Jag har länge gillat Behemoth, i teorin.
I praktiken har det dock varit värre.
Ofta har bandet krånglat till sin korsning av Vader-döds och Black Metal alldeles i onödan.
Det är som att deras mål varit att visa att de är tekniskt kompetenta och kan göra pampiga arrangemang, medans låtskrivandet var sekundärt.
Men med (något plumpt betitlade) The Satanist kommer vändpunkten.
Här ställs äntligen låtskrivandet och helheten i första rummet, ett helt album igenom.
Enkla riff och direkta melodier tillåts att existera och ger en dynamik till den mangeldivision som Behemoth gjort sig känd för.
The Satanist bjuder på 9 spår runt ca 45 minuter där varje låt har flertalet minnesvärda partier.
Ja faktum är att hela skivan är riktigt jävla bra, vilket jag faktiskt inte trodde jag skulle säga om ett album från Polackerna.
Tematiskt samt när det gäller atmosfär och approach skulle jag säga att skivan har rätt mycket gemensamt med Ascension's album Consolamentum.
Behemoth rör sig dock musikaliskt mer i gränslandet mellan Death och Black Metal.
Det bjuds generöst på olika tempon och känslolägen.
Nergal levererar dessutom en riktigt dynamisk sånginsats.
Tillsammans med Domains - Sinister Ceremonies är Behemoth's - The Satanist årets hitills mest självklara inköp.
Rekommenderas starkt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar