Finska Lie In Ruins släppte 2009 albumdebuten Swallowed By The Void.
Ett album jag gav några chanser, tyckte var rätt bra men sedan inte direkt återvände till.
Nu står det 2014 i kalendern och uppföljaren är sedan en tid tillbaka här.
Towards Divine Death är ett mustigt stycke rå Death Metal på hela 70 minuter.
Så här låter ett Death Metal band om du mickar upp och spelar in i replokalen och sedan inte går bananas med effekter, triggers och kompressorer i mixningsprocessen.
Justering av ljudnivåer, panorering av kanaler, lite eq och så reverb på det så är det klart.
Old-school tänk alltså.
Precis som sig bör med musik från vårt grannland så ligger ett mörker ständigt över materialet.
Vissa inspelningar har det, andra inte.
Här och var under resans gång har vi några minnesvärda partier och stundvis är Towards Divine Death riktigt jävla bra.
Dock kommer vi till mitt problem med Lie In Ruins, det som tyvärr inte ändrats från förra skivan.
När jag väl lyssnar på bandet så gillar jag det jag hör, men jag är nästan aldrig sugen på att sätta på deras skivor.
Kan det vara den generösa speltiden, att jag är en vek posör som inte klarar det Finska mörkret och hotet från Ryssen? Eller vill jag vara höra något annat, vem vet...
Problemet kvarstår, jag gillar Lie In Ruins riktigt mycket, så länge jag slipper lyssna på dom.
Ambivalent?
Ja.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar