Misþyrming - Söngvar Elds Og Oreiðu

Den isländska scenen fortsätter att producera kvalitativa band, föga oväntat är de vanligtvis även relaterade till varann.

Misthyrming fick en liten hajp iom Kim Kellys artikel om bandet för Vice.
Inga konstigheter då hon gillar Isländsk Black Metal, jag gillar Isländsk Black Metal och även du borde gilla Isländsk Black Metal.

Likt Svartidaudi, Carpe Noctem och Mannveira så bygger Misthyrming sin tonkonst på Deathspell Omega's grundstenar sedan paradigmskiftet runt 2004 års stilbildande SMRC.

Värt att tillägga är dock att alla band ändå låter relativt olika, även om de har saker som självklart förenar dom så utforskar de soundet i egna riktningar. 

Enkelt sagt, gillar du ett band så får du en drös nya favoriter på köpet.

Stundvis pratsjunger även vokalisten på ett snarlikt sätt som DsO's Mikko Aspa, även om han mer favoriserar gapande och vrål.

Duon (iaf vid inspelningen) har även den goda vanan att krydda med riktigt snygga ambient passager, något man faktiskt inte är bortskämd med nuförtiden. 

Ett gott hantverk med låtskrivandet, stundvis tom. riktigt gott. Som de starka leadgitarrerna i första låten på albumet.

Bra atmosfärisk Black Metal helt enkelt.

Rekommenderas! 

Naðra - Eitur

Mer Island, mer kyla, mer kassett.

Naðra debuterar även dom med en demokassett släppt av samma inhemska bolag som gav ut Mannveira's demo.

Naðra skiljer sig lite från övriga band på ön (Svartidaudi, Care Noctem, Mannveira samt snart albumdebuterande Sinmara) som fått endel uppmärksamhet iom att jag inte direkt finner några likheter med Deathspell Omega årgång 2004-2005.

Här byggs soundet mer på en dissonant tolkning av 90tals sling black metal.
Två låtar, den första en direkt sak runt 4 minuter, den andra en mer atmosfärisk sak som nästan är 10 minuter längre.

Det här är bra, killarna kan skriva bra riff.
Sångaren growl/skriker dessutom nästan i ton i vissa partier.

Förutom att gitarristen lever ut sina tills dess latenta Yngwie Malmsteen drömmar under inledningen till första låten kan jag inte klaga på nått.

Mannveira - Von Er Eitur

På Island är det kallt, blåsigt och jävligt.

Jag kan tänka mig att Deathspell Omega's höjdpunkter S.M.R.C och Kenose utgjort soundtracket till åtskilliga promenader genomförda av landets skara misantroper i det karga landskapet.

För just nu har Island ett uppsving av band med drag av just dom två skivorna.
Svartidaudi och Carpe Noctem är två av dom, både mycket bra.

Mannveira sällar sig nu till skaran med sin debutdemo, släppt i kassettformat av inhemska Vánagandr (finns även att streamas och tankas på bandets bandcamp).

På strax över 17 minuter fördelade på 3 spår så låter det just kallt och jävligt.
Samt i detta fall även riktigt bra.

Rekommenderas!

Carpe Noctem - In Terra Profugus

Tycker du att Deathspell Omega spårat ut i Dillenger Escape Plan matematik post hardcore metal?

Tycker du att de var som bäst runt stilbildande SMRC och atmosfäriska Kenose?
Anser du även att Svartidaudi är ett av få band som verkligen förvaltat DsO's arv på rätt sätt?

Önskar du att det fannss ett till band som levererade suggestiv och abstrakt Black Metal med samma känsla?

Carpe Noctem - In Terra Profugus finns här för dig.
Island, 5 spår på 50 minuter.

Det är stort, becksvart och kallt men ändå omfamnade varmt.