Year Of The Goat - The Unspeakable

Mer Muse och mer Queen lyser igenom lite här och var denna gång när det vankas fullängdare nummer två från denna Norrköpings konstellation.

Något oroväckande är att jag tycker bandet blir sämre och sämre för varje release, denna platta är dock helt okej och inte dålig.

Hade alla spår varit av samma kvalitet som "Black Stunlight" hade vi pratat årets album, så är dock icke fallet.

Funkar när du är sugen på rock i 70tals kostym med Lovecraft-referenser framförd av musiker med en stark fascination för Lucifers sigill.

Dagens Undvik!

Jag vill varna för Devil's nyligen släppta skiva Time To Repent.

Den marknadsförs som ockult stoner/doom-metal och omslaget är klockrent, det skivbolaget dock glömt att meddela är att det musiken framförs på en längrenivå än fritidsgård.
Framförallt är det sången som är riktigt riktigt risig (liknar något som någon tondöv tonåring utan taktkänsla i målbrottet skulle utföra), även "moving along, singing your song blabla laughing at everything bringing me down blabla"-stroferna i första låten "Break This Curse" är något som 10årigar fnissar åt.

Om "supergruppen" Them Crooked Vultures med medlemmar från Queens Of The Stoneage/Led Zeppelin/Nirvana/Foo Fighters skulle bytas ut till efterblivna tonåringar skulle det låta såhär.
Vill du ha ny bra ockult rock/metal så rekommenderas istället Year Of The Goat, The Devil's Blood och framförallt Ghost och In Solitude.

Devil är oförskämt dåliga, usch!

En Man/Get.

Retrorock är det nya svarta inom metalkretsar.
Dock måste de mjuka tongångarna backas upp av en ondare eller mer satanisk image för att vara ok bland de tuffa metalnissarna.
The Devils Blood, Ghost samt en massa skitband och nu Year Of The Goat har blommat upp de senaste åren till allas glädje.




Sångarens röst påminner endel om nissen i Muse, men låt det inte skrämma er.