Ascension - The Dead Of The World

Tyskarna i Ascension är en av de bättre banden som dök upp i kölvattnet av Watain's mycket tongivande album Sworn To The Dark.

Här på fullängdare nummer två (eller tre om man räknar med den 45 minuter långa välproducerade demon With Burning Tounges från 2009) går de en liknande utveckling tillmötes som svenskarna.

Det är mer bombastiskt och mindre Black Metal än vad vi tidigare vant oss vid, precis som hos Uppsala bandet.

Mycket av materialet går även i långsammare lunk, iaf inledningsvis.

Med det sagt så ska det tilläggas att skivan är bra, produktionsmässigt är den dock väldigt polerad och saknar bett.

Vi bjuds iaf på 7 spår med en för generös speltid på nästan en timme.

The Dead Of The World saknar helt låtar med direkt hitfaktor som vi fann på redan nämnda demo samt 2010 års Consolamentum.

Men nog finns det minnesvärda partier alltid, nackdelen är att de är inpackade i lite väl långa transportsträckor.

Ytterligare en punkt de idagsläget har gemensamt med sina svenska kollegor.

Detta är helt klart ett album album.
Ett sådant där varje nytt spår förlitar sig på att det föregående skall ha vaggat in lyssnaren i sin värld och gjort grovjobbet. 

Kanske är det just därför skivan tar sig en bit in i speltiden.

Med facit i hand så är The Dead Of The World en besvikelse, dock köpvärld för dig som framförallt uppskattar Watain's mer sentida verk.

7 av 10 i betyg om vi skall prata siffror.

Kill your fucking darlings!

Behemoth - The Satanist

Jag har länge gillat Behemoth, i teorin.
I praktiken har det dock varit värre.

Ofta har bandet krånglat till sin korsning av Vader-döds och Black Metal alldeles i onödan.
Det är som att deras mål varit att visa att de är tekniskt kompetenta och kan göra pampiga arrangemang, medans låtskrivandet var sekundärt.

Men med (något plumpt betitlade) The Satanist kommer vändpunkten.
Här ställs äntligen låtskrivandet och helheten i första rummet, ett helt album igenom.

Enkla riff och direkta melodier tillåts att existera och ger en dynamik till den mangeldivision som Behemoth gjort sig känd för.

The Satanist bjuder på 9 spår runt ca 45 minuter där varje låt har flertalet minnesvärda partier.
Ja faktum är att hela skivan är riktigt jävla bra, vilket jag faktiskt inte trodde jag skulle säga om ett album från Polackerna.

Tematiskt samt när det gäller atmosfär och approach skulle jag säga att skivan har rätt mycket gemensamt med Ascension's album Consolamentum.

Behemoth rör sig dock musikaliskt mer i gränslandet mellan Death och Black Metal.
Det bjuds generöst på olika tempon och känslolägen.
Nergal levererar dessutom en riktigt dynamisk sånginsats.

Tillsammans med Domains - Sinister Ceremonies är Behemoth's - The Satanist årets hitills mest självklara inköp.

Rekommenderas starkt!