Invincible Force - Satan Rebellion Metal

Skivtiteln må vara något over the top men musiken är det inte.

Med ett bandnamn hämtat från Destruction så borde det icke förvåna att denna Chile bördiga kvartett plöjer Thrash Metal av skitigare stuk.

Med rejäla doser Death & Black influenser bör tilläggas.

Inget främmande för den som har koll på landets sentida scen alltså.

Några medlemmar spelar även i grymma Ancient Crypts som släppte en bra demo för nått år sedan, mer Death än Thrash där dock. 

Spana in om du missat.

Hela skivan med satans rebell musik är över på ca 24min, kort och koncist utan överflöd.
Ett sundhetstecken då sådan här musik avnjuts bäst i små doser.

Lite mer minnesvärda partier eftersöks tills nästa gång, men det är bra ös för stunden.

Helt klart ett gott substitut i väntan på nästa attack från landsmännen i Slaughtbbath och Force Of Darkness.

Slaughtbbath & Hades Archer

Detta är en nyligen utkommen Split 12" med två Chile bördiga band som jag skrivit om tidigare.

Titlar på split-releaser är oftast onödigt då folk kommer referera till dom via banden, som exempelvis: Slaughtbbath/Hades Archer spliten.
Där var förra årets Infuneral/The Last Knell split ett föredöme, ingen onödig titel där inte.

Här tar dock banden allt ett steg längre och båda medverkande har varsin titel och varsitt omslag.
Hades Archer kallar sin del för Circus of Abominations ​och Slaughtbbath sin ​Antichristos Thanatos.

Hades Archer inleder med vad man/de kallar Penis Metal.
Det känns som att frontmannen från Force Of Darkness super till och spelar in musiken undertiden han kollar på bestialisk porr med en radionyhetsstation på i bakgrunden, ungefär.

Dvs neandertalsaktig intensiv otight Black/Thrash där bandet/duon inte skäms för att bjuda på 1minuters anti-låtar bestående av megamangel på ett riff.

Lyckligvis finns det (ungefär) 2 riktiga låtar på denna split och dom är rätt bra.
Men Hades Archer frestar lite väl mycket på tålamodet denna gång och slarvar bort bra idéer.

Endast för hardcore fansen med andra ord.

Andra kan låna ett öra till 2 år gamla The Curse Over Mankind, som är bättre och ger ett mer seriöst intryck av bandet.
Där finns även en schysst cover på Mortuary Drape's gamla Primordial.

Lyckligvis räddar Slaughtbbath denna split från att kategoriseras som fiasko.
Med sin grymma blandning av Death, Black och Thrash så rycker dom tag i en med 3 schyssta spår som framstår som helt brilljanta efter Hades Archer's musikaliska klavertramp.

Receptet är bra låtskriveri med minnesvärda partier, passande produktion och frenesi i framförandet.

Det är lika bra som på förra årets fullängdare Hail To Fire, om än ännu effektivare i detta korta format.

Force Of Darkness - Absolute Verb of Chaos and Darkness

Mer Chile, mer metal.

Jag lyssnade sjukt mycket på Force Of Darkness två ditills släppta album förra sommaren (redogörelser för mina intryck för dom hittar du här på bloggen).

Deras Syd Amerikanska Legion/Fredrik Andersson Marduk-eran möter Kreator och Destruction årgång mitten av 80talet var precis vad som behövdes där och då.

Det var charmigt och ett jävla ös.

När nu MLP'n Absolute Verb Of Chaos And Darkness släpps är jag dock inte lika peppad.
En av anledningarna kan vara att jag nästintill överdoserat Chiliensk intensiv Metal det senaste året.

Vi kan säga att mötet med nya MLP'n även började dåligt.
Skivbolaget Iron Pegasus slarvade med min order och skivan blev 1,5 månad sen.

Enligt bolaget skulle den dock vara "totally worth the wait...bla bla bla" och snacket på nätet var att detta var bandets hittills bästa material.

Men nej, det tycker jag inte.

Force Of Darkness öser på i exakt samma stuk som på senaste fullängdaren Darkness Revelation.
Trummisen har lärt sig att spela lite svängigare i de lugnare partierna, annars är allt sig likt.

Problemet är nog att det nästan är för likt.
Efter alla förväntningar och förseningar så känns skivan som ett luftslott.

Ungefär som när vi åkte till Uppsala för att se Die Hard på ett litet ställe för ungefär 5år sedan och de INTE spelade Necromantic Action.

Tillbaka till Force Of Darkness.

Mellan första och andra albumet fanns en utvecklingskurva och de tar sig naturligt olika uttryck, men det här är en direkt uppföljare till det 4år gamla albumet utan någonvidare utveckling.

Vi får 20 minuter ny musik och ett mycket välgjort omslag som gör sig bra till 12" vinyl.
Framförandet är kompetent och låtskrivandet är i all ärlighet ganska bra även denna gång.

Men förälskelsen har lagt sig och Force Of Darkness är helt enkelt inte lika spännande längre.

Force Of Darkness - Darkness Revelation

2010 släpptes då bandets andra fullängdare.
Denna gång bjuds vi på lite mer Black/Death influenser i bandets Black/Thrash Metal om man skall jämför med första skivan, vilket man självklart skall göra.

Det är inte bara det musikaliska framförandet utan även sången som har utvecklats och den Black-väses fram snarare än Thrash-snabbpratas som på debuten.

Låtskrivandet är annars helt i linje med vad som presenterades på debuten, det är bara lite hårdare denna gång.

Om vi ska leta upp något negativt så får det bli följande.
Virvel ljudet är dessvärre lite klent, vilket främst märks i grindpartierna, men det är en petitess.
Sedan har vi ett mindre lyckat basintro där jag tror att de försökt framkalla Cliff Burton's ande som tyvärr mest känns malplacerat och utdraget.

Men!

Gillade du första skiva eller Black/ Death/ Thrash från Chile rent allmänt så ska du garanterat spana in även denna platta.
Force Of Darkness kan nämligen det här med minnesvärda partier och riff, vilket skall belönas med din tid och uppskattning. 

Ps: Bandets båda album kan vara mycket svåra att få tag på internationellt då de egentligen räknas som slutsålda.
Men, senast jag kikade hade Svenska distron/ skivbolaget Total Holocaust Records båda i lager.

Köp!

Force Of Darkness - S/t

Undrar du hur Kreator's mästerliga album Pleasure To Kill skulle låta om det hamnade i händerna på 3st Black Metal musikanter från Chile?

Grattis, här har du resultatet.
Force Of Darkness första album släpptes 2006 och bjuder på Black/ Thrash av finaste sort.

Stundvis påminner sången om när Ventor delade på sången med Mille på Kreator's två första album, nostalgiskt värre.
Mycket snabb text som spottas fram med frenesi.
Andra gånger slängs höga falsettskrik in, tänk Tom Araya möter Schmier.

Ett litet minus är det fjuttiga crash cymbal ljudet, det låter som att endast 14" crashar används.
Samt att trummisen spelar jävligt osvängigt och stelt i de (förvisso få) partier där sväng efterfrågas.
Merparten av partierna där det bjuds på grind, blastbeats, 2takt, kaggar mm klarar han dock galant.

Kort sammanfattat så är Force Of Darkness riktigt bra om du är sugen på en Black'ifierad version av tidiga Kreator.
...vilket självfallet alla med god smak är, alltid.