Death Metal No Longer Reigns

Efter sisådär 23 år har nu Dismember lagt ner, i förtid alltså, eller nej kanske inte.
Tråkigt, men efter att ha levererat så mycket bra musik så är det helt okej att vilja göra andra saker än att mangla dödsmetall dygnet runt.

Just andra saker gör nu forna Dismember medlemmarna Fred, David och Tobias tillsammans med Tyrant från Nifelheim i nya bandet Dagger som kör mer klassisk 70tals heavy metal med blues influenser.
2 spår inspelade live i Gutterview Recordings kan höras på deras faaaaaacebook, sångare saknar de dock fortfarande men det musikaliska låter riktigt trevligt.

True Tales

Som några läsare kanske uppfattat så gillar jag dokumentärer i allmänhet och musikdokumentärer i synnerhet.
Då det nu släpps konsertupptagningar så slängs det ofta med en dokumentär, eller vad som skall föreställa en dokumentär.

Vissa lägger ner tid på dem och får fram riktigt bra resultat, andra bara skiter ner sig totalt.
Jag tänkte tipsa och varna om några, detta gäller alltså inte konsertupptagningarna.
Ett tillägg är att jag aldrig riktigt diggat At The Gates eller Dark Tranquility, men det betyder inte att de automatiskt blir ointressanta.


Bra skit:

At The Gates - The Flames Of The End
Cannibal Corpse - Centuries Of Torment
Iron Maiden - Flight 666
Rush - Beyond The Lighted Stage
Dismember - Under Bloodred Skies

Bara skit:

Dark Tranquility - Where Death Is Most Alive
Primordial - All Empires Fall

En dokumentär behöver inte heller ha en fet budget för att bli bra, jag antar att det är en jävla skillnad på Maidens och Dismember's dvdresucher.

Låt Oss Ta Den Där Vägen Till Vänster

Då vi ändå för en gemytlig diskussion om duktiga människor som gjorde duktiga saker vid en tidig ålder, bara för att påpeka hur duktiga de var, så får vi inte glömma starten på den Svenska dödsmetallscenen.

Nihilst blev Entombed, Dismember blev Carnage blev Dismember och Grave bodde på en ö, och alla var så unga och så duktiga.

Album såsom:

Left Hand Path
Clandestine
Like An Everflowing Stream
Into The Grave
You'll Never See

Skapades av människor runt de 20, ibland yngre.
Ofta ses det ner på yngre musiker såsom att de inte lärt sig allt än om hur man ska göra vissa saker, men kanske var det just det som gjorde att dessa album står sig än idag, de förljde inte normer utan skapade något nytt.

Eller så var det helt enkelt en slump, banden gillade death metal och skrev bra låtar, punkt.

Necronaut, mer Dismember än Dismember?

Nu har jag hört Necronaut skivan.
Dvs plattan som Fred Estby plockat ihop sedan han slutade i Dismember.

Har du någon gång undrat hur just Dismember skulle låta med en annan sångare så får du nu en himla massa alternativ.
För det låter exakt Dismember om allt material, vilket inte är konstigt Fred verkade som låtskrivare och inspelningstekniker/ producent på Dismembers plattor i ungefär 20år.

Bäst låter det när Tormenteds "Drette" sjunger på "twilight at the trenches" samt Chris Reifert (Autopsy) gastar sig igenom "infecting madness".
Även "after the void" funkar med lite mer Black Sabbath stuk samt "return to kill the light" med E från Watain på sång.

Låtskrivar mässigt är detta de bra låtarna, resten är som Dismembers helt okej låtar, de finns där, varken mer eller mindre.

Fred själv sjunger i en av dessa helt okej låtar ("the lie in which...") och han låter passande nog som en korsning mellan Dismembers Matti Kärki och Tom Araya.

En massa gäster spelar dessutom gitarr på skivan, men det spelar ingen roll det låter Dismember om precis allt förutom just sången då.

Enkel analys, gillar du Dismember finns det en stor chans att du diggar detta.