum.

Behemoth rör sig dock musikaliskt mer i gränslandet mellan Death och Black Metal.
Det bjuds generöst på olika tempon och känslolägen.
Nergal levererar dessutom en riktigt dynamisk sånginsats.

Tillsammans med Domains - Sinister Ceremonies är Behemoth's - The Satanist årets hitills mest självklara inköp.

Rekommenderas starkt!

As In Poland, So In Sweden

Jag har aldrig gillat eller för den delen avskytt Behemoth.
Deras musik är för tråkig, maffig? javisst, men inte ett smack dynamisk och där tycker jag att det är tråkigt.
Bra låtar saknar de dessutom, ibland blixtrar det till med ett bra riff men inte en enda hel låt.

Tyvärr verkar många tycka att en fet ljudvägg av riffande räcker för att vara ballt, tex på den förskräckliga Nile konserten, usch.
Dock skall det till att Behemoth är ett av de klart bästa (minst sämsta) banden i genren då det faktiskt finns ljusglimtar även om de är få.
Dessutom har jag nu hittat en favoritlåt när jag kikar igenom deras hyfsat nya dvdsläpp Evangelia Herektika, spåret heter Wolves Guard My Coffin och skiljer sig rätt mycket från de andra ljudväggslåtarna.
Föga förvånande är låten hämtad från bandets första platta som kom för 15 år sedan.

Dvd släppet är påkostat och den konserten jag kikat på är filmad med flera kameror och inget finns att klaga på ljudmässigt.
Bandet är dessutom äckligt tighta och trummisen Inferno har en väldigt rolig spelstil.
Dessutom presenterar Nergal nästan alla låtarna halvt skrikande (ej growlande eller pratande) vilket blir roligt efter en stund.

Vill jag ha musik med ljudvägg men med rätt bra låtar lyssnar jag fortfarande hellre på Belphegor, speciellt Bondage Goat Zombie plattan.