Mer Chile, mer metal.
Jag lyssnade sjukt mycket på Force Of Darkness två ditills släppta album förra sommaren (redogörelser för mina intryck för dom hittar du här på bloggen).
Deras Syd Amerikanska Legion/Fredrik Andersson Marduk-eran möter Kreator och Destruction årgång mitten av 80talet var precis vad som behövdes där och då.
Det var charmigt och ett jävla ös.
När nu MLP'n Absolute Verb Of Chaos And Darkness släpps är jag dock inte lika peppad.
En av anledningarna kan vara att jag nästintill överdoserat Chiliensk intensiv Metal det senaste året.
Vi kan säga att mötet med nya MLP'n även började dåligt.
Skivbolaget Iron Pegasus slarvade med min order och skivan blev 1,5 månad sen.
Enligt bolaget skulle den dock vara "totally worth the wait...bla bla bla" och snacket på nätet var att detta var bandets hittills bästa material.
Men nej, det tycker jag inte.
Force Of Darkness öser på i exakt samma stuk som på senaste fullängdaren Darkness Revelation.
Trummisen har lärt sig att spela lite svängigare i de lugnare partierna, annars är allt sig likt.
Problemet är nog att det nästan är för likt.
Efter alla förväntningar och förseningar så känns skivan som ett luftslott.
Ungefär som när vi åkte till Uppsala för att se Die Hard på ett litet ställe för ungefär 5år sedan och de INTE spelade Necromantic Action.
Tillbaka till Force Of Darkness.
Mellan första och andra albumet fanns en utvecklingskurva och de tar sig naturligt olika uttryck, men det här är en direkt uppföljare till det 4år gamla albumet utan någonvidare utveckling.
Vi får 20 minuter ny musik och ett mycket välgjort omslag som gör sig bra till 12" vinyl.
Framförandet är kompetent och låtskrivandet är i all ärlighet ganska bra även denna gång.
Men förälskelsen har lagt sig och Force Of Darkness är helt enkelt inte lika spännande längre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar