Watain - The Wild Hunt

Lucifer, fallen seraphim
I call your name...

Jag har svårt att bestämma mig för om det är lite kul eller snarare ledsamt att ett av de klart starkaste spåren på Watain's nya album är en nyinspelning av deras första låt som band, When Stars No More Shine.

För det är just när Watain kör lite rakare i ett något snabbare tempo som de på denna skiva i mitt tycke presterar som bäst.
Spår som De Profoundis, Sleepless Evil och det redan nämnda bonusspåret sätter sig direkt.
De är kortare medryckande stycken samlade med energi som frustar sig fram.

The Child Must Die har en mer klassisk metalkostym och är en av skivans relativt få riktiga höjdpunkter.
En låt som har en refräng som sätter sig med detsamma, med en oväntat lång slinga, en sådan där typisk Watain/ Ofermod melodi som likt er orm slingrande tar sig fram.

The Wild Hunt må inte vara ett rakt igenom lika urstarkt album som Casus Luciferi eller Sworn To The Dark.

Men, i refrängen till titelspåret när Erik sjunger "to the nights spent hunting..." så tror jag att Watain för mig peakar.
Där behärskar dom de nya intrycken som de försökt förmedla och gör det hela väldigt starkt och snyggt.
Bland det bästa de gjort.

They Rode On må på förhand ha varit omdiskuterad i pressen, men som låt är den en parentes.
Om det inte vore för att det just är Watain som framför och har skrivit stycket hade den knappast blivit nämnd.
Det här med mörk pratsång är dock inte riktigt min grej och jag tycker att framförandet saknar känsla.
Det musikaliska är okej med drag av både Slash och Gary Moore då det kommer till leadgitarrerna.

Det är dock först i slutet av låten när den kvinnliga sången kommer in som den får lite nerv, men det vill aldrig riltigt lyfta.
They Rode On kunde ha gjorts bättre.

Liksom Lawless Darkness så övertygar inte The Wild Hunt rakt igenom, men den har tillräckligt många starka stunder för att innebära ett inköp.
Digibook-CD utgåvan är påkostad och riktigt snygg, precis som det mesta bandet sätter sitt signum på.

Nyinspelningen av When Stars No More Shine får mig dock att undra hur bandets andra tidiga låtar skulle låta om även de gavs en behandligen av Watain anno 2013?