Slutvomit, smaka på ordet.
Vissa band bara skiter i det här med seriösa bandnamn, jag både älskar och föraktar det.
Slutvomit, det rullar åtminstone fint på tungan och är relativt charmigt.
Finns det lösaktiga spyor (ej till konsistensen)?
Vad har vi då för musikanter samlade under detta namn.
Jo, vi finner tre Amerikanska gossar som tycker att Death/ Thrash skall spelas intensivt som fan.
Tänk Impiety och Face Of Evil som närmast besläktade band soundmässigt.
Alltså Kreator och Destruction 80's Thrash Metal kryddat med en jävla intensitet och blast beats.
Produktionen är hyfsat välgjord, inte replokal som Face Of Evil men inte allför polerad och mainstream metal heller.
Låtskrivandet är helt okej, vissa saker är riktigt bra andra mer okej.
Vi har dock ett problem eller två.
Jag har en teori om att vokalisten spelade in sina sångspår i låtordningen vi nu finner på albumet.
Inget konstigt med det, dock så får han till sin röst med klös riktigt bra först iom spår nummer fyra, Bombing The Chapel.
Där anammas Schmier's (Destruction) ande och en extra dos saliv som spottas ut mot lyssnaren.
Bra som fan och ytterst passande.
Tyvärr lider de första spåren av en lite tamare insats, vilket (om min teori stämmer) inte är något konstigt då rösten blir som bäst för denna sorts musik efter lite stryk.
Men då borde sången lagts om på nytt på "uppvärmningsspåren".
Ett annat problem som sker med de band som lirar detta stuk är att det ofta blir lite för mycket av det goda/ onda när det vankas fullängdare.
Trots att skivan endast är 35min så hade jag gärna kortat ned skivan till ca åtta av de nuvarande elva spåren.
Min anledning är att de flesta spåren har liknande arrangemang och tempo.
Trots dessa små skavanker så skulle jag ändå ge albumet (ett svagt) 7 av 10 i betyg.
Det är bra men kan med tiden bli ännu bättre.
Slutvomit, fniss...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar